Finns det bara två typer av förhållanden ?

Finns det bara två typer av förhållanden ?
Skrivet av	Linda
Genom mitt liv så har så gott som alla mina längre förhållanden varit en utav två sorter. Antingen har det varit passionerat men utan trygghet av en eller annan anledning. Eller så har det varit tryggt men utan de där starka känslorna. Går det inte att få både ock börjar jag undra nu ? Är det bara att välja mellan trygghet/stabilitet eller att ha ett förhållande med passion och starka känslor ? Det här är alltså en helt ärlig frågeställning. För jag börjar riktigt misströsta här. Vill absolut ha trygghet i ett förhållande, men samtidigt vill jag ju också ha de där starka känslorna. Är det jag som förväntar mig för mycket ? Så nu undrar jag hur ni andra upplevt det. Hur är erat nuvarande förhållande, och hur har era tidigare längre/ordentliga förhållanden varit ?
Svar på tråden: Finns det bara två typer av förhållanden ?

hjärtat el hjärnan
Skrivet av oa
förhållanden kallar jag dom, du kanske kan iaf blanda lite? :-)

Hur då ? (imt)
Skrivet av Linda



Precis samma här!
Skrivet av Anne
Jo, som du säger verkar det finnas passionerade förhållanden och vardagstrygga lite småtrista förhållanden. Jag tror alla förhållanden blir trista och utan passion efter ett tag. Och ska man ha både och får man ha flera karlar...he, he! Skämt o sidå- nej, jag har undrat över samma sak. Och jag tror att man får jobba stenhårt för att ett förhållande ska fortsätta att vara spännande, det är inget som per automatik fungerar i det långa loppet. Så ja, vad vill jag ha sagt, jo, ha ett tryggt förhållande med någon man litar på och en liten flirt vid sidan om. För mig funkar det kanon!

Fast jag menar att de är på samma sätt från start.
Skrivet av Linda
De "trygga" förhållandena har alltså aldrig varit passionerade ens från början. De blev nog en missuppfattning där från många. Och med de passionerade förhållandena menar jag inte att de var himlastormande hela tiden. Däremot att jag haft väldigt starka känslor för dessa män, men tyvärr knappt ingen eller ringa trygghet. Även när vi separerat och efteråt har jag fortfarande känt jättestarka känslor. Jätteirriterande detta. Och att vara otrogen är inte min stil. Så vill jag göra mot den jag lever med.

Passion är överskattat :)
Skrivet av Illan
Förälskelse och passion i all ära - men inte skulle man väl orka gå omkring med huvudet i det blå hela livet? Vänskap, riktig kärlek och trygghet är basen i ett gott förhållande enligt mig. Någon som älskar mig som jag är - hela tiden. Någon som sett mig arg, sur, grinig, magsjuk och ändå älskar mig. Passion är bra i början, men varför går folk omkring och förväntar sig att det ska vara så livet ut? Jag älskar min man, och med jämna mellanrum kommer förälskelseruset tillbaka. Men jag trivs i den vardagliga lunken där jag vet vad jag har. Det är också ok att bitvis leva sida vid sida där hemma utan passion - men det fungerar. Jämför bara med att dela hus en vecka eller två med goda vänner som man vanligtvis trivs med, men det blir bara för mycket att gå på varandra en längre period. Men maken känner jag aldrig så för :) Nä passion är överskattat. Ett fånigt ideal ivrigt påhejat av amerikanska såpoperor. Riktig kärlek är mycket mer än förälskelse och passion :)


En missuppfattning.
Skrivet av Linda
Ni är flera som missuppfattat mig. Med de "trygga" förhållande menar jag inte att det fanns starka känslor från början som sedan dalat och försvunnit. Utan de har aldrig funnits där. Det har snarare varit starka "tycka-om" känslor från start till slut. Medan de "passionerade" förhållanden var mer förälskelse eller starka känslor från start till slut. Däremot inte felaktigt himlastormande hela tiden, utan det blev förstås vardag där med. MEn jag drogs hela tiden väldigt starkt till de männen. Även när vi separerat och efteråt. Däremot var felet med de förhållandena att de aldrig gav någon trygghet. Börjar tappa hoppet och undra om det kanske inte går att få både ock. Därför ville jag se hur andra haft det. Svårt att förklara skillnaden.

Visst..
Skrivet av Lycklig
kan du få både passion och trygghet. Men det beror nog lite på hur du definerar passion. En del kvinnor verkar tända på uppslitande gräl och på att bli behandlade som dörrmattor. Jag är motsatsen, jag känner mig mycket trygg i förhållandet till min man så därför vågar jag vara mig själv och leva ut min sexualitet, där av passionen. Det är klart att med två små barn och ett tredje på väg så har passionen fått stryka på foten en del, men jag tror att vi ska kunna åter uppväcka den när tid och ork finns eftersom vi har en rak och bra kommunikation. I mina tidigare förhållanden har tryggheten och passionen dött ungefär samtidigt, så det hänger nog tydligt ihop för mig.

Nja jag menar inte riktigt så.
Skrivet av Linda
Med de "trygga" förhållandena menar jag att passionen eller de starka känslorna aldrig funnits. Det har snarare varit starka "tycka-om" känslor från början till slutet. Nästan som att vara ihop med en kompis. Fast inte exakt då. Svårt att förklara. Medan de passionerade förhållande inte riktigt är vad man kanske felaktigt tror, passionerade hela tiden. Utan självklart har det blivit vardag i de med. Men det har ändå varit en stor skillnad med att jag hela tiden har varit starkt dragen till dom. Även efter separation. Och det handlar inte om att jag har blivit slagen i dom. Eller att jag har känt passion pga att de skulle ha behandlat mig fel. Utan jag har känt de starka känslorna från dag 1, alltså långt innan de skulle ha hunnit att behandla mig fel. Och med de andra har de känslorna aldrig kommit.


Det beror nog
Skrivet av lyckligt lottad
i alla fall delvid på din egen uppfattning om vad som är passionerat, en del verkar ju tycka att det är trist så länge det inte är full dramatik... Visst kan man få både och i ett förhållande, kanske dock inte helt samtidigt. Ibland är man inte lika spännande och inte ens snubbe heller. Men man utveklas ju hela tiden (förhoppningsvis!) och förhållandet också. Men visst, generellt tror jag män är liksom tråkigare än kvinnor, de stagnerar liksom snabbare...

Ska försöka förklara.
Skrivet av Linda
Ni har nog nästan alla missuppfattat mig och trott att jag menar att partnern mist sin dragninskraft efter en tid. Så menar jag inte. Utan antingen har jag haft starka känslor för mannen från start till slut, även om slentrian har infunnit sig. Eller så har där aldrig funnits känslor av det slaget, utan mera starka "tycka-om känslor" från början till slut. Det jag vill ha är en man som jag faller har starka känslor för, och samtidigt är trygg med. Men hittills har jag hela tiden bara kunnat fått det ena eller andra.

Men då måste du ju
Skrivet av lyckligt lottad
fråga dig varför du inte kan känna dig trygg med en man som du har starka känslor för. Känner du dig kanske bara trygg när du inte själv investerar så mycket kärlek och känslor i relationen, alltså när det "bara" är "tycka-om" känslor? Själv tycker det jag det skulle vara supertrist att vara ihop med någon som man bara "tyckte om". Och jösses vad många snubbar man skulle kunna ha då :)?


Nej såhär.
Skrivet av Linda
Att jag inte har varit trygg har berott på mannens egenskaper, dåliga sådana. Ett exempel är män som har problem med sitt humör. Som exploderar för minsta sak. Jag känner mig då inte trygg ihop med den mannen och vill inte ha den typen av förhållande. Detta var bara ett exempel på en sådan egenskap som man kan möta på hos vissa män, och som naturligtvis får till följd att man känner sig otrygg. Så det har inte med mig att göra, utan mannen. Jag känner mig annars trygg i mig själv, det är bara när man är i förhållanden med den här typen av män som man i förhållandet känner sig otrygg. Förstår du vad jag menar ? Så de män som jag haft längre och ordentliga förhållanden med, och starka känslor för. Ja de har också haft olika typer av dåliga egenskaper som medfört att man blivit otrygg tillsammans med dom. Medan andra män som jag inte haft samma starka känslor för, utan mera åt kamratskap-känslor, har varit jättebra män utan sådana otrevliga sidor. Fattar inte vad det beror på !

Det här
Skrivet av Mmaria
är första förhållandet som ger den fulla trygghetskänslan som jag sökt och samtidigt starka känslor. Det har sina dalar och berg.. ibland upp och ibland ner. Det tidigare förhållandena var mer baserat på lusta än något annat:-) I det här får jag allt på en gång!

Åh, så skulle jag också vilja ha det.
Skrivet av Linda
Så då kanske det existerar då iallafall. Åtminstone för de som har turen att hitta den motparten.


Jag har båda delar :)
Skrivet av Anne-Li
I mitt förhållande finns både trygghet och passion! lycklig Jag känner mig otroligt trygg i vårt förhållande, samtidigt som min käre man kanske känner sig otrygg (?) eftersom jag bara vill hoppa på honom så fort jag ser honom :) He he... Vi har varit ett par i drygt 3 år och so far so good...

Jag har båda
Skrivet av Mustardseed
i mitt nuvarande förhållande. Jag slås ideligen av vilken helt underbar kombination av passion och trygghet jag har hittat (eller VI har hittat ska jag nog säga, för vi är rörande överens om det här). Jag känner mig tryggare än jag nånsin gjort tror jag, samtidigt som jag upplever en passion utan dess like. Hur häftigt som helst!!! Så visst går det. Sen inser även jag (vilket många varit inne på här) att passionen går i vågor, men just nu har jag i alla fall båda. Det tror jag inte jag haft nån gång förut i mitt liv. I alla fall inte såhär starkt. Lite av det kanske jag hade i mitt förra förhållande, men nu är det så markant att vi reflekterat över det tillsammans flera gånger.

Du resonerar som om
Skrivet av Pernilla
det är killen som "serverar" dig innehållet i förhållandet, och du bara är en passiv mottagare. I ett förhållande måste ju du visa vad du vill och vad du vill ha. Vill du ha trygghet från den passionerande så visa det med ord och handling. Vill du ha romantik från den trygge så var lite romantisk själv. Ni är två i förhållandet.


Du missförstår mig.
Skrivet av Linda
Hur blir man trygg med en man med hett temperament, som exploderar för minsta sak ? (Bara som exempel. Skulle kunna dra flera exempel men vill inte bli igenkänd). Det jag pratar om är alltså män som har vissa dåliga egenskaper som man i sin tur blir otrygg av. För annars har jag självklart berättat och pratat massvis om vad jag vill ha ut av förhållandet och har verkligen poängterat gång på gång hur viktigt trygghet är för mig. Men inte har det gjort någon skillnad. Utan de har haft de egenskaper de haft, och det har inte gått att förändra. Utan jag har tillslut valt att separera pga otryggheten. Och när det gäller motsatsen, de män som man inte får de där riktiga känslorna för. Ja, de har haft inslag av romantik. De är ju de som haft mest romantiska inslag ! Men även det är liksom inget som gjort någon skillnad för mina känslor. Jag har bara inte fått de där starka känslorna hur gärna jag än önskat det, och hur bra killen än har varit. Undrar faktiskt lite själv om det kan ha med utseendet att göra. För de killar som jag inte fått de där starka känslorna för, har heller inte haft ett utseende som jag fallit för. Utan jag har dragits helt och hållet till insidan av personen. Vilket kanske inte har räckt till för att ge mig de där starkare känslorna. Men med detta menar jag inte att de andra killarna har varit några snyggingar, utan bara haft ett utseende som just jag har fallit för. Vet inte om det har med detta att göra. Bara en tanke. Känns ju vansinnigt ytligt. Men jag kan ju tyvärr inte hjälpa vad jag känner eller inte känner. Och tilläggas ska att jag absolut inte vill ha något mer otryggt förhållande ! Väljer hellre tryggt kamratförhållande isåfall. Men allra helst vill jag förstås ha både ock. Att både ha de riktiga känslorna, och trygghet. Men det börjar kännas som något som kanske bara existerar i fantasin.

Så det du egentligen menar
Skrivet av Pernilla
är att du inte har _hittat_ en kille som är både och. Klart som korvspad att det finns människor som är antingen eller. Men det finns även de som är både och. Mitt råd är att leta vidare. Du skaffar ju inte ett förhållande bara för att "nu vill jag ha ett förhållande" och går ut och letar efter en kille. Man kan ju inte beställa ett förhållande bara för att man vill ha ett just nu. Nej, låt ödet eller slumpen hitta din kille åt dig istället. Något annat kan man aldrig bygga en framtid på. En sak har du i allafall insett; att enbart passion räcker inte.

Jag har också båda.. :)
Skrivet av gabbiz med Alvin
När jag träffade min sambo för snart fem år sedan tyckte jag att han var den snyggaste kille jag någonsin sett, och det tycker jag fortfarande. Jag älskar honom passionerat, även om passionen (om man med det menar lust) går upp och ner. Dock älskar jag honom mycket, mycket varje dag. Han är stabil som person, hederlig och snäll, trevlig, rolig och otroligt intelligent och engagerad. Ibland är han helt hopplös och jag är så trött på honom, men jag är förmodligen också helt hopplös ibland.. Han är en jättebra pappa också. Jag har haft tur helt enkelt, eller så är det skicklighet, vet inte vilket ;)


Ja då verkar det ju existera.
Skrivet av Linda
Nu är ni ju flera som skrivit att ni lyckats hitta någon som ni har bägge ock med. Så då existerar det ju tydligen. Undras bara hur svårt det egentligen är att få till något sådant själv. Tycker det verkar så stört omöjligt. Alltid har det varit antingen det ena eller andra. En liten fråga. Kändes det så precis från början? Eller har känslorna vuxit till sig. Och visste du om att han var en sådan man som du kunde få trygghet och stabilitet med ?

Jag var besatt av honom..
Skrivet av gabbiz med Alvin
nästan i alla fall ;) ända från början. Jag blev kääär vid första ögonkastet, tyckte han var läcker och manlig, och med världens vackraste ögon. Han var otroligt intelligent och rolig, det var det första jag visste om honom förutom hans utseende. Dessutom så visste jag att vi delade samma värderingar, eftersom vi träffades genom en intresseorganisation. Jag ville vara med honom jämt, och när vi flyttade ihop efter några månader bodde vi i hans studentrum på 16 kvm i ett halvår innan vi fick den lägenhet vi bor i nu. Det är nästan fem år sedan jag träffade honom och föll handlöst. Jag har aldrig känt så för någon annan, där det är lika delar kärlek, respekt och vänskap. Visst har vi haft våra dalar, riktiga kriser, men det har tagit sig igen, och jag tror på fullaste allvar att vi kommer att vara tillsammans tills vi dör. Våra kriser har förhoppningsvis gjort att vi är mer rädda om varandra. Vi har alltid träffats mycket, aldrig haft varsitt heltidsjobb, utan pluggat och varit föräldralediga genom hela vårt förhållande. Ändå har vi inte tröttnat på varandra, jag hatar fortfarande när han åker iväg. Jag kände direkt från början att han tog vårt förhållande på största allvar, att han ALDRIG skulle vara otrogen eller bara lämna mig plötsligt. Den övertygelsen har jag kvar. Han är opålitlig vad gäller vissa saker, men det handlar om att han är otroligt glömsk och förvirrad, vilket givetvis kan reta gallfeber på mig ibland. Han gör aldrig något fel av elakhet, han har världens största och varmaste hjärta. Sedan är vi kanske inte så vardagspassionerade, som man kan vara i början av ett förhållande, men vi har inte tröttnat på varandra och vi är inte mer intresserade av andra människor än av varandra. Han är fortfarande den mest intressanta människa jag träffat, och vi kan ligga och prata i timmar om vi bara får vår son i säng först.. Jag är nöjd med mitt val och hoppas att jag aldrig någonsin kommer att behöva söka efter en partner igen.

Nej, det gör det inte!
Skrivet av LillKatt
Sök dig vidare! Han med stort H finns där någonstans. Men du måste förklara för honom hur du vill ha det för han är ingen tankeläsare - om man slutar drömma och tittar ordentligt på hur personen verkligen är så inser man snart att det inte finns några tankeläsare! Passionen är jätteviktig men ibland kommer den med på köpet, alltså när man synkroniserats/blivit pusselbitar/lärt känna varandra ordentligt. Och det krävs en hel massa daglig kommunikation för att nå dit. Men det är det värt. Bara mina åsikter men jag är övertygad om att de är rätt! Släpp inte hoppet!


Jag älskar min man djupt...
Skrivet av Asereht
ibland passionerat men alltid djupt. Passion går i vågor men kärleken finns där jämt. Kan inte påstå att jag dagligen tindrar eller förgås av varken kärlek eller passion då jag ser min käre make men känner jag efter hur det skulle vara att vara utan honom så vet jag att den finns där, kärleken.

Trygghet mer
Skrivet av Lilla A
Mellan mig och min sambo är det mer trygghet än passion. Men för den sakens skull är det inte så att jag inte älskar honom. Är uppvuxen ganska otryggt så jag behöver ha ett tryggt liv nu tycker jag. Skulle inte vilja ha det annorlunda. Jag blir lite uttråkad ibland, men tänker då hur det skulle vara att vara tillsammans med någon annan. Det skulle antagligen inte heller vara särskilt spännande efter några år. Och min sambo har verkligen allt jag önskar mig. hans dåliga egenskaper är ingenting i jämförelse med hans bra. Han är trygg snäll och jättego helt enkelt. Även om han inte är särskilt spännande...

Det sitter nog i ditt huvud tror jag...
Skrivet av Superwoman
...att du på något vis inte tror att man kan känna både trygghet och passion samtidigt - och tror du inte det, ja då går det förstås inte! Vad det beror på att du har fått den uppfattningen kan jag ju bara spekulera i men det kan ju vara intressant att fundera över hur de förhållanden ser ut som du haft som "förebild", t.ex dina föräldrars och andra släktingars och bekantas förhållanden. Kanske är det genom att iaktta dina närståendes förhållande som du har kommit till den här ganska svartvita synen på känslor i ett förhållande och sen börjat tillämpa den synen på dina egna förhållanden? Eller handlar det om osäkerhet? Kanske vågar du inte riskera ett tryggt förhållande genom att släppa fram de där starka känslorna utan "tillåter" dig bara att känna passion i ett förhållande som ändå inte egentligen ger dig någon trygghet? Om du egentligen inte tror att du är värd BÅDE trygghet och passion så är det lätt hänt att du tror att du måste offra det ena för att få det andra. Eller så har du bara hamnat i en ond cirkel. Om dina första förhållanden såg ut på antingen det ena eller det andra sättet så kan det ju hända att du bara återupprepar mönstret utan att lära dig något av det och komma vidare. Visst kan man ha både trygghet och passion - lycka till i sökandet efter det :-)


Hej!
Skrivet av mitzu
Till en början vill jag bara säga - känner igen mig! Helt och hållet! Och vet du, jag tror du har samma problem som jag, du tänder på problematiska personligheter. När det gäller mig själv så har bara de riktigt starka känslorna dykt upp med människor som jag är "otrygg" med. Jag vet inte varför, men jag ska förb-e mig ta reda på varför jag är såhär felprogrammerad, för det är det jag är! Jag är en riktig sluskmagnet, alltifrån flegmatiker till riktiga idioter blir jag himlastormande förälskad i men hyggliga trevliga killar "känner jag varmt för" om du förstår vad jag menar.. Jag hoppas ändå på framtiden och på att jag kan reda ut varför jag söker spänning på kärleksplanet för jag tror det ligger hos mig även om jag inte kan hjälpa hur de är så kan jag hjälpa att jag dras dit om du förstår? Hoppas att du inte blir ledsen av detta svar men jag tycker du ska läsa dina egna inlägg, svaret finns där! som jag läser så har du som jag ett stort problem och det är hos dig själv men det positiva är att eftersom det ligger hos dig så kan DU göra något åt det:-))!! Lycka till!

Mitt nuvarande
Skrivet av Mamma Erik
förhållande började med en stormanade passion, nu har passione klingat av (efter 10 år är det nog inte så konstigt), men jag kan fortfarande bli väldigt nyförälskad ibland. Jag känner mig trygg och älskad i mitt förhållande, visst har det gått upp och ner, men aldrig djupt ner, men däremot rejäla toppar. Mina tidigare förhållande har alla varit korta, utom ett, de korta var nog bara passion, det längre var inget som jag vill minnas, jobbade två år på att ta mig ur det.

Finns det bara två typer av förhållanden ?

hjärtat el hjärnan

Hur då ? (imt)

Precis samma här!

Fast jag menar att de är på samma sätt från start.

Passion är överskattat :)

En missuppfattning.

Visst..

Nja jag menar inte riktigt så.

Det beror nog

Ska försöka förklara.

Men då måste du ju

Nej såhär.

Det här

Åh, så skulle jag också vilja ha det.

Jag har båda delar :)

Jag har båda

Du resonerar som om

Du missförstår mig.

Så det du egentligen menar

Jag har också båda.. :)

Ja då verkar det ju existera.

Jag var besatt av honom..

Nej, det gör det inte!

Jag älskar min man djupt...

Trygghet mer

Det sitter nog i ditt huvud tror jag...

Hej!

Mitt nuvarande

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information