Apropå Asieninlägget nedan

Apropå Asieninlägget nedan
Skrivet av	X
Jag har samma problem, nämligen att jag är så känslig och kan leva mig in i andras öden väldigt starkt. Jag har ett stort behov att prata och älta det jag hör på nyheterna, men mitt bekymmer är att folk runt omkring mig verkar tro att jag är sensationslysten och snackar för att frodas i nyhetsexplotionen. Flera gånger har jag blivit bemött med upphöjda ögonbryn och kommentaren att de inte vill prata om detta, och att de inte vill höra detaljerna. Hur bearbetar jag mina känslor? Det finns ingen att vända sig till för oss som inte själva har anhöriga. Det konstiga är att när det gäller barn, så har folk full förståelse för att de behöver prata av sig i skolor och fritidshem, även om de inte personligen blivit drabbade. Men för oss vuxna verkar folk inte ha försåelse alls.
Svar på tråden: Apropå Asieninlägget nedan

Så sant så
Skrivet av Y
vi borde visa mera empati vuxna emellan. Jag är också som barnen, med ett stort behov av att älta men har ingen att älta med, oftast inte iaf. Mycket känslor har jag, på gott och ont.

Artiklar från Allt för föräldrar