Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

En seriös fråga!

Skrivet av Ella m. Trissen i Grabbs :-)
Ni som opererar er & "förbättrar" era utseénden här,har ni barn??
Isåfall,hur förmedlar ni god & bra självkänsla till era barn.Framförallt kanske ni med döttrar.

Personligen tycker jag det känns
fel att säga till sitt barn "var nöjd som du är" eller "du är fin som du är" när man själv inte kan stå för det.

Hoppas ni förstår hur jag menar.Detta är absolut ingen kritik till er som genomgått kirurgiska ingrepp.
Tacksam för seriösa svar.

Kram.
Svar på tråden: En seriös fråga!

Jag har

Skrivet av  Jane
3 barn 2 flickor 1 pojk dom är inte så gamla ännu 1,5 och 6 år.

Mina barn är fina som dom är det kommer jag alltid säga till dom o tycka.

Jag va oxå fin som jag va men jag ville ha större bröst o därför förstorade jag dom. Inte för att jag va ful utanför att jag ville.

Vet inte om eller när jag kommer berätta för barnen att jag har förstorat brösten vi får väl se vad som händer o sker i framtiden.
 

När funderingarna fanns...

Skrivet av  maria65a
När funderingarna fanns för 18 år sedan innan jag hade barn såg jag inget fel eller problem med att operera mig men om (nu vill jag inte) jag skulle göra det idag så skulle jag få stora problem med att förklara det för mina tre tonåringar som är lika platta som jag är.

Hur skulle jag kunna titta dom i ögonen och säga att dom duger som dom är när jag med handling visar att det utseendet inte är ok?

Kanske funkar det om man har småbarn som inte förstår vad som händer eller om man tycker att även ens större barn ska köpa nya bröst om dom önskar.
 

Förstår inte frågan

Skrivet av  08-a
Ja, jag har barn. Hur jag förmedlar god & bra självkänsla till mitt barn? Vad har det med min operation att göra? Om jag sprang till frissan, köpte senaste modet, målade mig extremt, sprang på gympa, räknade viktväktarpoäng - då skulle jag förstå frågan. För hur hysteriskt är inte det? Då skulle barnen få helt fel inställning till vilka krav samhället ställde på dem.
Om jag däremot gjort en, vid ett enda tillfälle, operation för att kunna trivas med mig själv och kunna slappna av i fortsättningen (istället för att varje dag spegla mig från alla håll och vinklar) då har jag ju "släppt" utseendefixeringen och kan umgås med mitt barn och vi kan sysselsätta oss med annat än utseendet.
 

Jag har 2 barn... (långt och förvirrat kanske)

Skrivet av  crimson
och jag funderar på att fixa min mage. Det estetiska är viktigt till viss del men framförallt fysiskt eftersom fettet på magen infte försvinner vilket resulterat i en stor bulle som verkligen är i vägen när jag t ex tränar. Detta går inte att träna bort har jag fått veta.

När jag gått ner i vikt så blir magen än mer framträdande så jag vill knappt gå ner även om det vore bra för hälsan i övrigt. Droppen var häromdagen när jag skulle ta på mig ett par byxor och upptäckte att dragkedjan var trasig i sömmen. Kollade och kunde konstatera att ALLA mina byxor var trasiga i sömmen på exakt samma ställe pga att magen spänner. Köpa större storlek går inte för då drunknar jag i byxorna.

Så för mig handlar det om att få en "normal" kropp och slippa ha rumpan fram. Jag jämför det lite med att t ex ha råkat ut för en olycka som förändrat ens utseende och att man justerar det missprydande sedan.

Sedan finns det ju gränser men egentligen borde ju ingen i sådana fall sminka sig, färga håret, raka sig på diverse ställen osv för det är ju också att inte acceptera sig själv om man ska hårddra det. Jag bryr mig absolut inte om mitt utseende i övrigt, jag skulle kunna fixa med både hår och make up men jag ids inte. Men magen är nästan ett handikapp och den ska bort!

Ja, oj, nu kom jag ifrån ämnet men du fick lite bakgrund... Mina barn är fina som de är och det försöker jag förmedla samtidigt som jag också försöker att inte fokusera på utseendet. Detta genom att just inte sminka mig eller styla håret i timmar eller att spegla sig och kolla så kläderna sitter perfekt. Man bostar håret och drar på sig nå\'t och så är det bra med det. På så sätt visar jag att det är det är mina hadlingar som visar vem jag är inte märket på tröjan, min frisyr eller mitt smink.

Hoppas att du förstår vad jag menar? Jag är jättenyfiken på om du själv t ex sminkar dig, färgar håret, rakar dig, målar naglarna osv... Egentligen tycker jag bara skillnaden mellan operation och det andra är att det ena är för evigt och det andra tvättar du bort på kvällen. Sedan är det ju beklagligt att man ska hålla på och möblera om sig på av att samhället satt en norm som ingen kan uppnå...
 

men är det inte det...

Skrivet av  maria65a
...som är den stora skillnaden?
"Egentligen tycker jag bara skillnaden mellan operation och det andra är att det ena är för evigt och det andra tvättar du bort på kvällen"

Det ena tvättar man bort eller väljer om man vill ha varje dag eller inte medan det andra innebär ett ingrepp i en för övrigt frisk kropp?

Sen kan jag förstå att man som du vill bli av med en magen som inte ordnar till sig hur mycket du än kämpar!
 

Men smink är ju

Skrivet av  B
en mask som man kan experimentera med och likadant med kläder. Jag tycker inte att det är det samma som att genom kirurgi förändra sitt utseende efter ett ideal.
Att suga bort en "överbliven" fettvalk anser jag inte vara något att tveka på men större förändringar av typen bröstförstoring mm är en helt annan sak.
 

Artiklar från Familjeliv