Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Påhittig fyraåring gör mej galen snart.

Skrivet av Ja dessa barnen
Åh jag blir galen på vår påhittiga lilla buse snart.
Alla sa innan man fick barn att första året var jobbigast, HA säger jag.
I denna familj gick första året som på räls, det är nu man får bekänna färg som förälder.

Har en kille på fyra år och har man inte konstant tillsyn över honom så blir det fara å färde.
Vilken påhittighet den grabben besitter.

Bara idag har han hunnit med att möblera om tvrummet (jag vill verkigen inte ha tvrumsbordet mitt på golvet med mattan PÅ bordet)

Han har hunnit pynta hela toaletten fin med tandkräm på mattan, över hela handfatet, toaletten och väggen.

Klättra upp på köksbänken och plocka ner flingpaketet, givetvis tappade han detsamma så allt åkte ut.
Nedanför stod hundarna och slukade det raskt.

Detta har han hunnit på de två timamr han varit vaken.
Fort går det med, allt jag gjorde var att bädda sängen på ovanvåningen (då möblerade han om)
Jag skalade potatis (då pyntade han toaletten)
Jag städade toaletten (då hände det med flingorna)

Men nu ska grabben kläs och så ska vi ut och leka i snöovädret, förhoppningsvis tröttar det honom LITE
Svar på tråden: Påhittig fyraåring gör mej galen snart.

dagis?

Skrivet av  makeba
Låter som att han skulle behöva tröttas ut rejält tillsammans med andra i samma ålder :-)

Jag är sjukskriven nu men OJ vad jag är glad att ha barnen på dagis...ujuj.... Jag bara ser framför mig allt de skulle hinna med i sattygsväg för att få utlopp för upptäckarlusta och energi
 

Det hjälper inte. =)

Skrivet av  Ja dessa barnen
Han träffar andra barn och leker c:a 3-4 timmar dagligen, hans fantasi krävker mer än så för att tröttas ut.

Men nu är han lite lugnare efter att ha härjat i snön ett par timmar
 

Men

Skrivet av  Kakan
en fyraåring får ju lära sig rätt mycket på dagis, inte bara leka några timmar. Håller med makeba om att det är en god lösning.
 

VAD äe det barnen lär sej på dagis....

Skrivet av  Ännu en hemmamamma
Som de inte lika gärna kan lära sej hemma?
Jag är så _trött_ på att höra att det är en universallösning för alla barn som råkar ha hemmamammor, är det minsta problem så heter lösningen DAGIS!!!!
Om ett dagisbarn har problem så börjar inte alla direkt propagera för att föräldrarna ska sluta jobba och vara hemma med barnet.

VAD är det barnet lär sej på dagis som det inte lika gärna kan lära sej hemma?
Att umgås med andra barn gör ju uppenbarligen denna pojken.
Vad är det mer ni syftar på att de lär sej?
Bordskick?
Att läsa?
Alfabetet?
Eller vad???
För jag kan inte komma på en enda sak som inte barnet lika väl kan lära sej hemma!!!!

Det viktigaste anser jag om man är hemmaförälder är att man ser till att barnet regelbundet får leka med andra barn, det får ju denna pojken.

Jag är så trött på denna propagandan att barn _ska_ gå på dagis.
Som ni säkert alla förstått så är jag en hemmaförälder, jag trivs med det och mina barn trivs med det.
Jag säger inte att det är något fel med dagis men alla kanske inte vill ha det, lika väl som att alla inte vill vara hemmaförälder (vissa kan ju tyvärr inte välja där heller...)

Men om jag någon gång beklagar mej för någon väninna att mina barn har haft en trotsig dag så blir svaret direkt "Ja det kanske inte skulle vara så dumt med dagis några timmar i veckan. Barnen kanske behöver det"
Men när de själva ringer och klagar att deras barn (som _går på dagis_) haft en trotsig dag då hör det bara åldern till.
Men det gör det tydligen inte med hemmabarn då?
Där är det dagisfrågan som är orsaken till allt då eller?!

Min son är fyra år, han har aldrig gått på dagis i hela sitt liv dock träffar han andra barn mycket ofta.
Min son kan alfabetet, kan skriva sitt namn, kan räkna till 20, är blöjfri sedan ett år tillbaka, äter bra och har fint bordskick, tackar alltid när han får något, har lätt för att säga förlåt, har ett fantastiskt ordförråd, kan klättra i träd, cyklar (med stödhjul), ritar med stor fantasi, leker utmärkt med andra barn, sover bra, är väldigt framåt och oblyg, vad mer kunde han ha lärt sej av att gå på dagis????

Jag menar verkligen min fråga uppriktigt.
Jag får så ofta meningen kastad i ansiktet att barnen borde gå på dagis.
Nu vill jag ha en riktig förklaring till vad dagis kan ge honom som uppenbarligen ett liv hemma inte kan?
 

Ingenting! till hemmamamman ovan

Skrivet av  Mia med Amanda 030417
Jag har en flicka på 19 mån som, tyvärr måste jag väl säga, går på dagis. Jag hade mycket hellre varit hemma med henne i flera år till för precis som du ser jag inget egenvärde i dagis alls.

Det är ett sätt att få vardagen att fungera när båda föräldrarna jobbar, och förhoppningsvis så trivs barnet där och har roligt, men det är ändå bara en nödlösning tycker jag.

För ett litet barn så måste väl det allra bästa vara att kunna vara med mamma eller pappa hela tiden, istället för i en stor grupp med mer eller mindre kända ansikten?
Låt vara att man som hemmaförälder nog bör se till att barnet får leka med andra barn för att få utlopp för lekbehov och träna på det sociala spelet, men det kan man ju göra på Öppna Förskolan tex.

Nej, jag ser som sagt inget egenvärde i dagis alls, och försöker se till att min lilla flicka får så korta och få dagar där som är praktiskt och ekonomiskt möjligt för oss i den situationen vi är just nu.

Stå på dig och var hemma så länge du kan!

Kram
 

Åh, vad skönt (till hemmamamman)

Skrivet av  A
och uppfriskande att höra! Är också mycket trött på den där mentaliteten typ "skicka dem till dagis om du inte orkar med".
 

Äh

Skrivet av  Kakan
Nu tror jag att ni missförstod mig fullständigt!

Det är klart att dagis inte absoöut behövs till alla barn! Men om man är trött för att ens unge behöver mycket stimulans så är det ett utmärkt val. Viss del av stimulansen på dagis är ju att det är många människor att relatera till hela tiden, inte vet jag om det finns fördelar med det i långa loppet, men stimuli är det för tillfället!

Jag tycker att mitt råd var gott till en uttröttad mamma, men jag skulle inte ge det till någon hemmaförälder som påstår att både föräldrarna och barnen mår kalas.
 

Bättre koll kanske?

Skrivet av  Tonårsmamma
När jag hade barn i den åldern, så kunde jag aldrig lämna dom ensamma. Dom fick hänga med in på toaletten, eller så fick jag låta bli att gå. Men jag hade två små samtidigt också.

Kanske ska du inte lämna honom ensam ens en sekund? För är han så pass påhittig, så är det lätt att det händer allvarliga saker. Killen är nyfiken och vill testa gränser, så du får nog ha lite bättre koll helt enkelt. Det är mitt tips.

Själv var jag ute 2 ggr om dagen så det blev mindre bus hemma.
 

Ska man inte kunna gå på toaletten....

Skrivet av  mamma
När man har en 4 åring?
Mitt barn är också påhittigt och kan göra mycket men man får inte överdriva.
Man _kan_ inte kolla ett sådant stort barn _hela_ tiden, det är varken praktiskt möjligt eller speciellt trevligt för barn eller förälder.
Som jag förstod "Ja dessa barnen" så skrev hon det hela lite med glimten i ögat, eller har jag helt missuppfattat detta nu?
Men att _konstant_ övervaka ett barn på 4 år låter inte klokt i mina öron.
Och bara för att man inte kollar dem hela tiden så betyder det väl inte att man släpper dem vind för våg.
Men att inte ens kunna gå på toaletten.....jösses
 

Håller med

Skrivet av  Vickan
I den åldern måste man väl kunna lämna barnet utan uppsikt en stund. Det var i den åldern som jag började kunna lita på att sonen inte gjorde sådana grejer eftersom han då hade lite koll på vad han fick och inte fick göra. Sen gör han i o f en del bus fortfarande för att testa oss och av ren nyfikenhet.
Sen bor vi i en lägenhet som gör det näst intill omöjligt att gå undan och hitta på några större grejer.
 

Funkar ju inte alltid

Skrivet av  Ulle+3
När vår äldsta dotter var 4 år hade hon två småsyskon, lite svårt att ha sån koll på den äldsta då.
Man kan ju inte leva så.
 

Fniss

Skrivet av  Vickan
Ja den är alltid bra att gå ut en stund om de klättrar på väggarna.
 

Har en likadan

Skrivet av  Ulle+3
Fast tjej snart fyra. Helt hopplös. Men kreativ... Jag har inga råd att ge, förutom att stå ut för det blir bättre (vår tjej har en företrädare som nu är lugn och skötsam) och vara steget före så inga hemska olyckor händer.

Hos oss var det nära förra veckan, när jag kom ut ur duschen kom tjejen och sa att hon hade ont i fingret. Tänkte väl inte så mycket på det, förrän hon sprang och satte sig under köksbordet och viskade : Det brinner i mitt rum mamma!

Jo, mycket riktigt, hon hade klättrat upp på en stol, upp på diskbänken till överskåpets översta hylla, hämtat tändstickor och försökt tända ett ljus i sin säng. Där det brann...
Som tur var fick jag det släckt, och framför allt tur var det att han inte tappat tändstickan på sina kläder när hon brände fingrarna!
Tror inte hon gör om det. Men gärna något annat...
 

Hon, inte han IMT

Skrivet av  Ulle+3
.
 

Herregud

Skrivet av  Erika
Vilken tur att det gick bra!!!! Och precis samma sak skulle kunna hända här.... *burr*
 

Jag var likadan

Skrivet av  Helena
Som liten tjej var jag totalt hopplös.
Mamma sålde Oriflameprodukter och jag älskade hennes stora röda makeup-box. Men den fick jag älska på avstånd..uppställd på badrumsskåpet.
Till den dag kära mor GLÖMDE.
Oooo..inte en pryl var hel efter min undersökning.
Laga frukost med kökets alla skålar..slevar..mjöl och sockerprodukter var jag en hejare på.
Jag skäms när mamma berättar.
Men..
Min stora tös idag 16 år var lika hon.
Hon smög tyst som katten och vände upp o ner på hemmet när jag sov.
Den röran hon ställde till med..begriper inte hur hon lyckades alltså.
Så...ibland undrar man om de kan flyga?
 

En stadig stol och lite rep !

Skrivet av  Velma
Nä jag skojar förstås :P Ibland blir man bara fylld av beundran för de små liven.. Vilken energi och vilken påhittighet och äventyrslusta. Men åhh så jobbigt ibland..
 

löplina? *fnissar* imt

Skrivet av  makeba
 

Nja

Skrivet av  Velma
En väldigt kort isåfall *S* :P
 

Har en likadan kille

Skrivet av  Annika m. Robin 2,5år & Michelle 4,5 år
fast han är bara 2,5 år, syrran på 4,5 år är däremot inte alls så busig.

Men Robin har lyckats med det mesta.

Söla kaffepulver över hela köket.
Dra loss skumgummi på undersidan av barnrumsmattorna.
Rita på tapeterna.
Kleta balsam i mammas säng.
Stoppa vällingpulver i alla tomma glas på köksbordet.
Köra diverse saker i micron.
Smula sönder de flesta av syrrans fina pärlplattor i små molekyler.
Stoppa cd skivor i videon (favoriten)mm mm

Igår när vi åt satt han och petade i näsan, jag tittade och fick ut en liten makaronbit.
Men han fortsatte att peta, jag kikade mer.
Då hade han stoppat in en hel makaron i ena näsborren.
Man får mycket motion och roliga minnen av att ha en liten buse.
Fast just för stunden så kan busen vara ganska jobbiga
 

Skumgummi var det, ja...

Skrivet av  Erika
Min dotter (f -00) drog loss en massa skumgummi fr undersidan av stolarna när vi var hos doktorn för ett tag sen. Det gick väldigt fort. Rätt som det var fanns det skumgummi i hela doktorns rum!
 

kakan.

Skrivet av  Ännu en hemmamamma
Var skrev "ja dessa barnen" att inte hon eller barnen mådde bra?
Vi kan inte ha läst samma inlägg du och jag.

Och du skriver att du aldrig skulle ge det rådet till någon som säger att både de och barnen mår bra.
Jag och mina barn mår bra men om vi _en enda dag_ har en liten jobbig trotsdag (vilken förälder, dagisbarn eller ej, upplever inte det) så kommer rådet direkt om dagis.
 

Påhittig fyraåring gör mig galen snart

Skrivet av  Kakan
är samma för dig som jag och barnet mår kalas? Vi läser nog olika:-)
 

Å mina påhittiga barn gör MIG galen snart

Skrivet av  mom at home
men inte sätter jag dem på dagis för det. *leer* Men har vänner som gjort det!!
Jag Har faktiskt haft en extremt tuff tid med en större å en mindre som gjort allt i boken.
På nåt sätt visste jag att jag kunde räkna med det när jag skaffade barn....Barn ÄR påhittiga....och jobbiga ibland....å då är det ju skööönt att få prata av sig...*fniss*
 

Nej men om du läser inlägget....

Skrivet av  Ännu en hemmamamma
Ordentligt så tror jag nog att du upptäcker att det finns en viss glimt i ögat (eller har jag missuppfattat nu???)
Men om det nu inte var någon glimt i detta så vill jag ändå påpeka att en hemmaförälder måste väl kunna få beklaga sej någon gång utan att få dagis kastat i ansiktet?!

Jag kanske är orättvis mot dej nu kakan, du menade säkert inget illa.
_Men_ jag har fått dagisfrågan kastad så mycket i mitt ansikte och jag är trött på det och jag vet att väldigt många hemmaföräldrar känner som jag.
Som att vi konstant ska behöva försvara vårt val av liv och det blir väldigt tröttsamt till slut
 

Tack!

Skrivet av  Kakan
Det är klart att jag inte menade något dumt! Jag tror absolut att det kan vara en bra lösning att ha barnen hemma.

Mitt svar kom ifrån att ungen i exemplet lät gräsligt överaktiv och föräldrar med överaktiva barn har ju t.o.m. avlastning ibland just för att de inte orkar.

Jag förstår att det kan vara jobbigt att få dagis-svar i ansiktet hela tiden. Problemet är väl att föräldrar som har sina barn på dagis ofta upplever detta som en enorm hjälp, så det är det första svaret man kommer att tänka på.

Hoppas att dina vänner förstår att det inte är det svar du behöver, utan att du får stöd som du har mer nytta av.
 

Dum fråga kanske men...

Skrivet av  Superwoman
...hur ARG blir du? Om min fyraåring skulle göra något liknande (framför allt episoden med tandkrämen) så skulle jag bli oerhört arg och högt och ljudligt förklara vad jag ansåg om den typen av beteende. Han skulle också fått städa upp efter sig eller åtminstone hjälpa till att torka upp. Och det verkar faktiskt funka rätt bra, åtminstone vet han hur man beter sig i möblerade rum och att om man själv stökar till så röjer man själv upp.

Ta inte illa upp, du kanske gör precis så här du också - barn ÄR olika, det vet jag :-) Men min spontana reaktion är att de flesta fyraåringar nog klarar att ta lite mer ansvar för sina handlingar än att ställa till det på det viset.
 

Du vill nog bara prata ur dig men

Skrivet av  LillKatt
jag rekommenderar öppen förskola så att barnet har det att förbereda sig till under tiden som du städar. Det var det enda som fick lugn på min 3-åriga dotter när jag gjorde som du och hade bebis hemma att amma dessutom. Amningen var ju farlig för då gick 3-åringen och plockade fram farliga saker om vi inte hade rutin på dagarna. När hon visste att hon skulle iväg efter städningen så packade sin väska och så på förmiddagen. Typ. Fast man glömmer ju en del. ;)
 

Artiklar från Familjeliv