Hur var/är era barn på dagis?

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hur var/är era barn på dagis?
Skrivet av	Andres mamma
Jag har som jag skrivit tidigare en pojk snart 6 år med grav språkstörning och ska utredas för AD/HD. Vi flyttade för ett tag sedan och idag gjorde han sin sita dag hos dagmamman,han börjar på dagis i Januari. När vi har hälsat på dagis har vi träffat de barn som går där och det är 4 som är i Andrés ålder och sedan är det 2-4 åringar. Jag satt och tittade på pojkarna som är i Andrés ålder och hörde hur de pratade om datorer och data spel och när de spelade fia med knuff så räknade de stegen och reglerna var de väl införstådda i. Jag har försökt spela spel med André men det går inte han blir totalt hysterisk om vi inte spelar som han vill och jag blev förskräkt hur långt efter André verkar vara om jag jämför med dem. André lekte bara med de yngre barnen och när vi skulle gå så pussade han en tjej (han är mkt gosig och pussig) pojkarna skrattade högt och tyckte han var hel konstig,hur kunde han?????? blä........ jag är så otroligt rädd att han ska bli retad och jag har egentligen inte fattat vilken skildnad det är på André och jämnåriga barn för hos dagmamman var det mest 4 åringar. Har ni märkt någon skildnad i utvecklingen på era barn?
Svar på tråden: Hur var/är era barn på dagis?

Speciell
Skrivet av Rebecka 98/02/04
Han har alltid avvikit, varit sen socialt sett. Framför allt har han alltid lekt med mycket yngre barn. Och först nu (sex år är han nu) har han börjat förstå att man inte gör vissa saker (för att åtminstone andra tycker det är konstigt). T ex pussa någon. ;) Förr, som dagisbarn, gjorde han vad han tyckte, förstod inte riktigt sig på sociala regler. Andreas har också alltid blivit helt hysterisk också vid spel och liknande, allt ska göras på hans villkor. Men inte så mycket på dagis, mest hemma. Däremot har det varit tydligt på dagis att han vill bestämma, liksom styra leken så att den sker på hans villkor. Kanske det är därför han har lekt med mindre barn eftersom de är lättare att styra... Fast om han inte lyckats så har han inte blivit arg på dagis, däremot så har han inte velat leka längre. Jag tror det har berott (och beror) på en osäkerhet, att han inte har förstått sig på sättet som de andra leker (pga sin sena utveckling). Då är det tryggast att få styra leken. TV-spel/dataspel är Andreas däremot mycket väl insatt i, i alla fall de han spelar hemma som väl är lite out of date numera (Nintendo 64 och Playstation). Men duktig är han iaf! ;) Jo, fantasi/verklighet har han alltid haft problem med att göra skillnad på. Det är något de alltid påpekat på dagis. T ex när de var i skogen så låtsades de ibland att det stod en dinosaurie eller varg bakom ett träd och att de skulle skynda sig därifrån. Då var han helt säker på att det var sant och pratade sen om det hela dagen. Eller i flera dagar. De förklarade gång på gång för honom att det bara var på låtsas, men han förstår inte sånt. Samma nu i skolan när det var brandövning. Hopplöst.

Min dotter har alltid
Skrivet av Trollungens mamma
gått sina egna vägar kan man nog säga. Både på gott och ont. Hon är nu 7 år och går i första klass. Fröknarna sa alltid på dagis att Trollungen var senare än de andra barnen socialt, hon kunde inte hålla sig till regler i lekar och spel fick hon inte som hon ville så fick det hellre vara eller så blev hon rasande, hon kunde (och har fortfarande mycket svårt för det) inte hålla sin plats när de stod i kö osv osv. Däremot så sa fröknarna alltid att hon var mycket klipsk, att hon alltid hade egna tankar om hur saker och ting skulle vara. T ex så klippte Trollungen inte snöflingor av papper till en jul som fröken sa att barnen skulle göra utan hon klippte och målade hajar istället. ler Hemma brukade maken och jag säga till varann (inte så att dottern hörde) att "Trollungen kan inte sjunga Bä, bä vita lamm men hon kan banne mig lösa världsfreden." Och ungefär så har det alltid känts med henne. Sedan fick hon även för sig om att måla om ett utav målarrummen på dagis i blått när fröknarna vände ryggen till. Det var en syn kan jag lova! Hon passade även på att rymma ifrån dagis vid några tillfällen, trots höga staket. Hon bet även gärna de andra barnen speciellt när något rubbade vardagsstrukturen på dagis. Jaa, det var så mycket jämt, jämt, jämt. Detta med att pussa andra barn har hon "alltid" gjort och gör fortfarande. Oavsett om den andra personen vill eller inte. Dvs hela tiden på hennes egna villkor. Men hon börjar att lära sig att försöka sätta stopp. Mycket,tror jag, tack vare envisa föräldrar som försöker hjälpa henne tillrätta med den sociala biten. Och det vill jag lova är ett ständigt arbete. Och hur många 7-åringar lägger sig i en djup vattenpöl mitt på skolgården för att simma omkring i den för att den "såg så härlig ut"!? Min dotter gör! Och jag blir alldeles varm i hjärtat när jag sitter här och skriver om och tänker på henne.ler Jag menar inte att på något vis bagatellisera den oro som du känner med min "hurtfriskhet" utan den beror mest på att min Trollunge har haft några dagar då hon har varit lugnare och jag har lyckats att samla på mig lite mer kraft för att även orka skratta och må bra. Utan jag förstår mycket utav din oro inför dagis och kamratrelationer för din sons skull. Kanske en tät kontakt med personalen på din sons dagis kan kännas skönt att ha?

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv