Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Om att hälsa på andra

Skrivet av Vill gärna ha fler synpunkter
Stod och frös vid busshållsplatsen i morse när en äldre man gick förbi och sa "morr\'n" till mig. Jag blev faktiskt glad över vänligheten och hälsade så klart tillbaka. Det hände inte alltför sällan när jag gick med min son i barnvagnen och man stötte på någon annan i samma situation på en liten, i övrigt öde villa- eller radhusgata där vi bor, jag sa "Hej" medan den andra kvinnan/tjejen bara stirrade demonstrativt ner i marken. Medan andra verkade glada och hälsade tillbaka. Likadant är det på mitt jobb, det finns ett par personer som aldrig hälsar medan de allra flesta gör det. De oartiga har dock en viss förmåga att skapa dålig stämning omkring sig...
Svar på tråden: Om att hälsa på andra

Olika kulturer

Skrivet av  Ylva m F
Jag har flyttat endel och har märkt att det är lite olika kultur på olika orter om hur man hälsar. Jag gick första året på gymnasiet i Borås, där hälsar man bara på dem som är häftigare än sig själv, och jag var inte häftigare än någon så ingen hälsade på mig. Jo, nåra var det allt, men mindre än hälften av klassen! Resten av gymnasiet gick jag i Göteborg och kommer fortfarande ihåg hur förvånad jag blev när en av de "häftigare" killarna i klassen hälsade på mig på stan. Kulturen skilje också mellan landsort och stan. Jag bor på landet och hälsar på alla jag ser på min väg, och i princip alla gör lika dant!

Och visst känns det bra när någon faktiskt ser en tillräckligt mycket för att hälsa! Oavsett om det är en fullständig främling och det aldrig blir något mer än ett kort ögonblick och en hälsning!
 

Självklart är det

Skrivet av  lyckligt lottad
artigast att hälsa. Jag hälsar alltid när jag går in i en butik eller stöter på ngn som ser bekant ut. Och om man går in i en hiss och där står ngn allaredan och så.
 

framför allt

Skrivet av  Lingling
Man hälsar _alltid_ tillbaka när ngn hälsar på en, vare sig man minns vem det är eller aldrig mött personen förr - om det inte är ngn man har _tunga_ skäl att vilja snubba.
 

Ja det håller jag med om

Skrivet av  Sara med 98+02
Men då gäller det ju att man uppfattat hälsningen också. Jag är ingen "artig" person som hälsar på allt och alla. Hälsar knappt på grannarna.

Vet att jag varit i diskussioner om detta tidigare. :) Jag tror att det är en personlig OCH en kulturell grej. Att fördöma någon som inte hälsar hurtigt som en "oartig" och "dålig-stämningsspridande" person är lika trångsynt och dumt och oartigt som att inte hälsa, tycker jag. Man vet inte alltid allt om alla, det är viktigt att minnas!

Vem vet personen man möter kanske är hörselskadad? Har dålig uppmärksamhetsförmåga? Är extremt blyg? Håller på att kissa på sig? Är djupt inne i högst personliga funderingar? Vem vet, vem vet?! ;o)
 

Ja eller ser illa

Skrivet av  Lingling
Känner/kände ngn som var extremt översynt och hon såg aldrig bekanta på tunnelbanan - fast det visste vi ju.
 

Jag bor i en liten stad...

Skrivet av  Husägare
Och här "hälsar alla på alla" ungefär.
Tycker det är lite småmysigt att bo så här där man efter något år känner igen nästan alla man möter.
Å andra sidan så kan det vara lite jobbigt att aldrig vara "anonym" heller.

Har en grannkvinna däremot som är lite konstig.
Vi har bott grannar i 2½ år nu, våra trädgårdar gränsar varandra.
Vi har pratat många gånger över staketet om lite av varje, men människan är konstig alltså.
Ena dagen kan vi stå och prata en kvart, nästa dag hälsar hon inte ens.
Så håller hon på och har gjort hela tiden.

Ena dagen så trevlig, nästa dag behandlas man som luft. :-/
 

Samma sak med leenden!

Skrivet av  Snusan!
Om man går rakt fram på stan t.ex. och inte gör som alla andra, stirrar i backen och går fort, utan faktiskt tittar upp på omgivningen och ler, så får man blickar tillbaka som säger "Jaha, och vad är det för fel på dig då?". Är vi så kylig här i norden att ett leende, och nu menar jag ett vänligt leende inte nåt hånleende, uppfattas som nåt negativt i stället för nåt positivt. Fast jag brukar strunta i det och le mot omgivningen i alla fall, alltid är det någon som ler tillbaka.
 

Det är väl trevligt

Skrivet av  Lilo
Jag gillar när folk hälsar. Jag brukar hälsa på folk på vår gata i vårt villaområde. Hälsar också på typ busschauffören, expediter, brevbäraren osv. Alla verkar inte göra det. Jag jobbade i Schweiz några månader och där hälsar alla. Det var lite kulturkorock när alla i den lilla stade jag bodde i hälsade artigt när man möttes på gatan. I större städer gjorde man inte det av förståliga skäl. Man skulle ju inte få göra annat då. :-) Men gick man in i en butik så hälsade expediten alltid och alla som kom in också.

Tycker det är trist när man hälsar och inte får svar. Visst förstår jag om människor kan vara blyga men svara när någon hälsar kan man väl göra ändå. Men det är väl att dom är rädda att man kanske *ve och fasa* vill börja konversera. :-)
 

ler

Skrivet av  Solen
ja, usch vad hemskt när folk inte bara vill stirra rakt fram i tunnelbanan eller busen utan prata med den som sitter brevid.
 

I Götet tjötar man :))

Skrivet av  Illan
Vi har bott i Göteborg i tio år och där är det helt naturligt att "tjôta" med alla man stöter på. Har träffat många trevliga människor i väntan på vagnen. Väntan blir mycket kortare då! Sen har jag flyttat till en mindre stad i skåne. Här betraktas man som konstig i huvudet om man pratar med nån man inte känner. Det är dessutom otroligt svårt att bli bekant med infödda. De vi lyckats bli bekanta med under två år här är andra som också är inflyttade. Inskränkt!!! Var i Götet i helgen och stod där och mecklade med en trilskande vagn på parkeringen Focus i Gårda - och där hälsade var och varannan på mig. "hej hej!" liksom, som ett sätt att bekräfta att de sett mig. Hade aldrig hänt där vi bor nu. Maken hade åkt i förväg och när spårvagnen uteblev och han fick åka en omväg via Majorna, så satt han o tjötade med en farbror hela vägen. Som pratade som om de känt varandra i åratal. Helt underbart! Frågan är varför dessa skåningar - som ju har rykte om sig att vara jovialiska och trevliga - är så himla titelsjuka och absolut inte vågar prata med "utbölingar". Tänk att vara invandrare i den här stan - måste vara helt omöjligt att komma in!
 

Artiklar från Familjeliv