Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Tonåringar?

Skrivet av Mimmi
Hej.Jag är mamma till en 13årig son.Nu kan han helt plötsligt inte passa sina måltider,utan det är bara kompisar som gäller.Man får alltid ringa o tjata hem hem honom till maten.Just nu har han åkt till stan med kompisar.ska äta på mac donalds.Jag är säker på att han inte kommer kolla bs. innan maten, ingen annan gör ju de,enligt honom. Han vill heller inte testa bs i skolan.När han får känning i skolan säger han att han ska hämta penna.Då går han till matsalen o äter o kommer inte mer till den lektionen.Då blir det uppskrivet som skolk. Men han tycker det känns löjligt att säga inför hela klassen att han har känning.Mycket beror på att det är ny klass o lärare nu i7an. Jag allt känns galet.Kan tillägga att han aldrig har accepterat sin diabetes.Det blev ett rörigt inlägg, men just nu känns allt jättejobbigt med alla konflikter.
Hälsn. mimmi
Svar på tråden: Tonåringar?

Hej

Skrivet av  Pernilla m Ella & Eddie
Fy, vad jobbigt. Tyvärr kan jag inte ge dig några råd för min flicka är bara 2.5 år än, men visst har man redan funderingar på hur det blir när ens lilla barn blir äldre och mer självständig. Hoppas allt löser sig! Om du inte redan är med på Ragnar Hanås lista kan jag rekomendera dig att anmäla dig dit. //Kram Pernilla
 

Glömde...

Skrivet av  Pernilla m Ella & Eddie
adressen, http://www.piara.com/
 

Hej Mimmi!

Skrivet av  Hanna
Jag kan förstå din oro helt och fullt. Yonårstiden är ju en omtumlande tid för alla och att ha diabetes uppå det är ännu värre. Jag har haft diabetes sedan jag var tio år och minns att det var en pärs inombords att byta skola, få nya vänner och vara i denna känsliga ålder. Man vill absolut inte skylta med att man är abborlunda på något vis.

Mitt beteende under denna tid kan liknas vid din pojkes och jag tror att det är helt normalt. Man måste få lite tid att känna in kompisar, anpassa sig till ny miljö samt hitta de vänner man har förtroende för. Jag slarvade otrligt mycket under denna tid pga av min egen sociala osäkerhet. Man hamnar som i ett slags raseri över att alltid vara kontrollerad. Andra tonåringar gör uppror mot innetider och jobbiga föräldrar medans jag gjorde upp med min diabetes...

Jag tror att du kanske ska ligga lite lågt ett tag och låta sonen få lita tid att anpassa sig. Det du skulle kunna göra är att du sätter dig ner och pratar med honom...Tala om att du är orolig men att du förstår att det ärjobbigt för honom nu... Fråga om du får kontakta de lärare han har och berätta om hans diabetes och förklara att om han får känning så säger han att han ska hämta penna och då förstår läraren. För att det inte ska räknas som skolk kan väl matsalspersonalen skriva upp när han är där och äyer.

Jag vet själv att det tar en bra stund efter en känning att bli piggigen...Jag och min man har kommit fram till att det är ung samma fenomen som män får efter sex (de somnar), hittade ingen bra liknelse. Det kan vara svårt att gå tillbaka till lektion direkt och vara koncentrerad...det kan vara jättejobbigt. Ett missat bs är inte hela världen, han har kanske fullt upp med nya vänner och glömmer....

Nu vart det svammligt och långt men fråga gärna om du undrar något.

Kram och lycka till!
 

Håller med

Skrivet av  Jenny U med Victor 14/8-03
Tänkte bara säga att jag också är vuxen diabetiker som gått igenom tonåren precis som Hanna och jag kan bara hålla med om det hon skriver! Ge honom lite svängrum nu. Ju mer du tjatar desto mindre kommer han göra som du säger. Han kommer över det så småningom!
 

Artiklar från Familjeliv