Vad är det här?

Vad är det här?
Skrivet av	Linnea
Är lite fundersam över några händelser som inträffade när jag var ganska liten, ca 10-16 år. Min pappa frågade mig när jag precis börjat utvecklas, om han fick känna på mina bröst. Nej, sa jag och han frågade, mig veterligt inte fler gånger. På lör och sön morgnar brukade vi mysa hela fam i mamma o pappas säng och då (då var jag mindre, ca7 år) sa han ett flertal ggr att vi fick känna på hans snopp. Han har också sagt att "du är så snygg så du får passa dig så det inte blir incest". Han ville också, när jag var ca 13, visa hur en kondom fungerade och föreslog att jag och min lillasyster skulle se på när han och mamma hade samlag. Vi kände oss väldigt olustiga men hans förslag blev aldrig verklighet tack och lov! Orsaken till varför jag vill ha synpunkter på detta är att jag nu har två små flickor själv (1 o 3 år)och jag vet inte om jag vågar lämna dem hos pappa och hans nya fru. De vill så gärna vara barnvakt. Nya frun är jättegullig och flickorna gillar henne, men ingen av dem vill ens sitta i knä på morfar! Snälla hjälp mig?
Svar på tråden: Vad är det här?

Din pappa har ju tydligt
Skrivet av liv
gått över gränsen och de exempel du räknar upp är direkt gränsöverskridande och kränkande. DU skriver att tack och lov blev hans förslag aldrig verklighet - nej, kanske inte i handling men mentalt har han defintivt gått över gränsen. Olustkänslor, otrygghet. Varför ta risken. Du har redan noterat att dina barn inte "ens" vill sitta i knät på morfar. De kan kanske umgås med morfar under mer kontrollerade former och nya frun då med. De verkar ju gilla henne. Men det verkar ju inte värt risken att lämna barnen ensamma med morfar och frun. (antar att frun inte vet överskridandena och kan därför inte antas kunna vara tillräckligt observant för att finnas där som tillsyn/skydd). Antar att ni står inför hur ni ska förklara varför de ev inte skulle kunna sitta barnvakt fast de erbjuder sig - men glöm inte frågan gällande hur stor risk ni är beredda att ta för era barn och inför vem ert beslut väger tyngst - din pappa och hans fru eller era barn? Låter kanske som enkla avvägningar - men inte så enkelt i vardagen - och ändå så himla viktiga. Vi har haft något liknande läge (men utifrån att farmor blivit sambo med man vars barn anklagar honom för övergrepp och där farmor tror på sin sambos oskuld). Vi vill inte ta ställning i skuldfrågan alls men inte heller utsätta våra barn för risken. Att farmor ändå upplever detta som ett fördömande och att han då skuldbeläggs ohörd må så vara - men vi tänker ändå inte utsätta våra barn för risken - och det har vi berättat för farmor. Farmor kan vi träffa på andra sätt. Lycka till.

Tack! Det är ju bara så...
Skrivet av Linnea
"enkelt" att vi slingrar oss undan barnvaktningarna så länge det går, utan att säga varför vi inte vill lämna dem. Men sen då?! Hur säger man om de frågar rent ut varför de inte får passa flickorna? Jag vet inte om jag kan ta orden i min mun. Det var nog jobbigt att skriva mitt inlägg här, och sambon vet inget heller... Har försökt, men orden kommer inte ut... Jag vet att han skulle stötta och försöka förstå men det känns som om jag skulle bli liksom smutsig om jag sa det! (Inte smutsig i hans ögon utan för mig själv!)


Kan du inte bara
Skrivet av Emvla
säga att ni inte behöver barnpassning, kanske hitta på att nån av barnen är mammig/pappig osv. Dumt med undanflykter och lögner, men här tycker jag barnen går först, och om du inte vill säga rent ut att du inte litar på din far så kanske är detta en väg. När barnen blir äldre måste du lära dem att vissa saker gör man inte, och då säger man nej, visa var gränsen går.

Tja...
Skrivet av Linnea
Nu är det som så att vi bor i en ganska liten stad med både mormor, morfar, farmor o farfar inom en mils avstånd. Så alla känner alla i vår släkt pga att vi träffas ofta allihop. Morfar med fru vet alltså att flickorna inte alls är varken mammiga eller pappiga utan med glädje sover över hos både farmor o farfar och hos mormor...

Ibland måste man välja...
Skrivet av zaccheus
...mellan två obehag och bestämma sig för vilket som är värst. Och DU har absolut inget att förebrå dig för ! Först och främst ska du berätta för barnens far; det är hans rätt att få veta, tycker jag.


"enkel" lösning för dagen men
Skrivet av liv
det är också jättebra att du börjat hantera detta. Att du satt ord på det här är ju en liten bit på väg. OCH DU BLIR INTE DET MINSTA SMUTSIG inför våra ögon, möjligen har det hela satt såna spår på dig att dina egna ögon skuldbelägger och dömer. MEN MINNS ALLTID - du var barn och han var vuxen - han hade ansvar för att inte kränka dig. Att sätta ord på det hela låter viktigt. Likaså att de som har att lyssna på dig förmår, orkar ta in det du berättar och ser det viktiga i det. För ordens kränkning har hänt - trots att de handlingar som orden beskrev inte blev reella - men beskrivningen kränker själen djup även det. Om det är svårt - så kan det finnas hjälp att få genom terapeut eller familjerådgivning. För visst behöver även din man veta - inte för att han absolut behöver veta allt som hänt dig - men för att kunna fatta beslut som är goda för era barn...för vad gör du om han fått frågan och lovat far din sitta barnvakt? Eller vad gör du om han för att fixa ngt själv lämnar barnen hos din far utan att du kan avstyra? Och givetvis behöver han veta för att kunna stötta dig i det du tampas med...detta ska du inte behöva bära själv. Du har rätt att få känna dig "ren" trots att du skulle sätta ord på kränkningarna du utsatts för. Tänker på dig som påbörjat en resa...en resa som faktiskt kan hela på sikt även om den också gör ont. Kramar/

TACK!!!
Skrivet av Linnea
Det känns så underbart att få synpunkter, stöd och råd så jag kan inte med ord beskriva det! Och vet du/ni vad?! Jag har visat mitt inlägg och era svar för min sambo så nu vet han! Känns som om ett stort klippblock fallit från mina axlar eftersom jag tänker på det som hänt nästan dagligen! Jag fick det stöd jag hoppats på av sambon så nu är vi i alla fall ense om att flickorna inte ska vara där själva. Återstår då bara att nån gång ta tjuren vid hornen... Tyvärr vet jag att om jag talar med pappas fru om detta så kommer hon att ta hans parti och han kommer att neka till allt... Suck! Hon har ingen aning om vilken skitstövel han egentligen är! ( Mängder av otrohetsaffärer mot min mor utöver det han utsatte mig för!) och hon skulle aldrig tro mig om jag sa det. (Vilket jag inte tänker göra.) Hon dyrkar honom... De är "det perfekta paret" och om/när jag tvingas ta upp "smutset" till ytan så fläckas deras perfekta värld. Jag kan bara föreställa mig undanflykterna, bortförklaringarna, förnekandena osv. Nån som varit där??? BERÄTTA! Snälla!

Underbart Linnea - du är inte längre ensam med
Skrivet av liv
smärtan! det kommer kanske att komma dagar när smärtan blir för stor eller för överväldigande - men de dagarna kommer du att kunna dela med din man och kanske med oss här...du är inte längre ensam. Vad gäller din fars nya fru...låt henne ta hand om sig. Du har säkerligen fullt upp med dig själv och din egen familj, era barn. Du behöver få ta saker och ting i din takt men det viktiga är att du håller fokus på ditt eget - det du förmår hantera och rå över. Kanske kan du förklara för henne men hur hon tar emot kan bara hon rå över. Kanske kan du en dag också konfrontera din far bara för att få möjlighet att berätta hur det hela blev för dig, och har du tur så har du en far som får insikt, förstår innebörden och konsekvenserna av sitt handlande och känner ånger och ber om ursäkt, om din förlåtelse. Men även det är något du inte kan rå över - du kunde inte påverka hans handlande då som barn och lika lite nu. Han måste själv ta itu med den biten. Stora varma kramar till dig Linnea, din omsorg om dina barn och ditt mod är stort. Så skönt att du har din man som stöd och att du fann ett sätt att berätta för honom. Vi finns här om du behöver oss.


Tusen ...
Skrivet av Linnea
kramar och tack för ditt/ert stöd! Det betyder allt! Återkommer!

Prata med sambon
Skrivet av Rita
Hejsan. Försök berätta för din sambo, skriv ner allt i ett brev till honom. Så kan ni prata om det efter det att han läst . Lämna aldrig era barn hos din pappa! Hade du kunnat förlåta dig själv om det hade hänt något?

Lämna inte barnen där...
Skrivet av f.d. utnyttjad
...och varför skulle du när ni har andra mer lämpade barnvakter. Jag hade ett liknande problem när min mammas nya man inte gick att lita på vad gällde rattonykterhet, och vi inte ville lämna barnen där om han tänkte skjutsa dem, men kunde aldrig säga hela sanningen till mamma eftersom han var "väldens bästa" i alla avseenden och i så fall var det bara vårt sätt att straffa henne för att hon valt en ny man i stället för vår pappa...inte helt lätt...Vi fick alltid hitta på ursäkter och det är förödande i längden eftersom mamma läser in andra betydelser än de faktiska.... (Jaha-jag duger inte längre-bara för att de inte gillar min nye man) Vad gäller de övergrepp jag själv blev utsatt för som barn så har jag varit totalt uppriktig mot min man-jag tror det är ett måste om man ska lita på varandra fullt ut och uppfostra barn gemensamt...Jag började skriva här...och när man börjar vänja sig vid att formulera meningar om vad som hänt går det lättare och lättare att prata om det, och jag hoppas att du en dag orkar säga till din pappa vad du upplevt...så att han kan få känna skuld och be om förlåtelse-han kanske aldrig fattade hur skadad du blev för att du aldrig pratade om det eller reagerade särskilt. Han kanske inbillade sig själv att det var i undervisande syfte och att det var Bra för dig och eftersom du inte verkade störd...så byggde det på hans inbillning om att det var bra för dig. Varför skona pappa? Eller hans nya trevliga fru? Det är ju faktiskt han som förstört för sig själv...inte DU! Men jag har inte heller konfronterat den som utsatte mig-jag vet att jag skulle orka-men är rädd för konsekvenserna. Tänk om han blir "galen" och börja bombardera mig med telefonsamtal och påstå att jag förstört hans liv med mina lögner, tänk om han plötsligt står utanför min dörr och ringer på för att "tala mig till rätta"...att konfrontera honom orkar jag-om jag visste att han reagerade sunt...för konsekvenserna orkar jag kanske inte ta. Jag har ett bra liv idag och har inte sett karln på snart tjugo år, men jag har dåligt samvete för att jag inte offrar mig själv så att alla andra småflickor runt omkring honom ska gå säkra-ibland har jag lust att sätta upp affischer där han bor...anonymt...men tänk om det bara är jag som han utnyttjat-då vet han ju ändå! Jag förstår såväl dessa pedofilmål där det räcker att EN avslöjar för att fem till ska höra av sig till polisen.


NEJ
Skrivet av iben
Jag hade inte lämnat barnen hos din far! Han är i mina ögon en pedofil. STOR risk att det händer dina barn något. Tänk på dina barn i första hand!!!

Låt inte honom vinna
Skrivet av Joy
Han sätter press på dig. Indirekt genom sin fru också, även om hon inte är medveten om det!

Bra Linnea!
Skrivet av 71:an Nika
Jag läser att du pratat med din sambo. Mycket bra :) Det kommer att kännas bättre för dig när han vet, även om det är mycket jobbigt för dig. Jag instämmer med vad de andra skrivit. Lämna ALDRIG dina barn hos din far. Gör det inte! Kram till dig :)


lämna INTE barnen ensamma därimt
Skrivet av mamma
q

aldrig
Skrivet av Fumlan
lämna dem inte där för en sekund själv. hans sexuella gränser är inte "normala". och steget mellan tanke och handling behöver inte vara långt. han har ju många gånger föreslagit dig och din syster saker. tack gud att ni sa nej. och dessutom tafsat på dig. nej, nej. nej. har du talat med din man om det här? så att han också kan vara uppmärksam och stödja dig.

ojdå
Skrivet av Fumlan
vad starkt av dig att berätta för din sambo. antar att det föll en sten från ditt hjärta. jättestarkt gjort!!! du ska känna dig stolt över dig själv. din pappas nya fru kan gott få veta. hon kanske har egna barnbarn? som hon inte vill ska bli utnyttjade. kanske kan din sambo agera ombud ifall du inte orkar.

Vad är det här?

Din pappa har ju tydligt

Tack! Det är ju bara så...

Kan du inte bara

Tja...

Ibland måste man välja...

"enkel" lösning för dagen men

TACK!!!

Underbart Linnea - du är inte längre ensam med

Tusen ...

Prata med sambon

Lämna inte barnen där...

NEJ

Låt inte honom vinna

Bra Linnea!

lämna INTE barnen ensamma därimt

aldrig

ojdå

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information