Till Grace längre ned!

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Till Grace längre ned!
Skrivet av	Bölgrodans mamma
Hej1 Insåg när jag läste ditt sista inlägg hur lik din situation är vår som den såg ut under äldste sonens lågstadietid. Vi fick alltid höra precis det du beskriver av sonens lärare. Han kom inte igång, han slutförde inte, han bla, bla, bla, bla.....och hon hade aldrig under sina över 30 år som lärare träffat ett sådant barn! Men inte var det något fel på honom inte, han var bara lat. Och om han bara kunde skärpa sig så... Under början på vårterminen på fyran gjordes npf-utredning på honom på enträgen begäran av hans nya klassföreståndare och den gav vid handen en solklar DAMP-diagnos med ADD (alltså hypaktivitet) som grund. Det interesanta med det här är att jag faktiskt inte trodde att han skulle få någon diagnos eftersom han var så lugn. Att han hade konsentrationproblem hade jag ju märkt men inte att de var så grava. De hade helt enkelt inte märkts eftersom han inte "ballade ur" när han inte orkade längre. Efteråt har jag också förstått att de är just de barnens problem som skolan ofta missar efter som de inte gör något väsen av sig. Med det här inte sagt att din son skulle ha ADD eller något annat. Jag kände bara att det var viktigt att du fick reda på att du inte är ensam om att få höra det som du får höra om din son. PS. Ursäkta om inlägget är svamligt men klockan är MYCKET och jag börjar nog bli väldigt trött :-)
Svar på tråden: Till Grace längre ned!

Mer till Grace
Skrivet av tanten
Hej. Har tidigare läst ditt inlägg om hypoaktivitet. Såg att din son inte har någon diagnos och att du tror att han inte skulle få någon. Har man gjort någon som helst utredning av hans svårigheter och försökt att förstå dem? Om inte, varför inte det? Det finns så många barn som har det som han och som aldrig får någon hjälp därför att ingen förstår hur omfattande deras svårigheter egentligen är och vilka problem de ställer till med, både under skoltoiden och senare i livet. Helt onödigt, därför att om man vet hur svårigheterna ser ut så kan man få rätt stöd och olika sorters hjälp. Den lärare du pratar om är bara alltför vanligt. Jag har kontakt med flera som mött just detta och i skolan har man aldrig fattat nånting. Mitt förslag är att du ska se till att få din sons problem utredda. Om det leder till någon diagnos eller inte är en senare fråga, det viktiga är att bli klar över hur hans svårigheter ser ut, hur omfattande de är, på vilket sätt de utgör ett problem för honom i vardagen och vad han kan behöva för hjälp för att inte ha/får större problem än nödvändigt. Om han haltade och inte kunde springa skulle du väl vilja veta varför?

Tack för era svar!
Skrivet av Grace
Hans lärare har inte ansett att han har koncentrationssvårigheter och inte riktigt velat lyssna på mig när jag sagt att han kanske har någon form av hypoaktivitet. Han är ju så lugn... En specialpedagog ska träffa honom några gånger och vi ska träffas och prata om vad han har kommit fram till och ev. därefter träffa en barnpsykolog, vårt mål är att han ska få någon form av hjälp, främst för hans egen skull och även för vår.


Jag tror det är viktigt att
Skrivet av tanten
du får rett ut detta med din sons hypoaktivitet. Det kommer nämlighen inte att bli lättare högre upp i klasserna, då ställs mer krav på förmågan till egna initiativ och att göra saker på egen hand. Då brukar de här problemen bli mycket mer påtagliga och kan ge mycket större negativa effekter i skolarbetet. Det som läraren observerar är ju just koncentrationssvårigheter, han drömmer istället för att koncentrera sig.

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv