Vill ALLA ha fler än ett barn? (lång)

Vill ALLA ha fler än ett barn? (lång)
Skrivet av	@nn@
(har även lagt in på "fråga mammor"). Jag har funderat mycket och måste fråga runt lite (hoppas detta är rätt forum?). Blev mamma för första gången i januari -02 och fick då en dotter. Hon blir alltså tre nu i januari. Väldigt många, nästan alla som fick barn ungefär samtidigt har redan fått eller skall snart få sitt andra barn. Och jag har inte ens börjat längta efter ett till? Min tillvaro funkar jättebra nu, med fast heltidsjobb som jag fick efter mammaledigheten och allt. Min man jobbar utomlands och är bara hemma några månader per år. Dock har jag jättestort stöd av min övriga familj och tycker att jag har det bättre än många andra på så vis. Det funkar jättebra nu med ett barn men vet att ytterligare ett barn i samma situation skulle innebära en ENORM förändring. Men oavsett om jag skulle fixa det eller ej så har jag ingen längtan efter fler barn (just nu iallafall, möjligen kanske det kommer om ett par år, men jag är redan 35 nu...). Jag blir stressad när jag vet att vi enligt omvärlden "borde" skaffa ett till nu.....Är det några fler vet att dom bara vill ha ett barn?
Svar på tråden: Vill ALLA ha fler än ett barn? (lång)

Jag ville inte ha några barn alls.
Skrivet av Lena_O
Men det "blev" 2 stycken, och dessutom tätt. Jag tycker inte att man kan säga att det finns några borden eller måsten. Det många hänger upp sig på, är att ensambarn är ensamma, vilket dom faktiskt inte längre är idag. Dom har många kompisar på dagis, på fritids och i skolan. Det är inte som "förr" när ofta mamman var hemma med barnen och man gick inte på fritids. Försök att inte bry dig om vad andra säger. Det kommer snart att gå över.

Tack för svar, och det är sant som du säger
Skrivet av @nn@
Vilket man kanske inte tänker på idag, det där att barn inte är ensamma på samma vis med dagis, sen skola och förmodligen en eller ett par fritidsaktiviteter där man också träffar andra barn. Ibland kan jag tycka (eller så "väljer" jag att tycka så) att det måste vara skönt för min dotter att få komma hem till ett lugn efter långa dagisdagar.


Nej
Skrivet av Malinau
Jag har ett barn och är nöjd med det. Det har hänt att människor undrat när tvåan kommer, men jag har alltid ärligt svarat att det bara blir ett. Skälen till varför man väljer det varierar säkert, men det har ju ingen annan med att göra egentligen. Och nog tycker jag att det är bättre att göra som man själv känner är bäst istället för att falla till föga för någon norm.

Här också. Långt
Skrivet av gabbiz med Alvin
Jag känner inte heller någon direkt längtan efter fler barn, min son är iofs bara ca. 20 månader, men mååånga på Vårbarn -03 är gravida med eller har fått sitt andra, tredje, fjärde barn. En ska till och med ha tvillingar igen och får då sju barn, hu. Men jag har varit öppen med detta länge, så folk förväntar sig liksom inte att jag ska bli gravid igen. Skulle folk fråga om/när vi ska ha fler så svarar vi bara att det kanske inte blir fler, men vi har inte riktigt bestämt oss. Jag är trots allt bara 26 och har gott om tid (tror och hoppas jag) på mig att skaffa fler barn om jag bestämmer mig för det. Under Familj & relationer finns det ett snack för Ettbarnsföräldrar, du skulle kunna prata av dig där om du har lust. Igår när jag läste Vi Föräldrar och såg bilderna på söta små flickor och pojkar i juliga kalaskläder så blev jag alldeles ställd av min reaktion. Jag VILL verkligen ha en flicka också, eller åtminstone försöka få en. Men jag har så många krav för att det ska bli fler barn, t.ex. vill jag bo nära antingen min familj eller min sambos familj, så att vi kan få avlastning (de avgudar vår son och skulle kunna adoptera honom ;), vi ska ha ordnad ekonomi och varsin bil, jag vill ha hunnit jobba och få en bra SGI, Alvin ska vara ur blöjorna, vi ska bo i hus, jag vill att min sambo ska ha möjlighet att vara pappaledig åtminstone 4 månader, gärna ett halvår, och dessutom måste min sambo verkligen vilja ha ett barn till, inte "gå med på det" för att jag vill ha fler barn. Ja.. vi får väl se hur det blir. När jag blev gravid med vår son pluggade vi båda två, min sambo fick jobb ungefär halvvägs in i graviditeten, med en hyfsad lön vilket räddade oss. Vi har varken körkort eller bil och bor i en hyrestrea. Jag hade en enkel graviditet och blev förlöst med kejsarsnitt, men efter sonens födelse blommade min ledinflammationssjukdom ut ordentligt och jag har haft ett riktigt jobbigt första år med min son, med hans kolik och min ledvärk. Men sådant kan man ju också förbereda sig på bättre med ett andra barn, jag har medicin jag kan ta, jag måste inte amma, jag kan förstå fortare att barnet faktiskt inte mår bra och därför är missnöjt och prova olika hjälpmedel mot kolik, jag kan skaffa en bärsjal.. Det måste ju inte bli lika jobbigt eller dubbelt så jobbigt att ha ett barn till. Det är mycket att ta hänsyn till, och mina känslor kring det här ändras från dag till dag. Men jag tycker att alla människor själva har rätt att besluta efter sin situation och jag tycker det är respektlöst av andra som inte kan acceptera att man själv inte tycker att syskon är en fantastisk gåva till alla familjer. Lycka till i framtiden hur du än väljer att göra!

Huu, ja :)
*Skrivet av Eva-Ley med T&A+3+sd+bf 24/52**
Skriver som jag skrev i slutklämmen på "fråga mammor": Man vet aldrig vad framtiden har i planerna för en... :)


Inte sju barn iaf.. ;)
Skrivet av gabbiz med Alvin
Inte en chans, jag vägrar ;)

Ville inte jag heller...
*Skrivet av Eva-Ley med T&A+3+sd+bf 24/52**
... men vad gör man när de bestämmer sig för att komma två i stöten..? :)

Vad man gör?
Skrivet av gabbiz med Alvin
Man slutar försöka få en i taget när man har fem. För om man vill ha sex stycken kan man väl lika gärna ha sju? Big difference, liksom ;) Jag vill ha _max_ tre, så kommer det två nästa gång så är det färdigt sen. Kommer det bara en nästa gång så blir det nog bara två totalt. Men vem vet, man kanske ändrar sig med tiden. Jag kanske också vill ha fem någon gång i framtiden :) När jag är lika gammal som du. S


tja..
Skrivet av Tina
Jag skulle kunna vara lycklig med bara ett barn, men jag tror ärligt talat att nästan alla barn vill ha syskon. Min kusin är ensambarn, han har haft en bra uppväxt men säger att han alltid har saknat ett syskon och nu när han precis har blivit pappa så sa han att han absolut inte vill att hans dotter ska bli ensambarn. När jag gick i skolan hade jag en bästis som var ensambarn, och hon pratade hela tiden om att hon var avis på alla andra som hade syskon. Visst ska man inte skaffa fler barn BARA för att barnet ska få ett syskon, men jag tror nog att det är bra för barn att åtminstone ha ett syskon. När tex ens föräldrar går bort så är man inte ensam om allting, när man får barn så kan ens barn få kusiner på ens egen sida osv. Men det är bara min syn på saken.

Gräset är väl alltid grönare på andra sidan
Skrivet av Susse
min man är ensambarn och ville ha en bror, jag har tre syskon och ville ha lugn och ro, tyckte det var rena drömmen att få vara ensambarn ler Sen är det väl så att alla föräldrar försöker rättfärdiga sina egna val, har man valt att ha många barn så skaffar man sig argument för det och har man valt att ha ett så skaffar man sig argument för det. Alla är vi olika och det val som är rätt för dig behöver inte vara det för mig.

Men alltså, jag känner
Skrivet av Ladybug
flera som har syskon och som inte har nån kontakt med dom! En kompis mamma dog, inte fick hon nån hjälp av sina syskon. En annan kompis som bor väldigt långt ifrån mig, blev väldigt sjuk. Hon har inga föräldrar kvar i livet, men en äldre bror. Tror du han kom och hjälpte henne när hon blev sjuk??? Icke! Varför skulle han det,sa han bara. Hon fick åka 2 mil på bussen till affären och apoteket med 40 graders feber! Syskon kan man ha, men det betyder inte att man har en familj för det!!!! Stå på er alla som bara vill ha ett barn!


Dom har i allafall ett val att inte umgås
Skrivet av Pallas
Jag stod ensam, helt utan stöd. i en dysfunktionell uppväxt. Ingen som visste hur det var att leva med mina föräldrar. Alla trodde att jag ljög, för det såg ju så bra ut på ytan, eller att jag bara var en jobbig, bortskämd, besvärlig unge som borde få ett kok stryk för att lära mig var skåpet skulle stå... Jag hade inget val alls. Jag var ensam och i mitt fall var det nog rent ut sagt skadligt att inte ha några syskon, faktiskt. Nu är ju detta ett extremfall, men jag tror att många syskon kan känna just det där, att det ändå är skönt att ha någon som har samma föräldrar som en själv.

Men kompisen
Skrivet av undrar
som förlorade sin mamma, där förstår jag inte riktigt,hade inte syskonen också förlorat sin mamma då?

Det finns ju...
Skrivet av Daggis
ingenting som säger att man är vänner bara för att man är syskon... Jag har alltid varit avis på kompisarna som var ensambarn, jag har 4 syskon och när jag var yngre hatade jag att aldrig få vara ifred, jag fick "aldrig" nya kläder utan ärvde bara... Som barn hade jag gärna varit ensam, nu som vuxen är jag jätteglad för mina syskon! Men ingen garanti finns ju för att man är vänner som vuxen bara för att man är syskon..? Min mamma och hennes bror pratar inte med varann... Skaffa flera barn gör man för att man VILL ha fler barn, inte för att ge barn 1 ett syskon...


men jag skrev ju..
Skrivet av Tina
..att man inte ska skaffa barn BARA för att göra syskon, alla gör naturligtvis som de vill! Men JAG tror att de flesta ensambarn har önskat sig ett syskon, jag lever väl i en konstig värld där de flesta har bra kontakt med sina bröder/systrar, åtminstone sedan man blev vuxen. Som sagt, alla gör som de vill så länge alla mår bra. Jag kan väl lika gärna få anse att min son mår bra av att få ett syskon, som att ni anser att ni inte vill ha syskon till era barn...

men du
Skrivet av lexus
borde också tänka på att alla inte kan få hur många barn som helst. Ofta låter det som att man "skaffar" sig barn. Många ettbarnsföräldrar kanske har kämpat länge för att få "ett enda". Det finns både bra och dåliga sidor med att ha syskon. Och som du själv är inne på; ett barn ska man "skaffa" för att man vill ha ett barn och inte för att man vill ha ett syskon till sina andra barn.

absolut!
Skrivet av Tina
Jag har själv haft missfall och kan inte vara säker på att denna grav går vägen heller, jag är väldigt medveten om att alla inte har chans att få ett, eller ens barn över huvud taget. Jag använder frasen "skaffa barn" för jag kan inte komma på någon bättre ärligt talat...


Nej, inte vi... långt & svamligt
Skrivet av Mrs Jane Doe
Innan vi fick dottern tänkte vi nog likadant som de flesta - att (minst) två barn "skulle" man ha och gärna en pojke och en flicka... Nåja, dottern föddes i dec -02. Graviditeten gick hur bra som helst, födseln var "a piece of cake", inga prolem med amningen, etc... och allt var bra... och det är det fortfarande... bra alltså... Vi är supernöjda med att "bara" ha dottern och ser inga som helst fördelar med att "skaffa syskon" till henne... Både maken och jag har syskon (varsin bror, makens bror har dessutom "skaffat" de båda obligatoriska barnen, en son och en dotter), men ingen av oss känner längre något "krav" på att "producera fler"... Får dock samma reaktioner av omgivningen - "När kommer nästa?", "Är det inte dags för syskon?", etc... Svarar ärligt att vi med största sannolikhet inte kommer att försöka få fler barn, men de flesta kommenterar bara med "Ja, ja ni får väl se..." _Det_ kan göra mig riktigt irriterad! Precis som om de vet hur vi känner...? Själv förstår jag inte meningen med att "skaffa syskon" - för mig handlar det om att försöka få barn för barnets egen skull (och ens egen skull, naturligtvis) och inte för att bli ett "bihang" till redan befintligt/a barn. Vill vi att dottern ska ha något att "leka" med "skaffar" vi en docka - inte ett syskon... ;o) Vi har det precis så som vi vill ha det nu... Bor bra, har det bra ekonomiskt, lagom med tid till oss själva och varann, etc... Allt det där skulle ändras om vi valde att försöka få ett barn till, visserligen inte på något drastiskt sätt, men tillräckligt mycket för att vi känner att det inte är värt det... Sen har ju ålder en del i saken också... jag fyller snart 35 (maken är några år yngre) och med tanke på vad som kan hända (och med större sannolikhet) så känns det heller inte som om det är en "risk" värd att ta... Lite svamligt... men, alltså... jo, vi vet (relativt säkert) att vi bara vill ha ett barn... ;o)

är nog inne på den banan för närvarande
Skrivet av Malin
Jag känner att man inte ska ha fler barn än man känner att man kan ta vara på och ge tillräckligt med uppmärksamhet. Och för tillfället känner jag att jag och vår relation inte skulle klara fler barn. Vårt barn är underbart och vi har båda fokus på hennes väl och utveckling. Skulle vi köra på linjen att man bör ge syskon till sina barn nu så VET jag att det skulle innebära slutet för vår relation och familj. Och det är inte värt det tycker jag. Men som många har skrivit innan, så kan ju läget förändras med tiden. Men jag har svårt att ta till mig av argument om att man skulle vara "skyldig" sitt barn syskon.

Precos så känner jag också!
Skrivet av @nn@
Tycker inte heller det ska vara en plikt mot sina barn att ge dom syskon. Det måste ju handla om den kvalitet man känner att man kan ge som förälder!


Ville inte ha några
Skrivet av anita
Men har två som jag älskar mest av allt i världen. Känner flera som valt bort det och förstår inte varför folk ska tjata på dem?? Kul med syskon, men man klarar sig bra utan också.

Nää...
Skrivet av Daggis med Pisan 000715
Jag är 24 år och relativt säker på att det inte blir några syskon till Pisan! Graviditeten var rätt ok, men förlossningen slutade i akut kejsarsnitt och både Lovisa och jag höll på att gå åt. När hon var 3 månader upptäcktes att hon hade ett hjärtfel, 4 månader gammal opererades hon. Idag är hon frisk men det var en riktig pärs! När gumman var 1 år separerade jag och hennes pappa dessutom. Idag lever jag med en ny man (har gjort några år) och vi har pratat om barn, men ingen av oss känner att det "behövs". Han har ju varit med från början med Pisan också (var min bästa vän innan). Jag känner att skulle jag försöka få fler barn skulle det ske NU, Lovisa fyller ju 5 till sommaren! Men jag har precis börjat på min efterlängtade utbildning och efter den vill jag jobba, sen vill vi ha hus osv. Så i våra tidsplaner finns ingen möjlighet förrän vi är 30 och då är Lovisa 10 år... Ska vi börja OM då??? Nä nä... Bebissjuk blir jag! Men nu har min brorsa och min bästa kompis varsin bebbe så jag snusar på dom och sen lämnar jag tillbaks dom när dom skriker! Lagom :) För oss blir det inga fler! (Även om alla släktingar säger att "det där hinner ni ångra...") :P

Jag ville längta lika mycket på varje barn
Skrivet av ulmerkott
och för min del kom det att betyda 4,5 år mellan ettan och tvåan och sedan 6,5 år mellan tvåan och trean (och då skulle jag just fylla 39 år). Så du kan väl bara låta tiden gå och se hur det känns för dig, 35 är väl inte särskilt mycket...

Vill ALLA ha fler än ett barn? (lång)

Jag ville inte ha några barn alls.

Tack för svar, och det är sant som du säger

Nej

Här också. Långt

Huu, ja :)

Inte sju barn iaf.. ;)

Ville inte jag heller...

Vad man gör?

tja..

Gräset är väl alltid grönare på andra sidan

Men alltså, jag känner

Dom har i allafall ett val att inte umgås

Men kompisen

Det finns ju...

men jag skrev ju..

men du

absolut!

Nej, inte vi... långt & svamligt

är nog inne på den banan för närvarande

Precos så känner jag också!

Ville inte ha några

Nää...

Jag ville längta lika mycket på varje barn

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information