behöver skriva lite.... blir såå ledsen....

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

behöver skriva lite.... blir såå ledsen....
Skrivet av	anonym just idag....
Just nu vill jag vara anonym, som om det hjälper???? Jag blir såå ledsen när jag tänker på mitt barn. Alltid blir det fel, hn minns dåligt, gör fel, blir besviken, vi skäller och gnäller och det känns inte rätt. Hn är 10 år men har så svårt för instruktioner. Det verkar som om hn uppfattar vad man säger men sen har hn glömt det igen strax efter. Vad ska man göra? Får man bli arg? Det är ju en del av dyslexins dilemma, åtmindstone för vårt barn. Finns det någon som känner igen sig??? Hur gör ni?? Har ni all världens tålamod? Jag blir ledsen när jag tänker på framtiden, skolan, hur ska det gå? De mest enkla vardagsbestyren kan ibland bli rena mardrömmen kaoset här hemma. H*n blir ledsen, vi brusar upp, man tröstar, man förklarar.... usch blev långt detta och jag svamlar mest, men jag behövde skriva av mig, hade bara önskat att det var fler som skrev på denna sida, det står still ofta och länge tycker jag.....anonym just idag....
Svar på tråden: behöver skriva lite.... blir såå ledsen....

Hej min vän.
Skrivet av Mamma Mu
Jag såg ditt lilla brev och jag var själv jätteledsen när ingen svarade på min fråga, jag tror det finns för få som hittat hit. Jag vet precis hur du känner dig, jag kämpar också på med alla bokstäver och siffror, ibland känner jag mig så trött och elak. Skriv tillbaka om du orkar,vill eller har tid, jag kommer att vara här! Många varma kramar!!!!!!

HEJSAN MAMMA MU!!!
Skrivet av anonym just nu....
Först nu var jag inne på denna sidan, tack för ditt svar! Jag har haft fullt upp därav väntetiden! Kul att du skrev till mig! Visst är det segt här inne? Jag trodde att det hyfsat regelbundet kunde vara inlägg som man kunde läsa och besvara, men det tycks vara dåligt med det. Men vi som är här då och då eller kanske dagligen vi får stötta varandra desto mer tycker jag. Bara för att andra inte skriver något så kan vi ju göra det! Jag känner att detta med dyslexin hos vårt barn, det tar på krafterna och ibland även på humöret mitt. Men den stackaren kan ju inte hjälpa det och känner sig själv deppig över det ibland. Vi har nyligen låtit våra barn gå hem från skolan med egen nyckel, men ibland har jag ont i magen över hur det ska gå. Kommer han ihåg att gå hem? Har han koll på var nycklarna är efter gympan/lek/rast mm? Kommer han igång med läxorna, äter han mellis hemma? Ja du vet nog vad jag menar. Denna ständiga oro, iallafall har jag den inom mig varje dag. Grabbens minne är dåligt vid information och instruktioner och det blir missförstånd och konflikter ganska ofta........ Jag har anmält mig till en studiecirkel om dyslexi och döm om min förvåning när det bara är jag som har anmält mig! Kursledaren ringde upp och bad mig ragga folk, synd om det inte blir av!!!!!! Jag vill kunna få så mycket info som möjligt om dyslexi,läser mycket mm. Allt för att kunna hjälpa mig son mer. Nåja det blev långt detta, vill du så får du gärna skriva igen så kan vi kanske stötta varann eller maila lite mer privat????? Ha det så bra! hälsn, anonym just nu......


känner igen mig...
Skrivet av ordblinda
Jag är inne här för första gången och blev berörd av det du skrev. Jag känner igen mig i ditt barn. Jag kan se framför mig hur mina föräldrar försökte få mig att fatta men det gick inte! Att bli arg är kanske inte rätt för det kan göra allt ännu värre men jag vet själv som mamma att tålamodet inte räcker så långt man själv önskar! Jag har nog inget tipps på hur du ska göra men jag vet att det är inte för att vara elak man inte förstår allt jämt! Det är ett handikapp man får lära sig leva med och det bästa en förälder kan göra är att visa kärlek och förlåta när det blivit fel. Lycka till med allt!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv