Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Oansvarig pappa..

Skrivet av *Arg*
Fick idag veta att dotterns pappa inte går upp på morgnarna när hon och hennes sexårige bror vaknar för han hör inte att de vaknar, och de väcker inte honom heller.
Dottern är 3 år, halvbrodern är 6 år. Pappan bor på andra våningen, och det är en lång spiraltrappa ner till bottenplan.
Brodern vaknar oftast mellan 5-6, och pappan ställer sin klocka på 8.00. Alltså kan dottern och brodern vara upp själva i 2-3 timmar.
Jag tycker det är väldigt oansvarigt, och vet inte om jag kommer våga lämna dottern där när det är så.
Pappan är trots allt 30 år, han borde ju förstå bättre.
Svar på tråden: Oansvarig pappa..

gud inte jag gick jag alltid upp

Skrivet av  mandelblomman
då barnen vaknade före mig heller o jag var äldre än 30 då mina barn var så små.
Klarar 3 åringen trappen o går i den i vanliga fall såär det väl ingen fara.
och en 6-åring klarar väl mycket väl att vara vaken själv en stund, pappan är ju i huset ändå om något skulle hända.
Inte kan man punktpassa sina barn hela tiden!
 

Ja,..

Skrivet av  *Arg*
En sexåring klarar nog vara uppe själv en stund..men jag tror inte att en treåring gör det...det är ju en viss skillnad i mognad där..
å jag vet inte om hon klarar trappen i vanlig fall själv..hon brukar inte få gå ut själv..förhoppningvis får de inte för sig tanken att gå ut själva, för det finns ju bilvägar runt omkring..
 

jag tror att de flesta 3åringar klarar det utmärkt

Skrivet av  mandelblomman
de är ju inte själva hemma utan det finns ju en förälder där om något skulle hända.
Mina b arn (o många jag känner) har i alla fall klarat sig själva en stund på morgonen, o då kunde jag lämna dem helt själva o ta en kort promenad med hunden också.

Föressten trappen trodde jag var ren inne trapp, men det är det alltså inte?
Att de inte går ut själva är en annan sak, men det är väl lätt ordnat genom att låsa?

Och ärligt talat tror jag inte du rent lagligt kan neka pappan att ha hand om er dotter på de grunderna.
Du får nog släppa taget lite o man har olika regler i olika hem.
Han sköter barnen då de är hos honom och du sköter dem hemma hos dig.
 

vi är 30

Skrivet av  NillaN
både jag å sambon, & bor ihop, NÅN av oss går ALLTID upp före el. när nån av barnen vaknar, inte ska dom vara ensamma...?! Inte våran 1½ åring iaf.våran 5½ åring kan vara i sitt rum & pyssla en stund innan vi vaknar, honne rätt stor..
 

skillnad på en 1½ åring o en 3 åring!

Skrivet av  mandelblomman
även om jag kunde ligga kvar o dra mig halvslumrande även då de var 1½ år.
Fast då hade vi grind till trappen o de var bara på övervåningen o inte stensov man heller utan hörde vad de gjorde ändå.

Men som sagt var så stora barn som ovans bör klara det!
Min syster har barn i precis den åldern o de tassar ner då de o tittar på TV eller leker lite en stund själva.
 

När våra barn

Skrivet av  Signe
var så små hände det att jag stängde in mig med dem i deras rum och låg på golvet å slumrade medans de lekte.
 

jag med!

Skrivet av  mandelblomman
kunde somna på golvet eller i deras rum medans de lekte, men som sagt var man sover ju inte hårt utan hör liksom allt.
 

Jo..fast

Skrivet av  *Arg*
sen är det ju skillnad på att stensova å slumra och ändå höra de...
 

Hur kan du veta att han sover...

Skrivet av  jem
och inte gör som jag, ligger och drar mig, små somnar går på toan kryper ner en stund till och bara njuter av att de är helg och av att man har så fina ungar som kan leka själv en stund. Morgonstund har guld i munn. Inte illa att han ställer väckan på 8.00 tycker jag. Du verkar ha lite stora krav på dig själv. Ibland tror jag att när man har barnen bara ibland blir kraven så höga på en som förälder, när man som oss har henne jämt har vi insett att vi får ta plats också som hennes föräldrar.
 

jo, de e typ...1½ års skilland

Skrivet av  NillaN
*s* mellan en 1½ åring & en 3 åring...
Jo, vid 3 som klarar dom sig mycket själva SÅ...
de e klart skillnad med på trappa & enplansboende.
 

Oj, otroligt

Skrivet av  Signe
oansvariga föräldrar vi har varit då. När äldsta dottern var 8 gav hon välling åt sin 1-åriga lillasyster på mornarna så att vi fick ligga kvar och sova en stund till. Det var längesedan vi gick upp samtidigt som dem, men vi finns där om det är nåt.
Våra barn har aldrig kommit på tanken att väcka mig öht på morgonen, om det inte varit nåt speciellt vilket det sällan är, mitt morgonhumör är uruselt.
 

en viss ..

Skrivet av  *Arg*
skillnad på 8 å 6 år...mognadsmässigt. Sen beror det ju åxå på om 8-åringen VILL hjälpa till å sköta det yngre syskonet, eller om han/hon får göra det för att man ger ansvaret till dem. Men 6-åring vet inte ens hur man gör välling, å han kan inte läsa och knappt räkna..så som sagt..en viss skillnad i mognad. För övrigt så brukar han lura i henne saker som att lim smakar kinder ägg å så vidare..så jag skulle inte lita på att han alltid leker så snällt med henne..
Å pappan, precis som du har hemskt morgonhumör, men hur kan man då vara säker på att barnen väcker en om det är något? Om de vet att man bara blir arg å sur?
Jag har ju levt med pappan innan å vet av erfarenhet att han blev skitsur när sonen då 4 år gammal väckte honom för att han ville ha frukost. Det slutade med att sonen bad mig, han sa att han inte ville väcka pappa för att han blev så arg. Så är helt åt skogen tycker jag..
 

fler oansvariga här

Skrivet av  pillerillan
Mina barn är nu 7 och 9 och det var lääängesen jag gick upp samtidigt som de. Skulle faktiskt inte falla mig in att gå upp kl 6-7 en ledig dag!
Började mycket tidigt med så som de ovan beskrivit bla,lägga sig på en madrass i rummet och slumra, ha dem bredvid i sängen och slänga till dem lite leksaker.
Mina barn skulle inte få för sig att väcka mig i onödan och ser inte det oansvariga i det.
En 6-åring är fullt kapabel att hålla koll på en 3-åring och väcka mamma eller pappa om det skulle hända något.
Jag tycker inte heller det är synd om barnen att de får klara sig en stund själva, föräldrar behöver få sova de med :)
 

det e skillnad

Skrivet av  *Arg*
på att vara i samma rum som de, de hör man dem ju. Å som jag skrev innan, det e skillnad på att stensova och att slumra.
Å visst föräldrar behöver sova åxå, men det ska ju inte vara så att barnen får klara sig själva för att man inte orkar gå upp, tycker inte jag iaf. Inte med ett barn som är 3. Klart att det är skillnad ju äldre de blir.
 

Allvarligt?

Skrivet av  evva
Tycker du det är rätt att en 6-åring ska hålla koll på en 3-åring? Givetvis känner man sina barn bäst fast jag skulle inte chansa på att en 6-åring klarar av konsekvenserna ifall något inträffar med 3-åringen.

En 6-åring ska inte behöva ta ansvaret över ett yngre syskon. Nu anser säkert många att det inte handlar om ansvar men det gör det för OM det skulle hända något allvarligare så skulle 6-åringen skuldbelägga sig oerhört mycket och det inte rätt mot den individen.
 

Ja, allvarligt!

Skrivet av  pillerillan
För övrigt luktar inlägget lång väg av bitter mamma som är skild och vill ha medhåll från andra för att kunna skälla på sin exman!
 

JAG förstår dig iallafall ;)

Skrivet av  MeaLeone¤
Jag blir också jätte irriterad på min sambo när han gör så, och vi har barn i samma ålders om er. Jag kan däermot ligga och slumra brevid där de leker, och då är jag extremt lättväckt vilket sambon INTE är. Ska barnen göra frukost själva också eller? Grr, nej jag håller med dig.
 

tack :)

Skrivet av  *Arg*
Men ja..så illa har det faktiskt vara hos pappan. När vi var tillsammans fick jag gå upp å göra frukost när han vaknade, eller så fick han vänta ett par timmar tills pappan orkade ta sig upp...
 

Jag instämmer

Skrivet av  JessicaF
Det är en sak om man är vaken men ligger och drar sig - men att man inte ens är vaken är ju inte speciellt bra.
 

håller med *IMT*

Skrivet av  *Arg*
..
 

jag..

Skrivet av  Tina
..kan också sova en extra stund efer att min son på 4 år gått upp.

Han väcker mig och säger "älskling jag ska titta på tecknat nu" och så sätter han på tv:n och tittar på barnprogrammen som är på mornarna.
När det är slut så kommer han in och säger till mig och då går jag upp.

Detta är alltså på helger.

Jag skulle aldrig klara av att gå upp kl5 på morronen ärligt talat, och en 6-åring klarar väl sig väldigt bra själv en stund och kan säga till sin pappa om det är något.
Men 3 timmar är för länge tycker jag.
 

Ja, fast då

Skrivet av  *Arg*
vet du å andra sidan att din son är uppe...pappan i detta fallet vet ju inte ens hur dags barnen vaknat...
å 3 timmar är länga ja...
 

Jag skulle inte acceptera det!

Skrivet av  Anne
Aldrig i livet! När jag går ut med hunden och min sambo sover så väcker jag honom för att han måste vara vaken ifall min dotter skulle vakna. Jag förstår din ilska, jag skulle bli jävligt ledsen och besviken om det här hände mig. Tre timmar är väldigt lång tid, och det är nog bara en tidsfråga innan det händer nåt. Fy fan, ta ett ordentligt snack!
 

Vara vaken ifall barnet skulle vakna????

Skrivet av  Mamma
Detta är en reaktion på Annes inlägg, denna meningen

"När jag går ut med hunden och min sambo sover så väcker jag honom för att han måste vara vaken ifall min dotter skulle vakna"

Att man ska vara vaken när små barn är vakna håller jag med om.
Men att vara vaken IFALL barnet eventuellt skulle vakna förstår jag inte.

Sover ni i skift hos er då eller?
Eftersom någon tydligen måste vara vaken ifall barnet skulle vakna.
Barn kan ju även vakna på nätterna
 

när jag lämnar lyan

Skrivet av  Anne
vill jag att han är vaken, han vaknar nämligen inte av vårt barns gråt eller dyl. Han tror att jag alltid är där och fixar sånt. Annars väcker jag honom förstås inte.
 

Inte vaknar jag när minstingarna vaknar...

Skrivet av  Eva
... och då är de två som rumlar runt! Det kräver att de kommer inbrakande i vårt rum, hoppar i sängen och hojtar "Hääääj!" för att vi ska vakna :)

Och nog har det hänt att de två näst minsta (6 & 7) plockat fram frulle och allt till sig och de minsta, och det med bravur (och en himla röra!), med ursäkten att de var hungriga och X&Y ville ju också ha... man kan inte bli sur på det :)
 

min

Skrivet av  jem
dotter har alltid fått klara sig själv på morron. men förvisso är det inte många gånger hon har vakna t tidigt. Men på helgerna har hon gjort det. Då har hon fått pyssla på, om hon blir hungrig har hon tagit flytande vara som står framme eller suttit i våran säng och ättit banann. Min skräck är att hon ska kvävas och att jag inte skulle höra henne. Så lite förstår jag din rädsla
 

Näääe

Skrivet av  Frida
Inte ett dugg oansvarigt, tycker jag. Jag har aldrig flugit upp ur sängen bara för att barnen vaknat. Min äldste kille har sedan han var tre år fixat frukost åt sig själv och sen kollat på tv eller lekt.. inga problem alls. Nu när vi har två till kan det bli lite tjafs mellan dem, men sånt vaknar jag ju av (tyvärr).. fast det flyter på bra för det mesta. Vid tiotiden brukar sambon och jag släpa oss upp och då äter vi "brunch" hela familjen... funkar hur bra som helst! :-)

Tror inte du behöver oroa dig, man har olika rutiner i olika familjer helt enkelt. Men om det är så allvarligt för dig att du inte vågar lämna din dotter hos honom så måste ni ju absolut prata om det. Du får väl förklara för honom hur du känner och att du blir orolig av det. Men du märker ju av svaren här att alla inte gör likadant.. det är många som låter små barn vara uppe själva på mornarna..
 

Oj då..

Skrivet av  Mama-Kriti m E -02, bf 29/5.
får väl sälla mig till dom oansvarigas skara då. ;)

Våran kille är bara 2½ men inte kliver jag upp med honom alla gånger. Nu bor vi dels i en liten lgh och dels sover jag inte vidare utan slumrar bara men ändå..
 

Kan till viss del förstå dig

Skrivet av  Lotte
om det är så att han sover hårt på morgonen när barnen är uppe själva. Men vet du om han sover hårt, har han talat om det för dig? För det är stor skillnad om man ligger kvar och slumrar/halvsover och låter barnen leka/ titta på TV själva fram till kl 8.00. Det är ju inte så att han sover halva förmiddagen heller.

Våra barn är ofta uppe själva på helgmorgnar, de är 8 och 4 år, men har fått sköta sig själva i åtminstone ett par år nu. Under förutsättning att de själva vill naturligtvis! Ibland hojtar den minste att han vill ha frukost på en gång, då är det bara att kliva upp, ibland kanske de tjafsar och bråkar så man kliver upp för det (ovanligt). Men är allt lugnt, så slumrar vi gärna någon timme extra, med sovrumsdörren öppen så man hör om det händer något. Och ytterdörren är låst, ingen har någonsin fått för sig att gå ut. Jag tror inte att vi är en särskilt ovanlig eller oansvarig familj för det.
 

Jag tycker visst att det är oansvarigt

Skrivet av  Emma me Elma
att göra det på ett sånt sätt. Att man inte hör barnen eller vet med sig att man sover hårt!
Jag förstår din oro!
Tänk om ungen sätter i halsen, det hörs inte mkt från en som håller på att kvävas!
O absolut inte så mkt att det hörs till ett annat våningsplan!

Det händer faktiskt!
En bekant till mig förlorade sin son just på det sättet.
Skulle aldrig i världen göra nått liknande. (fast jag sover oxå väldigt lätt!)
Min gubbe vaknar inte av nått när han sover. Vilket innebär att det blir jag osm får ta sånt. MEN det gör jag gärna!

Kramen Emma
 

Hm

Skrivet av  Cecilia & Samuel
Jag (30 år) vaknar inte när min son (3 år) vaknar. Han kliver upp varierade tider (allt mellan 6 och 9), och brukar ibland gå och leka en stund. Han brukar komma och ge mig en godmorgonkram när han vill att jag ska vakna. *trevligt* Sedan brukar jag gå upp och göra frukost till honom, och hjälpa honom att hitta kläder, innan jag vanligtvis går tillbaka till sängen. ;) Vid det laget är jag redan vaken och tittar lite på TV, och när sonen har ätit färdigt så kommer han och myser lite. Underbara morgnar ! Maken däremot går alltid upp med en gång, han vaknar av minsta knyst från sonen. Men vi har diskuterat våra olikheter och är överens om att det är ok som vi har det.

Prata med pappan om hur du känner, men börja inte med anklagelser (om att han "borde veta bättre" och han är "oansvarig") för det leder aldrig till något gott.

Alla föräldrar är som synes olika, och i mina ögon så är det inte speciellt oansvarigt att göra som han gör (den äldre halvbrodern är ju också vaken ?). Vid någon ålder så är det dags att lita på sina barn.
 

Artiklar från Familjeliv