Bråk om sprutorna..

Bråk om sprutorna..
Skrivet av	Ingrid och Josefin 000916
Vi har precis gått över från två- till tredos och det märks verkligen. _Varje gång_ är det diskussioner, ibland bara lite men oftast med utbrott och gråt. Det är så himla jobbigt för oss allihop. Jag fattar ju att det inte är kul att få sprutorna men vad sjutton ska man göra. Jag är inte beredd att börja med pump än, det funkar jättebra med vår dosering och Jossans hba1c har legat mellan 4,8 och 5,3 så jag vill verkligen inte ändra på något med insulinet. Har ni tips på hur man kan prata och resonera kring det här? Hon vet ju att hon måste och hon minns hur jättejobbigt det var på sjukhuset med slangar i armar och ben så det vill hon ju _inte_ utsätta sig för, att kopplas till dropp alltså... alla tips mottages tacksamt!
Svar på tråden: Bråk om sprutorna..

Nu har ju Celine inte haft
Skrivet av Carina, Celine 9602 å Harley 9802
nåt större problem med sprutorna, men med ögondroppar (fast det är ju en annan femma). Tänkte att hon behöver få veta att det inte går att slippa sprutan, att den måste tas och om man tar den så är det över. Har hon fått stuckit er? Kanske om hon får sticka på er först så lovar hon att ni får sticka henne. Ni kan åxå höra med sjukhuset om ni inte kan få gå på lekterapin och bearbeta. Celine gick där i ett halvår då hon behövde träna med ögondropparna och dropp man får när man sövs. Vi har ju sövt henne flera ggr för tryckmätning pga Grön Starr och hon blev katatonisk så fort hon är kopplad till en slang och har plåster på sig. Så fort det är borta är hon som vanligt igen. Ögondropparna fick vi sätta oss på henne i nästan 2 år för att hon kämpade för sitt liv när vi skull ge dem. Men det blev bättre efter lekterapin. ja, det var lite tankar från mig om ert problem. hoppas nåt kan vara till hjälp.

Håller med Carina
Skrivet av Nina m. Fabian-98 &Matilda-01
Fabian hade väldigt svårt för sprutorna i början. Han fick (och får fortfarande när han vill) sticka både mig och min man. Vi har fått vattenampuller och en extra penna (som har annan färg för att det aldrig ska bli fel) på sjukhuset så han kan sticka oss. När vi var inlagda i början fick Fabian en egen docktorsjacka av en undersköterska med egen namnskylt. Den har varit och är jättebra, barnen leker ofta doktor här hemma och tejpar fast dropp, sätter bandage och ger insulin på oss. Detta var väldigt bra när dagispersonalen skulle börja sticka honom också, då lekte vi doktor på dagis där jag var patient. Dagisfröken gav mig "insulin" dvs vatten så Fabian såg det. Sedan fick Fabian vara doktor och ge insulin, därefter fick de andra barne sticka mig i magen. En anna sak vi gör är att jag alltid frågar Fabian om han vill ta insulinet i magen, rumpan, armen eller benet. Då får han vara med och välja. Om det bara har stuckits på ett ställe ett tag säger jag att exempelvis rumpan behöver vila några dar. Det är så svårt att tvinga barnen men vi måste ju. Vi har även förklarat för Fabian hur allvarligt det är om han inte tar sitt insulin. Lycka till och försök leka bort det farliga.


insuflon
Skrivet av pernilla.j
Hej vår Hannah har aldrig blivit riktig vän med sprutorna (fast det blir man väl aldrig). Det första året fick vi tvångshålla henne genom att sitta på henne. Efter ett år fick jag genom en förälder höra om en nål som heter insuflon. Det är en liten nål, nästan en sån som man har när man har pump, som man sätter fast precis under huden. I nålen finns det en liten öppning där man kan sätta in sprutspetsen och ge sprutan via den man slipper alltså sticka barnet flera gånger om dagen, istället så blir det ett större stick varannan eller var tredje dag, det gör inte ont för man bedövar med emla plåster först. Detta Hjälpte vår Hannah mycket. Hoppas att du förstår vad jag förstökte förklara, skriv och fråga annars Pernilla

Den finns med i en barnbok
Skrivet av Teresa
Har för mig att boken heter "Berätta mera, Matilda" och handlar om en flicka med diabetes. Matilda i boken har en insuflon. Tecknad av samma som gjort lilla Anna. Boken i övrigt var ganska bra också, men vi läste den nog bara en eller två gånger (lånade från biblioteket). Daniel var inte så intresserad av den sen. Men, kanske kan boken vara till lite hjälp för Josefin, eftersom den förklarar för barn om diabetes.

Några idéer
Skrivet av Teresa
Vi har inte haft problem med sprutorna, men med bl.a. astmamediciner när Daniel var liten (de inhalerades). Men, jag kanske kan komma med ett par idéer ändå, som tillägg till de andra ovan. Berätta och förklara ännu mer, till slut förstår hon. Fråga henne själv vad hon tycker att ni ska göra för att det ska gå lättare att ta sprutorna. Ni behöver bryta de negativa känslorna som nu kommer fram varje gång hon ska få en spruta. Det ska inte kännas som ett stort hemskt "måste fast jag inte vill", det vore så mycket bättre med "jag är så duktig som gör detta". Inte lätt, jag vet. Kanske kan det hjälpa med att göra en stjärntavla? Ta ett stort ark mörkblått eller svart papper och sätt upp någonstans (köket eller hennes rum). Varje gång som hon har tagit sprutan lungt/så duktigt hon kan så får hon klistra fast en stjärna (klistermärke). Tänk så gott det kommer att kännas när stjärnorna blir fler och fler. Till slut är stjärnhimlen helt full av stjärnor som alla visar hur duktig Josefin är! Det kan ju hjälpa att ha stjärnan framför sig när man får sprutan, kanske finns det olika färger att välja mellan också. Då kommer hon (förhoppningsvis) koncentrera sig på stjärnorna istället för nejnejjagvillinte... Hoppas ni hittar stjärnor billigt i storpack i så fall! ;-)

Bråk om sprutorna..

Nu har ju Celine inte haft

Håller med Carina

insuflon

Den finns med i en barnbok

Några idéer

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information