Nu har vi varit hemma i tre dagar...

Nu har vi varit hemma i tre dagar...
Skrivet av	Lotta med Liam - hemma i alla fall.
... på tidig permission. Jag var kanonförkyld och likaså Liams pappa (min sambo skulle inte ens kunna drömma om att ta VAB för att vara hos Liam på sjukhuset). Det har gått sådär... gör ont i mig att ta sprutorna, jag får gå upp på nätterna både när Liam vaknar av mardrömmar och när prover ska tas. På morgonen får jag gå upp, göra frukost, ta prover, medicin, bråk. Mellanmål, blodprov. Middag, blodprov, medicin, bråk igen... och så håller det på hela dagen. Det känns som att HELA dagen går åt till att planera måltider och ändå går det inte som jag tänker mig, glömmer ställa undan maten med en gång och lillgrabben är där och snaskar en stund efter middagen. Dåligt samvete från morgon till kväll. Fattar inte hur jag ska orka... Känner mig så ensam. Hur GÖR man?
Svar på tråden: Nu har vi varit hemma i tre dagar...

det kommer att gå bra!!!
Skrivet av Mirja å Lovis
hej Lotta! Jag förstår nästan precis var i detta du befinner dej just nu. Från början känns det som om livet vänt sig totalt upochner, svårt att se att man ska klara av det. Samtidigt som man är mitt i en sorg över sitt barns diabetes så pockar hela tiden diabetesen på och tar all tid. Med tiden kommer det inte att kännas så komplicerat det blir rutin att man måste äta alla lagade målen på någorlunda tider och det känns inte som något extra när man måste ta ett blods.prov. Jag kommer knappt ihåg hur det var innan, detta har trots allt blivit något naturligt i vår vardag(hur onaturligt det än låter...)Vad bra att du skriver hit till den här sidan, det gjorde aldrig jag i början, men jag var in och läste...här finns mycket tröst att hämta. Varför kan inte Liams pappa vara med nu när han är sjuk, har du någon annan som hjälper dej, du behöver oxå vila för att orka med!!! Många stora styrkekramar till Er, det kommer att gå bra!!!

Hej! (jääääääättelångt)
Skrivet av Lina
Tråkigt med din son. Min son var också 3 år då han insjuknade. Vi tyckte också att det var supersnurrigt i början men det blir en vardag med diabetes också. Jag vet inte vad jag ska säga för att trösta direkt för det finns väl ingenting som kan få dig att må bättre just nu men jag lovar att det blir bättre!!! Men, det tar tiiid, och du får låta det ta tid. Din son kommer säkert att få många konstiga värden och du kommer inte att förstå hälften av varför många gånger. Mitt bästa råd är nog: testa testa testa!!! Jag vet att diabetessköterskorna säger tvärtom med tanke på fingertopparna men det är verkligen nyckeln till framgång, åtminstone har det varit så i vårt fall. Jag kan ju säga som så att alldeles nyligen kom vi på hur vi ska få vår sons nattvärden att ligga bra. Det svängde hursomhelst och vi kunde inte finna någon logik i det överhuvudtaget. Men så har vi kommit på det att om han äter pasta eller något annat "långsamt" till kvällsmat så efter ca 3 timmar när novorapiden verkat ut så börjar han så sakteliga stiga och trots att han får en massa insulatard till natten så kunde han hamna rejält högt runt 2-3 tiden. Följden har blivit att då han äter pasta till kvällsmat ger vi honom extra novorapid ca 3 timmar efter måltiden och det har faktist funkat jättebra. Jag kan ju tillägga att det tog oss över ett år att komma på det här och innan dess har vi gått upp på nätterna och gett honom extrainsulin både en och två och tre gånger, jätteskoj har det varit (inte)! (Vi ger inte honom det där kvällsmellanmålet för er som undrar eftersom vi hade ett rent helsike dels med att överhuvudtaget få in det i schemat och dels att få sonen att bli hungrig så ofta. Men eftersom han aldrig haft problem med ketoner eller låga värden på natten så sa vår diabetessköterska att det var ok att hoppa över...) Saken hör också till den att jag numera själv är insulinberoende diabetiker. Fick kostbehandlad grav. diabetes under min första graviditet med sonen som nu snart fyller sex och under min senaste graviditet (dottern blir fem månader nästa vecka) så fick min grav.diabetes insulinbehandlas och efter att hon föddes så försvann inte diabetesen som efter första graviditeten utan den behagade stanna kvar, tyvärr....Men! det går ändå!!! Och jag är överlycklig att vi kan leva så normala liv som vi faktiskt gör. Det enda jag behöver ha med mig är blodsockermätare och druvsocker till mig och pojken och då är vi redo!!! Varje kväll när jag lägger sonen blir jag lika förundrad över hur lättskött min dotter är...."ska hon bara ligga där och sova, borde jag inte göra nåt, kolla nåt eller ge henne nåt" kan jag tänka och komma på att det behöver jag ju faktiskt inte, för hon har ju inte diabetes (ta i trä). Sen går man ju och dagdrömmer om alla nya uppfinningar som forskningen kommer att ta fram för att underlätta vår vardag. Jag kan knappt bärga mig till glucowatchen kommer till sverige, vet att den kommer kosta 3000 euro men det är det värt!!! längtar Hjälp vilket långt inlägg det blev till dig med en massa värdelöst dravvel bara, hoppas du har överseende med mitt behov att skriva av mig. Man har ju som sagt inte så många att dryfta den här typen av grejer med förutom mannen då... Hoppas att det går bra för er, det tror jag!!! Ifall du känner ett behov av det får du jättegärna ringa mig!


glucowatch...
Skrivet av Lotta med Liam
... vad är det för någonting? Hur funkar den? Vi är så nya på allting så vi kan ingenting... känner mig så dum ibland. Förresten, vi ska till barnavdelningen på onsdag och välja/prova ut blodsockermätare och pennor, någon som har några tips på vad vi ska be om? Tack för era svar!

Det är många som
Skrivet av Lina
har skrivit om glucowatch och liknande mätare på den här sidan. Mitt tips är att söka efter det här för jag kommer inte ihåg alla fakta, jag tror att det finns olika varianter också men sammanfattningsvis kan man väl säga att det är en slags klocka som sitter på armen som konstant eller med korta mellanrum mäter blodsockret genom huden med nån typ av elektroder, man slipper alltså både att sticka sig (utom möjligen i kalibreringssyfte) och man har alltid ett färskt värde lika tillgängligt. Jag har också hört att det finns varianter som varnar när blodsockret blir för lågt men så mycket mer vet jag inte förutom att den redan finns på marknaden i USA och att det bara är en tidsfråga innan den kommer hit. Enligt vår diabetessköterska så har den fungerat väldigt bra! Tyvärr verkar den inte bli subventionerad som allt annat diabetesmaterial vilket gör att det antagligen blir ett rejält hål i plånboken för dem som liksom jag ändå till varje pris måste ha en!! När det gäller blodsockermätare så har vi One-touch ultra och vi är jättenöjda med den. Framförallt får man fram värdet snabbt och det behövs inte mycket blod för att fylla en sticka... Många här inne verkar använda en blodsockermätare som heter freestyle nånting som de verkar väldigt nöjda med, jag vet tyvärr ingenting om den förutom att den är väldigt liten. Kanske kan nån annan fylla i luckorna där??? När det gäller pennor så beror det nog på vilken insulinsort man blir satt på. Vi har de här novo nordisk pennorna en orange och en grön... Hmmm...tror det var allt du ville veta, lycka till!!!

Freestyle mini
Skrivet av Kristin
är en helt suverän mätare som jag verkligen kan rekommendera! Man kan kolla bs på många olika ställen på kroppen och så är det en lampa i den och så är den väldigt liten och behändig. Lycka till!


Visst blir det vardag
Skrivet av Ingrid med Josefin -00
och ofta är diabetesen en naturlig del av den men till och från blir jag i alla fall fortfarande väldigt ledsen över att min lilla tjej ska behöva dras med en kronisk sjukdom. Sorgen går nog aldrig riktigt över trots att "det kunde vara värre" och bla, bla bla.. Kan du få hjälp av någon? Jag förstår att det känns ensamt om inte din sambo tar hälften av ansvaret. Framför allt på sikt tror jag att det är jätteviktigt att det inte är bara du som klarar att sköta hans diabetes. Vi har just inte så mycket hjälp "utifrån" och det är nu, snart två år efter Joseifn insjuknade, ganska tufft. Kan någon annan släkting vara med mycket så här i början är det förstås jättebra! Kan du inte få någon avlastning måste du prata med sjukhuset. Kanske kan de hjälpa till med barnvakter som kan diabetes? Det har i alla fall vår diabetessköterska prata om. Det är inte konstigt att det känns tufft. Det är tufft! Men det blir bättre. Snart kommer det perioder då det flyter igen, då vardagen funkar! Kramar till er!!

Nu har vi varit hemma i tre dagar...

det kommer att gå bra!!!

Hej! (jääääääättelångt)

glucowatch...

Det är många som

Freestyle mini

Visst blir det vardag

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information