Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

slapp eller sträng?

Skrivet av wildhearts
Jag och min kompis har helt olika uppfattningar om uppfostran vilket jag tycker är rätt intressant. Ska bli spännande när vi båda har barn som har kommit i tonåren.

Hon är sträng och har en jäkla pli på sitt barn. Han är sex år och viker ihop sina nytvättade kläder själv och lägger in dem i garderoben. Han sitter inte i soffan utan på golvet, så den inte blir smutsig. Han städar och dammsuger själv sitt rum. Han fick inga leksaker i julklapp, för han har så många ändå enligt mamman.

Själv är jag rena hippiemamman i jämförelse : ) Här sammsas både barn, katt och hund i samma soffa, och givetvis äter man kladdig glass i den också. Jag är betydligt sämre på att få mina barn att ta ansvar för sina kläder, men bär man inte ner dem så blir de inte tvättade : )

Hon tycker att jag är alldeles för slapp och jag tycker hon är för sträng, men vi trivs rätt bra ihop ändå : )

Handen på hjärtat...hur är det med er andra?
Svar på tråden: slapp eller sträng?

Lite mittemellan

Skrivet av  Signe
tror jag. Varken det ena eller det andra. Det jag i alla fall har lärt mig, har en tonåring redan, är att för det att man har lärt dem att hjälpa till är det INTE säkert att de gör det i fortsättningen heller.
Du blir väl kanske inte så chockad som din vännina om det blir den stökiga tonåringe. Sedan tror ju jag att det är lika mycket personlighet som prägling som gör tonåringen, åt vilket håll det går vet man nog aldrig.
 

Har en redan

Skrivet av  wildhearts
En tonåring alltså. Äldsta dotter är 17 och en pärla...en slarvig sådan men ändå : )
 

Åh, tack!!!

Skrivet av  Anette
Då behöver jag inte må så dåligt över att mina inte hjälper till det minsta.
Signe skrev: "Det jag i alla fall har lärt mig, har en tonåring redan, är att för det att man har lärt dem att hjälpa till är det INTE säkert att de gör det i fortsättningen heller."

Här käkas det också i soffan (skinn är bra...) men jag tycker inte mina spiller ofta i den. De är vana sen de var små att äta i soffan. Jag tycker kompisarna dräller mer och vill inte gärna ha dem däri.

Lägger in kläder i skåpen, städar och bär smutstvätt till tvättkorgen gör de men aldrig självmant.

Själv tycker jag inte om att städa sen jag fick barn. Innan hade jag inga problem med det, men nu tycker jag det är så otroligt otacksamt att jag slöar till och inte ids. Jag tycker aldrig jag har tid att göra det ordentligt. Man får aldrig göra det ifred, får man nån gång vara ifred hinner man aldrig klart innan de kommer hem och hinner man nån gång klart är de snart där igen och stökar till.
 

Du gör rätt

Skrivet av  Pojkmorsan
Det finns inte så mycket rätt eller fel (nu menar jag inom normala gränser). Du gör helt rätt mot dina barn, för du är du. Din väninna gör rätt mot sina barn, för hon är hon. Och båda gör ni ju ert bästa, och det ni tror är rätt. Så länge ni båda ger era barn kärlek, trygghet, glädje osv så är det gott nog.
Själv är jag mittemellan. Supersträng med vissa saker (alkohol, hemmatider, tala om var de är mm) och bussig och slappare med annat. Mina 3 barn är sinsemellan totalt olika ändå - en superslarvig, en mittemellan och en superordentlig.
Jag tycker det är fantastiskt att din väninna lyckats få sin 6-åring att vika sin tvätt, städa sitt rum osv. Vilken bragd!
 

Brukar tänka att...

Skrivet av  wildhearts
förhoppningsvis har mina barn ärvt mina stökiga gener och hennes barn har ärvt hennes ordningsamma gener. För tänk vad hemskt att vara pedant och behöva bo hemma hos mig : )

Fast precis som du så har jag också klara och tydliga regler när det gäller alkohol, droger, omtanke och hyfs. Jag har däremot valt att noggrant välja mina konflikter. Stökigt tonårsrumrum tycker inte jag är en viktig konflikt.
 

Exakt!

Skrivet av  Pojkmorsan
Jag håller med - man ska välja sina krig med sina barn (tonåringar). Därför får våra barn se ut som de vill och deras rum får se ut som de vill. 15-åringen ser bedrövlig ut. Hel och ren, men kläderna... och frisyren... Ack ja. Och hans rum ser ut som en krigszon för jämnan. Fast jag tvingar honom att dammsuga en gång i veckan, bädda rent i sängen varannan vecka osv av sanitära skäl.
 

Måste få fråga...

Skrivet av  Anette
"15-åringen ser bedrövlig ut. Hel och ren, men kläderna... och frisyren... Ack ja."

Innan man själv är där så är man ju lite "rädd" för just det där att ens barn ska se för bedrövlig ut helt enkelt. När de är små kan man ju styra mer och så länge jag betalar kläderna har jag mycket att säga till om där t.ex. Jag kanske har lite kontrollbehov och antar att jag kommer att få lov att ge mig på en del punkter, men det känns inte roligt när dottern har HELT olik klädsmak mot mig. När hon kryssat i katalogerna vad hon gillar är det så det vänder sig i magen på mig. Toppar med nerhasade ärmar, höga stövlar, cerisa byxor med rynk på benet, nitarmband... visst förstår hon själv att hon är för liten (11) för lårhöga stövlar med klack så det är väl lite på skoj, men ändåååå.
Men är det så att man vänjer sig, att man ändå inte ser det där gräsliga utan sitt eget lilla goa barn hur ungen än ser ut?
 

Anette...

Skrivet av  wildhearts
Jag har en dotter som är på sitt 18-år och hon har varit/är en blandning av goth/punk/hårdrock/hippie...kan du tänka dig resten : ) Det är svart färgat hår, rött färgat hår. Det har varit dreadlocks...kostade henne 600 kr att bli av med : )

Det är trasiga jeans, trasiga strumpbyxor, lackkjol, vampyrliknande klänning m.m. Piercing har jag lyckats stoppat till 1 i läppen, men jag måste säga det att så stolt och glad som jag är över min dotter hoppas jag alla kan få vara.

Hon är en tjej som står för sina åsikter, har en stor empatiförmåga och är jättesocial och trevlig.
Detta trots elever som under två års tid fällde henne i korridoren. Skrek efter henne att hallowen var över, men det värsta är ändå alla vuxna som man möter ute på stan som tisslar och tasslar och säger elaka saker till henne.

Jag tror säkert att min dotter kommer att bli mer diskret med åldern, men hon ska alltid veta att i alla fall dömmer inte jag henne för hur hon ser ut.

Och hon har i alla fall inte byggt upp vampyrtänder som en killkompis till henne gjorde : )
 

Oj, (wildhearts)

Skrivet av  Anette
det lät häftigt!

Nu har jag läst in mig på goth lite snabbt (det var ungefär det jag trodde det var... man är inte så himla borta fast man är 38 och bor i en håla)

Det jag tycker är så synd med en del av ungdomarna idag är att de kanske inte ÄR smutsiga men tyvärr SER de smutsiga och ovårdade ut med så mycket smink, piercing, second hand-kläder, trasiga kläder, färgat hår och dreadlocks. Å andra sidan ser det inte mycket bättre ut med kalsipp-kanten synlig och jeansen hängandes nere i knävecken heller...

Jag är nog själv alldeles för feg för att sticka ut så pass mycket.

Tyvärr besitter inte min dotter de goda sidor din dotter har. Hon är inte det minsta empatisk (mot andra än oss närmaste, sina 2 bästisar och div. djur) och är inte heller social eller trevlig på det sätt som uppskattas av majoriteten.
Nåja, jag ska inte ta ut något i förväg. Hon ser ju fullt normal ut än så länge så vi behöver som tur är bara koncentrera oss på empatin och den sociala biten ett tag till...

Att vuxna tisslar och tasslar kan jag förstå men absolut inte hur de kan säga elaka saker till henne. Fy!
 

Allt är inte bara av ondo : )

Skrivet av  wildhearts
Jag förstår vad du menar med att det gärna kan se lite smutsigt ut med dreads och second hand kläder, men samtidigt har dottern ett klädkonto utan dess like...litet alltså : )
Och jag håller med dig om kalsonger som syns och byxor i knävecken.

Är din dotter blyg eller som min andra dotter bara periodvist tjurig : )
 

Hon är

Skrivet av  Anette
avig. Inte så mycket här hemma (inte mer än vi som är hennes föräldrar och älskar henne "no matter what" klarar av) men desto mer i skolan. Hon ska ifrågasätta ALLT, tjafsar med lärare, gör tvärtemot, beter sig dumt mot speciellt ett barn i en annan klass, protesterar, vägrar...
Det har talats om npf.
 

Kul att de vågar

Skrivet av  Pojkmorsan
Min son har en egen stil - lite punk, lite secondhand lite av varje. Mycket svart. Mycket trasigt. Är det inte trasigt, så klipper han i det. mellan varven har en blommig skjorta i grälla färger, så hans mode varierar.
Och jag tycker han är så modig! Han är helt ensam om sin stil och jag tycker det är otroligt modigt att våga det som 15-åring. Jag tror att många är avundsjuka på honom för att han vågar.
Nu har han snaggat sin tuppkam och orkar inte färga håret mer, så nu är han sangg. Ser helt OK ut.
Eftersom han är en envis typ och strider om allt, så kan vi inte föra krig om allt. Därför får han se ut som han vill och ha sitt rum som han vill (dock inte skitigt). Det funkar bra, han är nöjd och vi är nöjda.
Men har man en snäll unge som gör som man säger så kan man väl säga vad man tycker om deras kläder, frisyr och rum? Det är ju så olika. En del är ju tom osäkra och VILL ha råd av sina föräldrar om kläder. Det vore kul att ha en sån ; )
 

Artiklar från Familjeliv