Ang snacket om åldersnojor och utseende.

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Ang snacket om åldersnojor och utseende.
Skrivet av	*Anonym*
Måste bara få göra ett litet tillägg, en liten historia från mitt eget liv. För ett par år sedan träffade jag en man, som i mina ögon var totalt ointressant för mig. Han var absolut inte min typ, och tillhörde inte som jag tyckte det, alls samma "liga" som mig, om ni förstår vad jag menar. Jag är alltså inte någon direkt snygging, mer normalsnygg, och han var väl inte direkt ful, det kan jag inte påstå, utan mitt intryck var kanske mer en "nörd". Men dessvärre fick jag känslan direkt vid första kontakten med honom, att han nog hade ett intresse av mig. Så min tanke när jag tyckte mig märka detta intresse för mig, var direkt: "Nä, sorry, men du har inte en suck hos mig". Ja, precis så tänkte jag. Kanske låter lite drygt, han var ju trevlig och allt sådär, men jag insåg vid en enda blick på honom, att jag inte hade minsta lilla ytte-pytte intresse för honom. Hursomhelst. Tiden gick, och vi fick mer och mer kontakt med varann, pratade en del med varann när vi stötte på varann och sådär. Och visst var han trevlig, det hade jag ju inte heller misstagit mig i början om. Men däremot började vissa andra saker visa sig alltmer, desto mer jag lärde känna honom, han verkade vara rätt mogen av sig, var en man med väldigt liknande smak, önskningar och framtidsplaner som mig. Han hade en fin insida, får jag nog uttycka det. Och passade mig egentligen som hand i handsken, bortsett från utseendet. När ett halvår hade gått, hade helt plötsligt mitt totala ointresse för honom ändrats till att jag blivit förälskad. Ja, det var knappt så jag trodde det själv. Grubblade gång, på gång, hur i hela friden detta kunde ha hänt. Men jag tror helt enkelt det berodde på hans insida, för hans utsida hade jag ju inte alls tyckt var intressant. Även om jag sedan ändrade lite smak i detta, och kom att tycka om hela honom, och till och med blev nervös bara jag träffade på honom. Jag som tidigare pratat hur avslappnat som helst med honom. skratt. Tyvärr blev det inget mellan oss. Vi skildes åt av vissa anledningar, (ej självvalda för oss). Han hade under tiden lagt ut ett antal små hintar, om sitt intresse. Men jag vet tyvärr inte om han uppfattade att jag i slutet fick känslor för honom, då jag råkade göra bort mig några gånger, och få det att låta/verka som jag nog inte var intresserad. Oj, som jag har förbannat sådana där misstag som jag råkade göra. Nu har det gått ett par år sedan detta, och jag tänker på honom fortfarande nästan varenda dag. Dessvärre har jag en annan man i mitt liv nu som är hans raka motsats, en snygg utsida, men inte lika läcker insida. Jag hade inte gjort samma val igen, om jag stått med båda valen/möjligheterna bredvid varann, men nu är det väl kört. Ville bara med detta få sagt, hur mycket mer en fin insida, kan betyda än en vacker utsida. Jag har en snygg man nu, som jag ofta är stolt över att presentera för folk. Men jag pratar inte ofta om honom, och hur han är, för då skäms jag, över vilken egoistisk, och självupptagen man jag har.
Svar på tråden: Ang snacket om åldersnojor och utseende.

Vilken fin, men ändå sorglig historia.
Skrivet av anonym idag
Jag är själv gift med en man som det tog åtskilliga månader innan jag blev kär i, jag tyckte oerhört mycket om hans sätt men hans utseende tilltalade mig inte så mycket så jag blev helt enkelt inte kär. Men plötsligt en dag var jag hals över huvud kär i honom och är än idag, fyra år senare. Faktum är att jag bara blir mer och mer kär i honom för varje år som går, han är min själsfrände! Behöver jag tillägga att han idag är den vackraste man jag kan tänka mig? :o)

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv