*pust*

pust
Skrivet av	sherikaan 4-barnsmamma
Nu längtar jag att skolan ska börja igen, nu börjar detta bli jobbigt..... Sonen har varit hos sin kontaktfamilj 6 dagar och kom hem förra söndagen och har nu med andra ord varit hemma 1 vecka..... Hela veckan har han varit i sitt esse...skulle man kunna påstå mildt sagt. Det ena efter det andra har hänt och vi känner oss helt slut som föräldrar....hemskt att ett barn kan göra en hel familj så uppstressad. Sonen kan inte ta ett nej utan gör ändå man får jaga och passa på honom precis hela tiden, han är aldrig nöjd. I fredags köpte vi 2 par gympadojor till honom, dessutom så var vi snälla och köpte en varsin liten chipspåse åt barnen och då blev sonen sur för att det var en liten då han ville ha en stor, ställer sig och hoppar på påsen så att det bara blir smulor kvar varpå han istället blir helt utan chips. Han blir då arg för det och sitter och surar rätt som det är hör jag hur ytterdörren smäller igen och jag frågade då sonen om han slängt sina nya skor i sopnedkastet...NEJ svarar han vad gjorde du då frågade jag, jo han hade slängt sin systers sandaler, vi skickar in honom på rummet för sådant beteénde är inte acceptabelt och oturligt nog så har lillasyster sitt pennskrin där och då tar sonen och bryter sönder alla hennes pennor i ett obevakat ögonblick, igår morse så pilla han sönder brödet vid frukosten och då sa vi att han får allt äta upp den smörgåsen han gjort hål i istället går han och slänger den i soporna och tror han ska få en ny, han fick gå från bordet men innan han går så norpar han med sig en tesked som han böjer så pass att den ser ut som ett U.... syrrans glasögon är tacksamma att leka dragspel med, och syrrans hörapparat råkar illa ut också.... Han är snäll och rar på många sätt men detta uträknande beteénde orkar man snart inte med, och om vi inte orkar med vem ska göra det då. Hur fostrar man ett barn som gör ändå fast med ett litet utbrott innan ? Vi säger nej och försöker sätta gränser dra in förmåner etc men inget biter på honom. Så fort vi sagt nej om ngt så går det ut över honom själv eller syskonens leksaker...och vi får ersätta syskonen för det han gör sönder. En dag blev han sur över ngt.....minns inte han är ju sur och tvär så fort man säger nåt till honom, iaf så gick han till skafferiet tog strösslet och hällde ut det i soporna, synd sa jag då fick du ju inget strössel till strutglassen, och då fick han utbrott för det med.... Han somnar sent på kvällarna runt 22-23...och upp tidigt...ca 06.15-06.45 suck längtar till skolan börjar Tack, var bara tvungen att skriva av mej! Hur fixar ni somrarna? Har era barn kanske kollo eller nåt...?! Sonen är 7 år och har svår adhd,autismliknande tillstånd, tourette syndrom och tal/språkstörning.....han är hyperaktiv!
Svar på tråden: pust

Har inget bra svar men...
Skrivet av Elisabeth mamma till pojke med asperger
ville bara säga att jag tänker på er..deet kan inte vara lätt..jag har själv en 12 åring med asperger och det är inte lätt alla gånger..men ni verkar ha det jobbigare...hoppas att allt blir lite bättre så småningom....Där ni bor finns det ingen habilitering eller så..det kanske finns någon psykolog, läkare eller liknande som ni kan ta upp det här med. Fungerar han bra i skolan??

ehh..skolan...
Skrivet av sherikaan
det är ett litet kapitel för sig själv. Han går i en liten klass (särskoleklass) 4 elever 1 lärare och 2 assistenter vad det tänkt..... Men sonens lärare blev sjukskriven så förra läsåret stod dessa 4 elever utan behörig lärare från nov... Han fungerar ganska bra i skolan men självklart så har han sina ryck där med...hans impulser. Så han får utbrott även där om inte hans vilja överensstämmer med de vuxnas... Han kan få impuls"ryck" även fast han inte är arg. Tex klippte han sönder persiennsnöret så vaktmästaren var tvungen att fixa det, han klippte sönder en skiljevägg han ritade på golvet med kritor på golv och bänkar osv Vid minsta motgång så spottar han på golvet men lärarna dem har är vana vid såna beteénden så det är ingen "klagan" på honom där. Han skulle påbörja medicinering men vi blev av med hans läkare detta var förra året i maj. Vi stod utan läkare men en läkare tillsattes i sept, men det visade sig att hon inte var tillräckligt kompetent hon fick inte stå på en licens ansökan, så man tog kontakt med sonens gamla läkare som fick göra licensansökan.....vi avslag pga brist på material som blodtryck och beskrivningen var kortfattig och det fanns heller inga psykologreultat medskickat i licensansökan....och skolan fungerar inte tillfredställande. Sonen är inskriven på autismcenter de har ingen egen läkare tyvärr. Deras personal är väldigt kompetent annars och försöker få skolan att fungera på bästa möjliga sätt efter deras förmåga på det vis de kan påverka. Nu i höst ska sonen få en ny lärare och den ena assistenten ska ha barn så hon ersätts också..... Så hösten är änså länge oviss. Blir även denna lärare sjukskriven så står sonen utan lärare ett år till om vi inte får beviljat att byta skola till örjan som psykologerna hans haft på förslag men det är ju väntetid dit och en ansökan är inte gjord eftersom särskolechefen inte haft möjlghet innan sommaren att göra ett besök där....så här står vi.... !! Idag har jag ringt till komun, vi måste få mer avlastning.....i form av kortis eller så. vart långt det här igen och mycket gnäll, men jag känner mej så less på allt just nu.


Herregud Sherikan!
Skrivet av Wild
Först nu läser jag detta och ser vilket helvete ni har haft i både skola och kontakt med läkare. Det är helt otroligt, så här ska ni bara inte behöva ha det. Försök sätt press på kommunen att ordna fram kompetent personal till skolan. (ja nu löser det sig kanske i höst - men om inte!) Typ hota med att gå till lokalpressen eller. likn. Jag tänkte tanken förut att din son kanske skulle behöva ngn form av medicinering men ville inte säga/skriva något då ämnet kan vara mycket känsligt för flera föräldrar. Ser nu att ni har försökt, men fått avslag pga. o-kompetent läkare som har brustit vid inskickandet av ansökan! :-/ Försök få en ny läkare och skriv själv ner alla åtgärder ni har gjort för att försöka få ordning på tillvaron, så läkaren får en fingervisning. BU/HAB måste kunna ta sitt ansvar och hjälpa er vidare, ni lever i en situation som är er nästan övermäktig. (läste om gårdagskvällens alla varianter också) Fick du tag i kommunen, vad sa de där? Vi ska också snart på möte med LSS-ass och ngn från socialtjänstlagen, för oss blir det första mötet och det ska bli spännande och se vad de kan tänka sig att ställa upp med för vår Prins. Än en gång - bamsekram!

Förstår så väl din pust!
Skrivet av Wild
Ni har en tuff situation helt klart! Kan det vara så också att er son när han kommer hem från kontaktfamiljen har en period av "testing" innan han rotar sig i hemmiljön igen? Vår son är sådan, fungerar jättebra borta både för en natt och för en vecka, men sedan får vi tillbaka när han kommer hem. För den omställningen är jättejobbig för honom. Precis som om man kan få lov att vara sig själv här hemma där den o-villkorslösa kärleken finns. Jag tror att du/ni gör rätt som visar era bestämda gränser och som orkar dra de viktiga konflikterna till ända. Det är ett hästjobb, men det är gränserna som behövs och att han märker att ni står pall även om han gör dumma saker. Kram till dig!

jo det är ju så....
Skrivet av sherikaan
tyvärr så är det ju vi som får ta konsekvenserna av minsta lilla nej eller du får sen...det är vi som får ersätta alla syskonens saker som han gör sönder. Men självklart så måste vi ju iaf sätta gränser och hårda sådana....inte släppa efter en endaste tum... Han får inte sin vilja igenom bara för att han har adhd mm... Det går ju inte att ett barn ska styra över sina föräldrar och visst är det tufft nästan jämt att fösöka hålla lugnet och stå fast vid sitt ord, men vi måste för annars skulle han snabbt ta över här hemma och bestämma över oss. Han är ju bara 7 år så än så länge så är han för liten för att fatta sina egna beslut och vi som är hans föräldrar måste ju visa att det är vi som bestämmer över honom och inte tvärtom. han behöver den tryggheten att veta vart vi står, och han vet mycket väl att vi står fast vid vad vi säger osv. och så ska det ju vara i alla familjer egentligen...man måste orka sätta gränser för sina barn oavsett om de har funktionshinder eller inte. Det är tufft svårt för alla föräldrar att vara rättvis och försöka fostra sina barn...det är ingen enkel uppgift det har vi nu fått erfara =) kram


Håller helt med dig!
Skrivet av Wild
Man får inte göra hur som helst "bara för att" man har ADHD eller andra funktionshinder. Och det är ju detta som är så svårt. Dessa benhårda gränser som hela tiden ska sättas och hållas på, och som hela hela tiden överträdes pga. ett "utbrott". Vi håller bl.a stenhårt på här att man får inte slåss. Vilket Prinsen gör iaf, men vi forsätter markera tydligt vår ovilja mot att han slåss och fortsätter sätta gränser. HOppas att det till slut ger resultat. HÅller på dig..

Kort svar
Skrivet av å
Förstår dig till fullo!!! 1) Fortsätt söka hjälp, mycket har stökat till sig för er men stå på er!!! 2) Medicinering är ett måste i det här läget som du beskriver det.

Tack för ditt svar....
Skrivet av sherikaan
ska försöka orka ta tag i det med medicineringen som för tillfället verka ligga nere... pga att skolan inte funkar tillfredställande med mer..... men herre gud, hade han fått medicin så kanske skolan hade fungerat bättre också...jag försttår inte riktigt hur dem resonerar....visst förstår jag och tycker också att det är bra att dem inte ger ut medicin till vilket barn som helst..... och förstår att socialstyrelsen kräver mer fakta innan dem ger sitt godkännande....men vad är det för läkare då?! som bara skickar in sitt uttal och inte ens sina tester mm.....och sedan bara slutar. för oss kändes det som hon bara kasta i hop nåt halvdfant för att bli av med det så att hon kunde gå... Men nu är det semestertider och då är det ju som bekant inte helt lätt att få nåt att hända..... Ha det bra och tack för ditt svar iaf =)


Skickar lite extra styrka
Skrivet av marib
det låter som om du skulle behöva det just nu. Och kanske lite framtidstro, det skulle ha kunnat vara min son du beskrev men undan för undan har det blivit lugnare. (Utöver tidigt i våras då han mådde pyton) Ja förändringar märker man ju av direkt i form av anfall men annars är det ok. Nu har vi tack och lov haft en jätte lugn sommar med bara några få utbrott och tack gode gud för det. Jag har inte saknat dem, lider med dig och hoppas att även din prins lugnar ner dig när han blir lite äldre (och att lugnet håller i sig för egen del, peppar peppar)

Tack det kan behövas!....
Skrivet av shereikaan
imorse var sonen upp redan kl 6 och i kväll somnade han tidigt för en gångs skull....halv 7 men säg den lycka som varar för evigt suck sonen vakna igen kl halv 9 och är hur pigg som helst och nu är kl snart 12 och han sover inte än...han är uppe och springer med fingervisning in på rummet stup i ett... han är törstig han måste gå på toa och på toa igen han kryper på alla 4 för att försöka smita in i köket bakom min rygg för att kanske kanske finns det nåt att tugga på i skafferiet eller frysen....?! Nu ligger han i sin säng igen och nu hoppas jag att han inte vaknar så tidigt i morgon för gör han det så vet jag att hans humör kommer inte vara ett dugg bättre än det varit idag =( "vilken pessimist jag känner mej som flin"

pust

Har inget bra svar men...

ehh..skolan...

Herregud Sherikan!

Förstår så väl din pust!

jo det är ju så....

Håller helt med dig!

Kort svar

Tack för ditt svar....

Skickar lite extra styrka

Tack det kan behövas!....

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information