Hej! Ny här....

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hej! Ny här....
Skrivet av	Lillkotten
Tänkte bara fråga lite! Min sambo är dyslektiker. Han är en underbar man som aldrig haft problem i skolan utan är väldigt social med många vänner osv. Han har iofs aldrig tyckt om skolan. Han har fått bra hjälp i skolan då han bott i en liten stad! Han ser inte alls några problem med sin dyslexi! Det kommer inte ens på tal även om jag sköter alla papper och sånt i familjen. Det gör mig ingenting. Nu till saken. Vi har en liten son på 1 ½ år, hur vanligt är det att det går i arv? (vet att det är rätt stor chans) Och hur tidigt såg ni att era barn hade problem med det här?! Eftersom jag ej har sett att min man ej har det jobbigt med det här är jag inte orolig....men jag vet ju hur det kan vara med all byråkrati och dåliga resurser i skolan...så man vill ju vara beredd på att det kan bli så att vår son kan få problem! Har ni upplevt som att det varit jobbigt?... Uj långt blev det...! Ha det bäst!!
Svar på tråden: Hej! Ny här....

i vår familj
Skrivet av maria65a
så har papan (f.d mannen) dyslexi och vår mellandotter (en av tre tjejer) och också fått det. Har ett barn (2 år) tillsammans med min nye man som oxå är dyslektiker så nu kommer jag väl att hålla lite mer koll på honom. har försökt med omega-3 fetter både under graviditeten, amningen och sedan till lillen redan när han var baby för då känns det som om jag iallafall försökt. Om inte annat så skadar det ju inte! Med mellandottern har det varit en ständig kamp med en ovillig skola "spara pengar tjafs" och jag vet inte om jag har ork att driva en sån här sak igen för det är så otroligt slitsamt att ständigt vara drivande för att minsta lilla sak ska ske. Vi såg tidigt att hon hade problem med läsning, tidsuppfattning och okoncentration men hennes lärare hävdade att hon undervisat i 30 år och aldrig haft en dyslektisk elev så därför kunde inte vår dotter vara det heller... I åk 6 gjorde en utredning av en psykolog (som vi själva fixade) och det visade på att hon var normal begåvad men hade problem som dyslektiker brukar ha och då fattade skolan. Tyvärr var inte det det samma som att hon skulle få dom resurser som skollagen skriver om utan det var mer att om man som förälder orkar bråka så får man så småning små smulor om annars blir man konstant överkörd. Kanske funkar det bättre i andra kommuner men vår kommun är skit på den fronten. För vår dotter går det dock bättre nu när hon är 15 men det var nära att hon hoppade av skolan i 7.an eftersom det var så jobbigt för henne att hänga med. Nu håller jag i mig för att det ska funka!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv