Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Önskar lite info...

Skrivet av solstrålen
Har inte skrivit här tidigare! Jag har en son på 9 år som efter svår sjukdom som liten har varit sen i utvecklingen. Man har inte kunnat konstatera någon exakt diagnos, men han har varit ganska inåtvänd och lite i sin egen lilla värld. Lite åt autism, men ändå inte riktigt det...
Han går i vanlih skola vilket han klarar fint med lite extra hjälp. Har dock svårt att kontrollera sig och får raseriutbrott lite då och då varpå syskonen kan åka på en eller annan spark eller smäll. Närmaste yngre syskonet som alltid varit ganska blyg av sig, men tidig i utvecklingen. 7 år gammal är jag nu lite brydd över. Hon får hysteriska utbrott så snart man inte gör exakt som hon vill och inom två sekunder.
Gapar och skriker i timmar när vi säger stopp!
Nu undrar jag vad ni tror?? Är hennes beteende en reaktion på brorsan?? är det normalt för åldern?? eller kan hon själv ha någon form av problem cad gäller den känslomässiga utvecklingen??
Någon som har något tips/råd om hur jag ska bemöta det hela??
Svar på tråden: Önskar lite info...

jag tror

Skrivet av  karin
det är ganka normal för åldern. Hon är ju i en utveckling själv och kanske inte orkar med att ta hänsyn till det sjuka syskonet. Det är viktigt att försöka prata med henne i enrum om det går och försöka förstå vad som pågår.skriv gärna mer om du vill.
 

Tack för svaret!

Skrivet av  solstrålen
Jo, jag tror helt klart att det kan finnas flera faktorer som har lett fram till 7åringens beteende. Inte nog med storebror. Dessutom har lillasyster råkat ut för en traumatisk händelse som gjort att vi har måst ägna mkt. tid på henne också, så 7 åringen har nog definitivt kommit lite i kläm. Vi är ju dock väl medvetna om detta och försöker verkligen att ta extra tid för henne. Jag tror även att det kan vara ett slags "frigörelse". Hon har varit väldigt blyg och känslig och håller nu på att bli lite "tuffare" och kanske har hennes beteende även delvis med detta att göra!?
Ibland känns det bara som för mycket när man upplever att flera av barnen verkligen behöver särskild uppmärksamhet och stöd. Man skulle behöva vara på flera platser samtidigt, men man kan ju inte göra annat än sitt bästa.
 

ja

Skrivet av  karin
det är svårt att vara förälder/ar inet minst om någon eller några av barnen har det svårt på olika sätt. Man gör ju så gått man kan.
 

Artiklar från Familjeliv