Andrea!

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Andrea!
Skrivet av	Carin
Jag läste din beskrivning av dig själv, längre ner. Märkligt... jag har följt dina inlägg länge, ända sedan jag började på fn, förra året. Själv har jag ju definitivt tre barn med språkstörning. Rejält genetiskt. När jag letade efter litteratur kring flickor och ADHD, för att försöka förstå min tös, 8 år, så insåg jag att en hel del kunde stämma bra in på mig. Så är jag alltså kanske inte bara dum, lat och trög? Kanske finns där en orsak... Och alla dessa projekt som poppar upp i huvudet, men inte kan slutföras, eftersom jag tappar lusten/koncentrationen/fokuset. I min region finns det inte någon längre som utreder vuxna med ev bokstavsdiagnos... Men jag fick ändå prova en "noradrenalinreceptorblockerare", Edronax, som komplement till Zoloft, när jag fortfarande var helt apatisk... Psykiatrikern ville inte skriva ngn remiss till utredning överhuvudtaget, eftersom jag hade lyckats få så bra betyg i skolan. Hon menade att ngn med ADHD, i ngn form inte kan få det. Pust! Vad jag har förstått, så finns det likheter mellan Edronax, Strattera och Ritalina. Just att de alla jobbar med noradrenalinet. Ja, i alla fall så märkte jag en så markant skillnad! Tänk så underbart att kunna ta sig för saker! I morse, när första minusgraden kom till oss, så sa jag till min man: tänk, jag var upppe redan klockan sex, och letade fram varma kläder från vinden. Hade det varit mig, innan, så hade jag insett att situationen krävde varmare kläder, när vi stod i hallen, hade bråttom, och blev än mer försenade... Då är det inte toppenläge att ge sig upp i röran på vinden! Så Edronax ger mig den driven som jag önskar att jag hade fötts med... men den tar också bort explositionen av tankar och ideer. Jag älskar alla mina infall, och flexibla, hoppande tankar. De har fått mig att känna mig levande. Nu är jag mer fokuserad, och tycker att hjärnan har slutat att "poppa". Mina ideer var nästan som en överaktivitet för mig. Men min kropp var det aldrig. Bara i tanken. Jag har längtat så efter att få bara springa. Springa över en sommaräng... Dit kan jag plötsligt nu nå, rent fysiskt, när jag tränar både spinning, aerobic och styrketräning... nema problema med Edronax? Så, tycker du att det är ngt du får försaka, när du tar Retalina?
Svar på tråden: Andrea!

Hej Carin
Skrivet av Andrea
Vad bra att du har fått lite hjälp med dina mediciner. För mig är det inte bara centralstimulerande (Metamina, inte Ritalin i mitt fall, men det är ju samma effekt) utan också antidepressivan som har gjort en del. Det är dumt att tro att man inte kan ha ADHD för att man klarat skolan bra, prestationsmässig. Det kan ju vara en annan sak med det sociala. Just tjejer med ADHD som har en övergenomsnittlig begåvning - en del är säkert t.o.m. överbegåvade - kan klara det ganska bra. Jag tror att tjejer inte märks så mycket, för att de har en bättre impulskontroll än killarna överhuvudtaget. Så de klarar nog att satsa på det som är viktigt, så som skolan, trots ADHD. För mig var det så att jag definitivt hade haft problem om det hade varit "svårt". Men jag låg alltid i top, oftast före - jag behövde ju inte koncentrera mig mycket alls. Vissa ämnen dock... jag var nog underkänd i fysik och kemi flera gånger och även en gång i geografi. De ämnena var svårare eller ointressanta. "Så, tycker du att det är ngt du får försaka, när du tar Retalina?" Menar du om medicinen har negativa biverkningar eller om det är områden som inte blivit bättre trots medicinen???

Att fokusera, eller att vara full av idéer...
Skrivet av Carin
Jag har ju tyckt att det har varit SÅ jobbigt att inte kunna ta itu med saker, som "alla andra". Och jag har kännt en saknad, men inte förstått hur andra gör, när de har fokuserat på ett ämne, på en uppgift, eller vad som helst... Däremot har jag verkligen uppskattat mitt rörliga sinne. Min otroliga förmåga att hitta olika infallsvinklar. Och när jag verklige ÄR intresserad, så blir jag nästan extatisk. ler Jag kan gå omkring på museum, och komma in i ett helt lyriskt tillstånd. Jag går in i ett rum, och så suger jag i mig precis allt. Visst blir det lättare att leva i en vardag, med tre barn, när jag har får hjälp med driven, min aktivitet, flödet under dagen. Men jag saknar min hjärnaktivitet. Alla idéer som har hoppat omkring, och pockat på min uppmärksamhet. Jag tror att tillfredsställelsen med den intensiva tankeverksamheten, hänger ihop med att jag känner mig så dum, som inte minns namn, årtal, geografi, titlar... ja vad som. Så jag saknar alla ivriga idéer, och infall, men får väl ge mig lite till tåls. Kanske kan jag minnas lite bättre nu? Få en ny chans att gå igenom skolan via barnen? Ja, än så länge så försöker jag att läka ut min utbrändhet. Mitt minne är ännu mer begränsat än innan. Men nu kan jag ju i alla fall koncentrera mig på att vara sjukskriven, och det är ju en framgång! Ja, vad jag undrade var just om det är något du saknar; någon egenskap, något sätt att tänka, känna, uppleva, fungera på som försvann i och med att du fick hjälp av mediciner. Blev du klokare nu?

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv