Andrea, om skolproblemen.

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Andrea, om skolproblemen.
Skrivet av	Wild
Hej, har varit borta hela helgen och såg ditt inlägg först nu. Förstår att du blir frustrerad och det är ju hemskt jobbigt att inte kunna få svar och speciellt när du vet och är så väl insatt i vad han behöver. Förstår att det där med högstadiet och byte av klassrum hela tiden blir väldigt förvirrat för din son. Kan tänka mig hur det kommer att bli för mig. Kan du inte gå vidare till nästa instans för att få hjälp, rektorn, skol/enhetchefen m.m? Får han inte hjälp så skjuter man ju ett problem på framtiden bara och som dessutom kommer att växa. Finns det någon skola anpassad för barn/ungdommar med din sons svårigheter i närheten där ni bor? Här tror jag inte det finns i högstadiet - men jag hoppas att jag kan vara med och "lobba" fram en tills det är dags för vår son att börja. Att ta med honom till ditt jobb, låter som en god idé också - men samtidigt kan det väl bli jobbigt för er relation om ni "är med varann" hela dagarna. Kanske svårt att hålla isär skola/elev/lärare kontra mamma. Men det där känner du nog bäst själv? VAd säger dina kollegor och din rektor - skulle ni kunna lösa det? Hoppas ni får någon rätsida och att din son snart får den hjälp han behöver.
Svar på tråden: Andrea, om skolproblemen.

Hej Wild
Skrivet av Andrea
Att gå vidare och bråka med nån högre chef, eller att börja leta efter en specialskola - det är nog ingen lösning. Det tar för lång tid. Om de inte har fixat något som åtmindstone KAN fungera tills på fredag (då ska vi få besked, då tycker jag, jag har inget annat val än att ta med mig honom och att se till att han får nåt gjort. Oavsett om det blir tillfällig, om han blir inskriven där (det är en annan kommun), eller hur det blir. Problemen med att byta till min skola är - förutom att det är en annan kommun: Att han då inte får vara med med alla avslutningsfester och konserter (han går i musikklass). Och det är ju det säkert därför att han också är tveksam inför den lösningen. Även om han först var positiv, men helt säker är han inte. Kollegorna på min skola skulle säkert ställa upp och hjälpa till så mycket de bara kan (för min skull). Och rektorn säkert också. Men om han då fortfarande inte jobbar? Det kan bli pinsamt, och jag skulle bli väldigt irriterad på honom. Eller jag kunde bli irriterad på kollegor om det inte skulle funka så bra. Nej, han skulle ändå inte kunna vara i mitt arbetslag. Vi är ett nytt lag och har ingen 9:a överhuvudtaget. Jag hade tänkt på ett annat lag, som har en paviljong, bara fyra klasser, fin miljö, unga engagerade lärare och snälla killar i klassen. Och en del fria arbetstimmar, och mycket flexibilitet. Så, tanken är inte att han ska sitta i min klass. Men jag skulle ju ha koll och framför allt lärare som lyssnar och kommer att göra precis som jag vet att det funkar för honom.Men min man är också tveksam. Han är själv lärare, och han tycker att det är riskabelt. För sent att byta miljö nu, då måste han komma in i en ny klass, om det nu inte funkar, osv.

Sent ute igen..
Skrivet av Wild
Här rullar det på snabbt nu men hoppas du ser mitt svar ändå. Jag förstår väl problemen ur hans (och er) synvinkel på att förlora kompisarna och avslutningsfester och liknande. Men samtidigt....det är ju resten av hans liv som det handlar om. Att få ett vettigt betyg för att kunna komma vidare. Du verkar så väl medveten om både det negativa (eller det som ev. skulle kunna bli negativt) och det positiva med att byta skola för er son. Jag tycker det du har tänkt ut låter kanonbra! Just det där bekymret med att byta klassrum m.m stod det ju om i en av artiklarna i GP igår. Svårt avägning ni har att göra jag förstår det - håller tummarna för att det ska lösa sig till det bästa!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv