Hur räcka till för två?

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hur räcka till för två?
Skrivet av	Dåliga Samvetet
Vet inte om det är rätt forum, men jag har så dåligt samvete för min yngsta dotter! Hon är 3 månader, jätteglad och mysig på alla sätt. Men jag känner att jag inte orkar med henne! Storasyster tar allt! Storasyster är 2 år, trotsig mest hela tiden och däremellan sprudlande glad och sprallig. Springer jag inte efter henne och "håller koll" så vill hon busa eller leka nån vild lek. Lillasyrran hänger liksom bara med! Det är så stor skillnad med 1:a joch 2:a barnet! När 1:an kom var det liksom OK att allt annat upphörde och all energi gick åt till barnet, nu känns det som att det inte finns nåt utrymme alls för bebisen. Har så dåligt samvete! Konstaterade i dag att lillan nog inte fått ADisar på 14 dar, hade aldrig hänt när 1:an var spädis! Tvivlade aldrig innan på att jag skulle räcka till till 2 barn, nu tvivlar jag hela tiden.
Svar på tråden: Hur räcka till för två?

Nej nej nej
Skrivet av Pallas
tvivla icke längre! Jag tror tvärt om att det är bra för små barn att hänga med medan du pysslar med annat och grejar med storasyster. Det är en jobbig tid med stora utvecklingsperioder och en stor omställning att bli storasyster. Det kommer inte vara såhär för alltid, det kommer lugna sig och ni kommer hitta era platser som tvåbarnsmamma, storasyster och bebis. Det är _skillnad_ på att ha två barn och man måste göra annorlunda än när man bara hade ett (antar jag, jag har aldrig haft två små barn samtidigt) men varför skulle det vara sämre nödvändigtvis? Det tror inte jag i allafall. Mitt tips är att du skaffar en bra bärmojäng till bebisen (om du inte redan har det), till exempel en lång bärsjal som du kan bära nära kroppen med länge. Då får ni automatiskt mer kontakt. Det hjälpte mig under min förlossningsdepression då jag hade väldigt svårt att knyta an till min lille pojke. Han bodde sjalen hela dagarna de första månaderna. Detta förutsätter att barnet gillar att bli buret såklart, men de flesta gillar det. Jag ammar i min sjal också, mycket praktiskt. Sluta med det dåliga samvetet nu, annorlunda är inte automatiskt sämre, även om jag förstår att det är en hektisk tid just nu. Lycka till!

Den yngre tar snart plats.
Skrivet av Lena_O
Har själv 15 månader mellan mina döttrar och här var det så att den yngre har lärt sig ta plats. Men jag hade båda tillsammans jämt, samtidigt i knä, fick var sin vällingflaska tillsammans på kvällen innan dom skulle sova. Nu sitter dom inte i knä längre... Men dom gör saker tillsammans och låter varandra få ta plats. Ha tålamod, det är lite rörigt i början. Men det blir bättre.


Håller med ovanstående
Skrivet av Sara med 98+02
och kan konstatera med mina 2 barn att det minsta är väldigt mkt bättre på att ta för sig. Hon leker själv väldigt mkt bättre. Är självständig, hävdar sig mot andra barn på ett helt annat sätt än storasyster gjorde, vet vad hon vill och vad hon tycker, väntar inte på att bli road och underhållen av andra utan sysselsätter sig själv helt otroligt bra. Kan vara personlighetsdrag förstås, men mycket tror jag är tack vare att hon faktiskt varit lite tvungen att ta för sig och hävda sig. Och att hon inte fått stå i centrum på det extrema sätt som första barnet gör. Nu är det längre mellan mina barn, men första barnet är ju liksom redan etablerat i familjen när andra kommer. Så andra barnet måste liksom hitta en helt ny roll, kan ju inte bara bli ytterligare en som storasyskonet, utan måste bli sin egen. Kanske luddigt förklarat hur jag tänker Och trots att både Lena och Pallas sagt det så vill jag säga det igen: Det tar lite tid, det har ju bara gått 3 månader! Det kommer att bli bättre, er familj är inte klar än, rollerna har inte hunnit sätta sig efter omdaningen för 3 månader sen. Sen kanske för din och lillans anknytnings skull så kanske du kan få en egen stund med henne ibland? Passa på att fokusera på henne när tillfälle ges. Det gör du säkert redan. Och de små stunderna räcker, tror jag. Snart nog kommer din bebis att börja ta för sig mer, tror jag.

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv