Andrea!

Andrea!
Skrivet av	fortfarande gnällig
Jag svarar här istället för nedan det fanns inte fler "knappar". Du säger att jag ska ta det lugnt och att lärare också är människor. Det är riktigt ifråga om lärarna men inte att jag ska titta på när klockan går och barnen far illa i skolan. Dessto större anledning att ifrågasätta och ställa krav. Men precis som du skriver högre upp ska vi ställa kraven mot rektorer etc. När rektorn då frågar läraren hur det går i klassen vad händer då? Jo oftast så säger läraren att det går nog bra. Det är väldigt få som begär hjälp iform av en assistent. Det innebär ju en vuxen till i klassrummet och det kan vara svårt att jobba för vissa då. När det sätts in assistenter är det på inrådan av speciallärarna. Du säger att du hade tre bokstavsbarn i din klass en gång, min äldste son har tio! Föräldrarna tror att min sons assistent är där för hela klassen detta trots att vi på ett föräldramöte informerat samtliga föräldrar och eleverna i klassen om att det är just hans assistent. VARFÖR fick inte du någon hjälp? Du känner dig utbränd idag men hur tror du barnen känner det som inte fick något extra stöd? Vad får din son för stöd? Självklart ska jag fortsätta ställa krav på mina barns personal så länge jag är tvungen. Jag är heller inte rädd att ta en diskussion med rektor etc för jag vet att jag inte får en bra skolmiljö i annat fall. Detta av en enda orsak och det är att jag är ytterst ansvarig för mina barns skolgång. Dessutom har jag en tvingande läroplan att luta mig emot. Givetvis är det så att personalen många gånger ber just mig om hjälp för att ordna fram resurser osv. Detta bränner ut mig. SKOLAN skall tillsammans med föräldrarna lösa problemen men vi föräldrar ska inte lösa personalbekymmer. Det ska rektor göra. Jag har vänner som har bokstavsbarn som inte ställer krav och försöker vara smidiga med de barnen har det mycket tufft. Frågan är om de klarar grundskolan.
Svar på tråden: Andrea!

Det där är inte lätt!
Skrivet av Andrea
Jo, jag förstår dina synpunkter. Jag tror inte att det är för att läraren inte vill ha en annan person i klassrummet, som barnen inte får assistent. Jag har aldrig sett den varianten. Däremot har jag sett varianten "nu har vi tjatat på rektorn i flera månader. Inget har hänt. Men vi kan inte dra in föräldrar och tala om för dem hur det ser ut". Lärare vill dels klara saker själv ibland. Och om de ber om hjälp, så får de ofta inte det. Kanske är de rädda att tala om det öppet för t.ex. föräldrarna? Varför fick inte jag hjälp? Dels för att jag var naiv och trodde att om jag hade fått dessa arbetsuppgifter så var det väl så att jag borde klara dem. Dels hade jag nog inte fått hjälp. Jag förväntades faktiskt klara det, fast det var inte klokt. Lärare är förstås rädda att rektorn ska tro att de är dåliga lärare, att de inte klarar av eleverna. Inte så konstigt, egentligen. Min son går på samma skola som Åsas. Utan assistent. iofs ville han själv inte ha assistent, så vi skulle prova utan. Och det har gått hyfsat. Men i år ville jag att han åtminstone ska ha någon som påminner honom om läxor, hjälper honom att få med sig saker och ting i slutet på dagen. Alltså en som kollar av i slutet av skoldagen. Min son hade dock egen assistent på lågstadiet och gick på skoldaghem på mellanstadiet. Att han fungerar bra nu är nog också tack vare medicinering. Visst, jag håller med dig om att man ska ställa krav så att det funkar. Jag har också gjort det. De har minsann inte upplevt mig som en passiv morsa. Men jag kanske hade tur i att det gick att prata med dem, och det gjordes saker. Orsaken att jag är lite disillusionerad är kanske att jag sett hur lite insatserna har hjälpt ibland. Man har provat massor med saker, inklusive assistent och det har inte hjälpt så himla mycket heller. För min son var assistenten inge större hjälp på lågstadiet. Men barn är olika, förstås. Men jag tänker på ett barn i min klass, som har haft assistent under der senaste året. Först hade han en bra assistent i tre månader. Sedan slutade han - hade självklart hittat något bättre - betalningen är ju usel. Sedan fick vi en ung kille, som inte var särskilt bra med pojken. Även han slutade efter några veckor. Sedan fick vi en kille, som vi först tyckte verkade bra, men som visade sig ha svåra psykiska problem. "Han är inte klok", sade pojken, och det hade han helt rätt i. Så vi bad att assistenten skulle förflyttas på något sätt. Även fast vi då inte skulle få någon ny. Det var en lättnad, men pojken kunde knappt gå i skolan utan assistent utan jobbade mycket hemma med pappa. Och inte kunde vi tala om rakt ut för föräldrarna och säga att assistenten har psykiska problem och skulle knäcka pojken med. Om de här föräldrarna hade börjat bråka nu, vad hade det hjälpt? Man kunde inte hitta någon VETTIG människa som var beredd att jobba för den lönen. Lösningen för det nya läsåret blev nu att pojken (plus två andra) är hos specialläraren (som inte är speciallärare, utan en helt outbildad 22-åring. MEN han är skitduktig med knepiga pojkar). Det känns hopplöst ibland. Vi bara jonglerar med kompromissar och låg-budget-lösningar.

du har rätt! :)
Skrivet av gnällig
Visst är det som du säger - jättesvårt att hitta människor som passar och kan tänka sig jobba för den "usla" lönen. Ofta får de vikariat några månader i taget och ingen vidarutbildning att tala om. Dessutom får de inte vara med ordinarie personal utan ska bara "fungera" ändå som nån sorts barnvakt. Detta är hårddraget av mig men jag har märkt den attityden ute. Kommentarer som " ta ett assistentjobb" ett tag det är enkelt. Det är INTE enkelt, det krävs en enorm vilja och arbetsinsats. Jag har också fått signaler att skolor barnomsorg och andra som arbetar med denna typ av elever söker med ljus och lykta efter utbildning. Tyvärr tar det tid. Jag förstår dig ifråga om assistent eller inte för jag har själv funderat i samma banor eftersom grabbens assistent inte funkat så bra hittills men "ta i trä" så har mitt tjat om handledning bärt frukt och han får det minst en gång i månaden en rejäl genomgång dessutom kontinuerligt stöd. Personalen hade inte insett att det var brister, men nu tänker de satsa på honom eftersom det alltid kommer finnas barn med behov av manliga assistenter. Det är bra med lärare på den här snacksidan som dessutom är förälder...


Går att lösa!
Skrivet av Malin
Vår dotter som går i tredje klass har assistent 15 timmar per vecka. Det är en förskollärare som vår flicka hade i sexårsgruppen och som dessutom arbetar på det fritids hon går på. Skolan kan ju använda redan befintlig personal till assistent. På så vis slipper man ifrån problemet med underbetalda och korttidsanställda assistenter. För min flickas skull är den här kontinuiteten jättebra. Vi föräldrar känner oss trygga med en erfaren och pedagogiskt utbildad assistent som tycker om att arbeta med vår dotter. Min flickas assistent får hjälp av både klassläraren och skollogopeden så jag tycker att handledningen är bra numera. Med det här ville jag bara visa att det kan fungera hyfsat i skolan. Det har dock tagit oss några år att nå fram till en så bra lösning.

Självklart, det är ju den bästa lösningen
Skrivet av Andrea
att man använder lämplig personal som finns. Men personal brukar vara knapp som det är på skolorna. Hade man kvar alla speciallärare och även skolvärdinnor, osv, så skulle det inte vara något problem. Det överhängande problemet är ju att skolan fortfarande får för lite resurser.

Vi har lite tur i oturen!
Skrivet av Malin
I vår kommun är de svåra åren över och man satsar nu extra på skolan. Man tänker öka antalet vuxna samt har anställt en del specialpedagoger och en skollogoped. Resurserna räcker såklart inte på långt håll men det går åt rätt håll.

Andrea!

Det där är inte lätt!

du har rätt! :)

Går att lösa!

Självklart, det är ju den bästa lösningen

Vi har lite tur i oturen!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information