Jag har nyss hittat hit!

Jag har nyss hittat hit!
Skrivet av	Love66
Hej på er. Jag hittade denna sidan nu i veckan. Det verkar som ni är några stycken som skriver här regelbundet. Jag har en son på 10 år som har dyslexi och vi kämpar som alla ni andra med läxor och annat som hör vardagen till. Vårt stora problem är att få skolan att anpassa undervisningen till gossens behov. Tycker ni att ni har stöd från era barns skolor och att man där tar diagnosen dyslexi på allvar och gör förändringar i undervisningen?? Ibland blir jag trött på att ringa fröken och tala om vad de måste ändra på för att inte barnet ska fara illa. De undrar varför han har så dåligt självförtroende, men tycker att de kan tillräckligt om dyslexi. Är ni fler som råkat ut för detta? Hoppas på något svar...
Svar på tråden: Jag har nyss hittat hit!

VÄLKOMMEN!
Skrivet av Lillemys
Kul att du hittade hit! Hoppas att du kommer att trivas här hos oss! Jag är ganska nöjd med grabbens undervisning men mycket kan ju bli bättre.Grabbens lärare lyssnar och ställer upp, vill väl, men ibland undrar jag hur insatt han är i just dyslexi. Grabben har vissa hjälpmedel, freestyle till mattekassetterna, cd-skiva till engelskan, timmar hos specialläraren i sv/ma/eng. Men själv skulle jag vilja att det fanns utrymme till mer enskilt med läraren/speciallär. Att gå igenom tillsammans, prata mm. Allt för att lära känna grabben mer och se var hans brister finns.Min grabb har ganska bra självförtroende periodvis men ibland sviktar det och då blir han väldigt ledsen. Han blir arg på sig själv för att han inhte kan eller förstår. Mycket av hans problem är allmänt i vardagssysslorna, inte lika mycket med läsningen som man kanske kan tro. Dyslexi är så mycket mer än problem med läsning eller skrivning. Men det har blivit bättre det senaste året när det gäller undervisningen, men jag har stått på mig mycket och ofta. Utan det tror jag inte att det hade hänt något, inte mycket iallafall. Hur har din grabb det? På vilket sätt har han problem? Ursäkta min nyfikenhet, men våra grabbar är lika gamla och det kunde vara intressant att veta. Har han diagnos och isåfall sen hur länge? Vilka hjälpmedel får han/har han? Skriv gärna och berätta så kan vi kanske utbyta tips och ideér! Vill du så kan du maila mer privat, skriv då hit så får du min adress. mvh Lillemys

Roligt att du svarade!
Skrivet av Love66
Min son fick diagnosen i början av januari i år. Jag har ju fattat det sedan han gick på våren i nollan. Först fick vi övertala lärarna att han inte var sen pga att han är ett decemberbarn. När sedan spec.ped. gjorde en liten test i ettan fick han 2 st halvtimmar i veckan hos henne + att vi har extraläst med honom en kvart om dagen här hemma. Allt var lugnt till trean då jag märkte hur tempot ökade och ingen reagerade i skolan med mer hjälp till sonen. Av en händelse träffade den dåvarande ordf i kommunens barn och ungdomsnämnd och frågade hur man som förälder beter sig när man förstått att barnet har dyslexi. Jag fick kontakt med en dam i vår kommun som samordnar och stöttar när man misstänker dyslexi och hon kontaktade skolan som gjorde ett test, där konstaterade man dyslexi. Sen fick vi komma på Elevvårdskonferens i skolan i februari. Då trodde vi att allt var klappat och klart. Resurserna var ju fördelade för trean så där blev ingen hjälp, men till fyran... När sommarlovet var över och fyran startade blev det inte som vi hade tänkt. Han har fått en halvtimme till hos spec.ped. lite extrahjälp med engelskan och i klassen finns det en resursperson 6 timmar. Inga hjälpmedel utan vi har fått fixa bok-o-band med skönlitteratur själva och något annat har det inte varit tal om. Det som är jobbigt just nu är att undervisningen i klassrummet inte är anpassad ett skvatt till sonoens behov. Hans problem består i långsam läsning som tar enormt på krafterna. Samma med skrivningen. Engelskan går som en dans... muntligt... skriva ska vi inte prata om, där har jag fått säga stopp iskolan för det höll på att knäcka honom. Han är jätteduktig i matte. Egentligen är hans dyslexi inte av den allvarliga kalibern men den knäcker honom och det har inte lärarna någon förståelse för. Nu ska vi göra Wisk-test på honom för att kunna trycka på mer i skolan. Ja, nu blev jag långrandig...


Dyslexi är mer än ord
Skrivet av Miranda
Som jag skrivit längre ned har min son "hörseldyslexi" vilket gör hans problem osynliga, att han inte "hör" vad läraren säger, har fram tills nu när vi fått diagnos ofta tolkats som att han "hör när han vill höra". Jobbigt har det varit och hans självförtroende har varit dåligt långa tider, men att få diagnos var en lättnad för honom. För hans del är den största hjälpen att få jobba i lugn miljö med någon som ger noggranna instruktioner och vi har blivit lovade den hjälpen. Lite sent är det, han går i 9:an så det är mycket att ta igen. Kämpa på för dig och din son, i skolans värld gäller "den som skriker högst vinner" alltså extra stöd o resurs för sitt barn.

Hoppas att allt ordnar sig
Skrivet av Lillemys
till det bästa för din son och att han får snabb hjälp nu både med tanke på årskurs och diagnos. Stå på er! Lycka till! Lillemys

Tack för svaret!
Skrivet av Love66
Hej Miranda! Jag har förstått att inget kommer av sig själv när det gäller skolan. Jag var så naiv och trodde att bara vi hade fått diagnosen så skulle att lösa sig. Jag vet mycket mer om dyslexi än lärarna gör (undantaget spec.ped.) och det gör att jag är besvärlig. Min kontakt på kommunen som hjälper och stöttar mig och min man skrattar och säger att jag är värsta sortens förälder: påläst, engagerad och envis. En lärare som är osäker i sin yrkesroll blir då passiv i stället för aktiv som vi förväntar oss när vi går in och försöker hjälpa till. Men som du skriver, det går inte att lägga av ens för en liten stund. Man måste vara på gång hela tiden!!

Jag har nyss hittat hit!

VÄLKOMMEN!

Roligt att du svarade!

Dyslexi är mer än ord

Hoppas att allt ordnar sig

Tack för svaret!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information