Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Besöket hos skolpsykologen gick bra..

Skrivet av 8-barnsmamma
vi var där i 1,5 timme.Hon pratade med 15-årige sonen,och han svarade motsträvigt..
Han hade det_ väldigt_ jobbigt med att sitta stilla så länge.
Vi fick fylla i flera frågeformulär,sonen sina och jag andra.
Psykologen hade samlat in många omdömen från olika lärare,även från tidigare år.Samt omdömen från specialpedagoger.

Sedan sa hon att allt pekar på en adhd-alla kriterier är visst uppfyllda..
Vi ska fortsätta träffas och försöka motivera sonen med nån slags belönings-system.
Jag har ju sett att det fungerar-om än inte fullt ut.
MEN vill vi ha en diagnos "på papper" så måste alltså Bup ställa den.
Vi kommer att låta sonen stå kvar i kön även om det tar ett helt år.(vansinnigt att behöva vänta såå länge!!)

Men nu frågar jag er erfarna: NÄR är problemen så stora att medicin behövs för att kunna koncentrera sig?? Hur vet man det?

Psykologen pratade nämligen om medicin,att vissa barn fungerar mycket bättre i skolan då.

Men om sonen inte har denna diagnos på papper,i journal osv,då kan man ju inte ge medicin?Glömde förstås att fråga om detta,men vi ska ju träffas mera till vårterminen.Och mycket extrahjälp i skolan får han redan.Ändå kan jag inte påstå att det fungerar tillfredsställande!Bara i vissa ämnen,som han gillar mera.Typ slöjd och gympa.

Förtydligar mig.._hur_ ska vi veta om problemen är så stora att det behövs medicin?

Är det då han inte kommer igång med skolarbetet överhuvudtaget under en hel lektion? Eller det trista faktum att han faktiskt inte kommer att kunna få betyg,i tre, fyra ämnen därför att han missat så mycket??Skolkat har han däremot aldrig gjort,han missar mycket pga koncentrationen alltså.

Hoppas någon vill hjälpa mig reda ut tankarna,och begreppen.Blir jätteglad för svar!

Svar på tråden: Besöket hos skolpsykologen gick bra..

Glömde..

Skrivet av  8-barnsmamma
en sak.Tycker ni att det _är_viktigt med en diagnos eller ej?
Om man ändå vet,och sonen får hjälp osv.
Jag är själv tveksam till vad som är bäst.Inte för att skolpsykologen avrådde oss,utan för att jag är rädd för denna "stämpel" som såå många pratar om!
Själv så ser jag inget negativt i en riktig diagnos,men min man tycker att det räcker väl att ändå "veta".

Sonen vill förstås INTE gå till Bup.

Men men,det är långt tills vi ska dit,så det får vi ta då.
 

Ingen som vet något? imt.

Skrivet av  8-barnsmamma
s
 

Nackdelen är väl den

Skrivet av  marib
att vi inte VET vad som blir tillåtet i framtiden om arbetsgivare etc ska kunna få tillgång till journaler.
OM det blir så att ni väljer att prova medicinering så märker ni ganska snabbt (fast för oss tog Concertan en månad på sig)OM det är något för er.
ÄR det inte det så går det snabbt ur kroppen (fortfarande C)
Om man inte HAR diagnos i vuxen ålder så är det tydligen svårt att få en och utan diagnos ingen medicin.
Pest eller kolera :-)
 

Inte lätt att veta hur man..

Skrivet av  8-barnsmamma
ska göra! Men framtiden får väl utvisa hur vi gör,den dag som vi får komma till Bup efter ett års väntetid.
Hur jobbigt/krävande var det då ni fick diagnosen fastställd?

Tog det veckor,eller månader?
 

Snabb kommentar bara....

Skrivet av  Trebarnsmor
Toppen att det gick så bra...

Vadan denna helomvändning hos psykologen?
Var det för att lärarna gav dig rätt-eller lyckades du själv helomvända henne från att "inte bra med diagnos som följer hela livet" till att t.o.m. börja prata om medicinering i detta skede?
Mycket förvånad är jag i alla fall...låter helt tvärtemot ditt tidigare inlägg...

Har inte tid att kommentera så mycket, men enligt BUP måste man ha diagnos INNAN man överhuvud taget kan fundera på medicin.

Fortsätt kämpa...du är ju en god bit på väg...
Vad sa sonen efteråt?
 

Hej..

Skrivet av  8-barnsmamma
Ja,gissa om JAG blev förvånad också..Det var så _väldigt_lätt att prata med henne.Hon var trevlig,respektfull, glad ,osv,pratade på ett så bra sätt med sonen.
Fast han höll ju på att gå upp i limningen förstås.Hon fick verkligen se hans "rätta"sida.
Alltså hur svårt han har det med rastlösheten.

Vet inte varför hon var så säker på diagnosen.Kanske för att hon samlat in mycket av det alla lärare skrivit,i de olika ämnena.Även sedan i fjol.Jag berättade även att han haft dessa problem ända sedan han gick på "lekis".Redan där sa de att han "mest flyter omkring",att det var svårt att få honom att göra uppgifter,osv.Han var liksom ofta i sin egen värld.Som de säjer nu också..
Det,samt det jag fyllde i,samt att även sonen fyllde i väldigt lika,kanske gjorde att hon fick en bra helhetsbild-jag vet inte..

Jag frågade hur jobbigt o svårt det måste vara innan man ger medicin.Det är ju inget man funderar på direkt,om det inte behövs.
Men hon tycker han verkar ha rätt stora problem,då halva lektionen,ibland mer,går åt.Innan han börjar kunna jobba..Tills han blir avledd av något omkring,alltså.

Jag vet bara att vi ska träffas ihop med hans lärare i januari igen.Vad sonen tyckte? Jo,pest och pina förstås!! Och _han _vill absolut inte gå till Bup..

Vi kan väl prata vidare,mailar dig nånting!
 

Vad skönt att

Skrivet av  HelenK
det gick bra.
Det är ju absurt att det ska behöva ta så lång tid för att få en utredning. Vi ska ha möte med sonens skola på torsdag och försöka få dem att skriva remiss till utredning.
Lycka till!
 

Ja visst är det!

Skrivet av  8-barnsmamma
Helt vansinnigt att barn o ungdomar får vänta såå länge.Jag funderar lite på om det skulle kunna finnas något sätt att skynda på det hela.Men det blir nog svårt..Innan vi får komma,så har ju sonen gått en hel termin i 9:an!
Hoppas det går bra för er på torsdag!
 

Artiklar från Familjeliv