Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Jag får perpektiv på mitt äktenskap...

Skrivet av irrhönan
när jag läser vad ni skriver härnere om era män.

Fy så avundsjuk jag blir, jag vill också ha det så.
Efter 12 år med maken känner jag tomhet, frustration och besvikelse.

Han är en humörbomb med oerhört kort lunta, jag är "curling-frun" som försöker skona barnen.
Ibland har vi det ok - inga gräl och sarkasmer - men ibland är stämningen hätsk.

Usch, jag känner bara ynk och förtvivlan. Efter att alla dessa helger är över kommer jag att ställa maken inför ultimatum - nu ska vi i parterapi - och om det inte finns nånting kvar att bygga en framtid på, så är det över. Vill inte slå sönder tillvaron för mina barn, men jag kan å andra sidan inte fortsätta ha det så här, jag orkar inte leva så.

Tänk om det nånstans finns en man till mig, som jag kunde ha som bäste vän, älskare, make... Som jag kunde skratta med, gråta med, prata med utan att känna att jag måste väga mina ord och vakta min tunga.

Undrar om Han finns?
Svar på tråden: Jag får perpektiv på mitt äktenskap...

Han kan finnas i din egen

Skrivet av  maria
men det kan vara lång väg dit , Och teapi är en bra väg
 

kanske...

Skrivet av  irrhönan
och jag tror som du att terapi är vägen till insikt.
Just nu ser jag ingenting, bara frustrationer.
 

Artiklar från Familjeliv