Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Ska man åka utomlands med barn överhuvudtaget ?

Skrivet av Maria med 2-åring
Usch jag och min sambo har precis haft ett litet gräl här, vi hade inte råd att åka till Kao Lak över julen.. vilket vi tänkt och det är man ju väldigt tacksam över idag. Men just nu känner jag att det är extremt oansvarigt att åka utomlands överhuvudtaget med småbarn. Det är ju så mycket som man inte kan skydda dem ifrån. Det är ju flest barn verkar det som saknas i Thailand och de är små. Även om det är osannolikt att det kommer en ny våg tvingas man ju tänja på gränserna rejält när det gäller säkerheten i de flesta andra länder, särskilt då lite mindre utvecklade länder där det är billigt och soligt. Själv kan jag ju äventyra lite men nu när man har barn känner jag att jag aldrig skulle stå ut med att det hände något. Så nu kommer jag väl aldrig iväg de närmaste 18 åren... hur känner ni andra ?
Svar på tråden: Ska man åka utomlands med barn överhuvudtaget ?

Jo, fler resor blir det

Skrivet av  Cecilia & Samuel 2001
Vi kommer att fortsätta att resa. Katastrofer kan ske överallt, även här hemma ("de flesta olyckor sker i hemmet", brukar det ju heta). Maken och jag tänker försöka komma iväg i februari (utan barn), men det är klart att man tänker lite extra på vad som skulle hända vid eventuella katastrofer. I sommar planerar vi att åka till USA (med barn).

Så skönt det måste kännas för er att ni inte kom iväg !
 

Just nu känns det inte...

Skrivet av  jennifer
som att vi vill åka någonstans :-( Var lite sugna på att "bara" åka över till kanarieöarna i feb men t o m det känns avlägset just.

Nästa vinter hade vi planerat in en resa till Mexico med våra små. Det är ju inte bokat så vi får se. Visst känns det oroligt att åka med barn samtidigt som det känns värre, för oss, att åka utan.

Vi blir nog hemma ett tag.

På söndag åker vi och hämtar min man bror och familj som kommer hem från Thailand. När vi har pratat med dem kanske allt känns bättre...
 

haft många diskussioner om detta...

Skrivet av  \\Thomas
... och min grundinställning står kvar. Olyckor kan hända, man kan inte stanna hemma och tro sig vara säker mot allt. Mitt standardsvar till farsan är att man kan bli skjuten i Falun också... Vi funderar hur vi ska göra. Vi hittar inga riktigt bra alternativ till Thailand, och vi hade aldrig tänkt att äka ner till södra Thailand, men troligen så åker vi den 5 mars.
 

Vi fortsätter resa som vanligt

Skrivet av  Jelena m. Luna
vi vill inte att Luna växer upp utan den underbara erfarenheten som heter resa, se olika länder, folk, kultur, mat....
Aldrig i livet att vi slutar!
Redan nu har vi inplanerade 4 resor fram till september!
Men, skönt att ni inte åkte!
 

Det kan ju hända hemska

Skrivet av  Annisan m oktoberpojkarna -02 & -04
saker här hemma också. Det är väl högre risk att åka bil.
Precis innan jul var det en pojke på Williams dagis som omkom i en trafikolycka.

Men visst har man fått sig en tankeställare. Men jag hoppas ändå att man skall våga sig iväg om inte allt för lång framtid.
 

risker

Skrivet av  robbie
ja, det där med risker är ju alltid svårt att hantera logiskt! trots bilolyckor fortsätter de flesta att åka bil! Den vanligaste dösdorskaen för män mellan 15-45 är självmord. Självklart ska man inte ställa sig mitt i en trafikerad gata men man kan ju inte heller sluta att leva ( för då dör man ju ändå). ma kankse kan tänka sig för och inte utsätta sig för de största riskerna. Vi hade planerat att åka till Phuket den 2/1 coh vi är otorligt tacksamma att vi inte kom iväg. Vi har bokat två veckor på Fuertuventura istället ! Inte samma sak, men vi är inte sugna på att åka på långresa längre! Detfår vi göra längre fram

 

som ni skriver kan saker hända hemma...

Skrivet av  elisa
också men då har man iaf nära och kära i närheten och kan nog lättare få stöd och hjälp, jag tänkte resa iväg sjäkv med mina 2 barn i januari men stannar hemma fö just nu känns det som jag vill vara nära min familj.
 

Vill bara tillägga att själv

Skrivet av  Maria
skulle jag våga åka lite överallt, men nu när man har en 2-åring att ta ansvar för. Usch nej jag orkar bara inte. Det finns ju annat än vågor som kan hända. Sverige är ju trots allt ganska skyddat. Bilolyckor är ju vanliga men man gör ju allt för att skydda sina barn ändå i Sverige i bilen. Vårat allmänna säkerhetstänkande är nog rätt unikt.Vi har ju dessutom råd att vara försiktiga. Det blir nog sverigesemestrar här ett tag framöver.
 

Absolut säger jag

Skrivet av  Lollo
Jag fortsätter helt klart att resa. Som många andra redan sagt, så kan olyckor hända här hemma också. Nu är min son iofs bara 8 månader än sålänge, men jag vill inte ta ifrån honom möljigheten att under sin uppväxt uppleva andra delar av världen än bara "säkra Sverige". Samma möljighet som jag själv fått genom resande föräldrar vill jag även ge till min son. Resor har - och gör det fortfarande - berikat/berikar mitt och min familjs liv oerhört!
 

Visst kan olyckor hända här hemma...men...

Skrivet av  Ulle
när man reser dubblar man väl risken sas? För bilolyckor är ju lika vanliga borta som hemma. PLUS alla andra saker som kan hända utomlands. (terror osv)
Jag tycker inte man ska sluta resa om man inte vill. Men själv vågade jag mig inte ens iväg med barnen _innan_ katastrofen hade hänt. Känner mig helt klart tryggast här hemma.
 

Menar du allvar?

Skrivet av  lyckligt lottad
Jag tycker det verkar väldigt farligt för intellekt, moral, fantasi och empatiförmåga att sitta hemma i sin stuga och trycka i tron att det är enda säkra platsen på jorden. Alldeles borsett från hur tråkigt ni alla skulle ha det...
 

Instämmer!

Skrivet av  Emma - mer glitter åt folket!
Det är inte farligt att resa. Och även om det vore lite farligare att resa än att sitta hemma så uppvägs det av alla fantastiska upplevelser man får.
Man kan lika gärna få en istapp i huvudet när man går till konsum som att man kan få en kokosnöt i huvudet på Bali. Inget av det händer speciellt ofta, och är inget jag funderar så mycket över, för det går inte att undvika alla faror i livet. Då dör man ju, fast inifrån istället.
 

Instämmer också! IMT

Skrivet av  Pepparkakan
.
 

Nja, man reser ju litet annorlunda

Skrivet av  Amelie
Man bor på bättre hotell med barn, och äter på finare restauranger, bokar mer i förväg, tar inga onödiga risker. Sova på järnvägsstationer och utforska spännande bakgator går liksom inte längre. Som sagt, man kan spela med sitt eget liv, men inte med barnens. Och jag tycker det är OK att resa till de flesta länder där det finns inhemska barn.

Men visst dyker sådana tankar upp ibland precis som du säger. Jag tänkte t ex rätt mycket på Estoniakatastrofen när jag råkade ut för full storm på en gammal sliten färja till Riga i höstas.

Visst är det säkrast hemma, men om det är ett onödigt sätt att dö på en utlandssemester, så är det onödigt att dö i en bilolycka också, när man kan stanna hemma, och så kan man ju inte resonera.
 

riskanalys

Skrivet av  aa
är väl en bra ide? Fundera genom vad som kan hända och hur man agerar i sa fall. De flesta svenskar aker pa charter till totalt ofarliga ställen, sa problemet är ganska teoretiskt.
 

Tror nog att problemet är känslomässigt

Skrivet av  Maria
och inte teoretiskt, självklart ska man ha en hel del otur, men när sådana här saker händer så fick allafall jag en stor "känning" av vår egen dödlighet och litenhet på jorden. Kanske boar man in sig något år och sedan så glömmer man och reser igen. Just nu känns det bara ledsamt och oroligt att flyga någonstans. Jag tycker nog att resandet berikar mer de vuxna och först när barnen är lite äldre kanske från 10 år så börjar de uppskatta det och får också minnen från resan. Då är de ju ganska stora och inte lika sårbara.
 

Hur dåligt minne har dina barn?

Skrivet av  nova
Menar du att man inte skulle minnas något från sin barndom förrän efter tioårsåldern? Det låter ju helt vansinnigt. Mina barn minns alla resor de gjort från två årsåldern och uppåt. Inte för att det spelar någon roll, för jag reser inte främst för att kunna minnas det efteråt, utan för att få en härlig upplevelse där och då.

Uppskatta resande kan man göra även som nyfödd, om man tex slipper frysa och bylsas på i vinterkylan och istället får ligga naken och sprattla under en palm.
För en tvååring är det ju helt uppenbart att resande kan ge otroligt mycket! Tänk vilka äventyr att åka båt, rida på elefant/kamel, bada i vågorna, äta spännande mat, se annorlunda kulturer och vackra ställen. Menar du verkligen att du tror att man måste vara minst tio år för att uppskatta sådant?!
 

håller inte med

Skrivet av  mandelblomman
har rest med mina barn sen de var små o även om de inte minns allt så har de haft ett välbefinnande just då.
Med resonemanget att de ändå inte kommer att komma ihåg resan då de är för små kan man ju skippa allt som är kul då.
Varför köpa julklapapr eller fira deras födelsedag...varför ens åka till badhuset då?
 

Näää

Skrivet av  Lollo
Det håller jag inte alls med om, att barnen inte uppskattar resande förrens de är 10år. Jag minns själv mängder med resor jag gjort med mina föräldrar, och väldigt många av de minnena är från resor när jag var under 10år!

Min son är bara 8månader, men har redan varit med mig på ett antal resor. Och verkar iallafall ha gillat att byta snö och höstkyla mot att sprattla naken under palmer! Nä, om man inte skulle göra något med dem när de ändå inte minns så kan man ju skippa massor av grejor med de minsta barnen, babysim och babysång för att nämna några!
 

Men...

Skrivet av  Maria
det är ju inte så att vi reser för våra barns skull , vi reser ju för våran egen skull. Att vi ska slippa bylta på dem massa kläder. Att vi ska få lite avkoppling,sol, bad och värme. Visst tycker barnen också att det är kul. Men de små uppskattar många sakerhemma också. När de är 8 månader som någon skriver här uppe så finns det massor av saker de tycker är roliga förutom att ligga under en palm. Jag tror faktiskt att det är vi själva som inte vill ändra livet särskilt mycket när vi fått barn utan vill flaxa runt för vår egen skull. Sedan inbillar vi oss att barnentycker det är lika roligt som vi. Vet inte om det stämmer. Visst har de minnen före 10 men om det är någon skillnad på stränder i Sverige och utomlands att minnas vet jag inte om det spelar någon roll för dem.
 

Men maria...

Skrivet av  lyckligt lottad
alldeles bortsett från att det finns en väldigt avgörande skillnad mellan svenska stränder och stränder söderöver - nämligen den att vid de senare kan man ganska garanterat bada och ha det skönt utan kläder - så är det ju inte i enbart eller ens i första hand för värmen och slappandet som man reser. Vi reser för att få "syre", att få uppleva något okänt, prata andra språk, se andra miljöer, träffa andra människor, äta annan mat. Och det tycker jag är väldigt viktigt att förmedla till sina barn - att just vår livsstil bara är en av många, och en ganska privilegierad sådan. Att livet ser ut och levs på väldigt olika sätt. Jag tycker det är den bästa gåvan man kan ge den, ungefär som att de lär sig läsa nästan.
 

men maria

Skrivet av  mandelblomman
mina barn har i alla fall uppskattat o tyckt det var spännande att resa innan de var 10 år.
Sonen var 8 månader då han var på sin första resa o inte minns han något såklart men han hade ett välbefinnande där o då som jag tror var positivt.
Vi var tillsammanas hela familjen, lediga o mådde bra.

Dottern var 1 år då vi åkte med henne första gången o hon njöt av att kunna springa nakenfis på stranden o ha mammas o pappas fulla uppmärksamhet.

Sen har de varit lite äldre, 3 år kanske o gissa om de tyckt de var spännande att packa väskan o flyga.
Lära sig engelska ord, äta ny mat osv.
Sonen var 3 år då vi var i Florida o han minns föressten vissa sekvenser.

De njuter lika mycket av att åka till Västkusten eller Gorland, men jag förstår inte varför man inte skulle resa utomlands bara för att de lika gärna kan bada hemma....
 

Maria!

Skrivet av  Emma - mer glitter åt folket!
Du skriver att ni reser för er egen skull, inte för barnens. Det gör då inte vi. Vi reser för hela familjens skull, för alla uppskattar resandet lika mycket, fast på olika sätt då. Min äldsta son var 2,5 när vi var i Thailand (den yngsta var 2,5 månad) och han minns fortfarande en del från den resan, och tjatar flera ggr/vecka om att få åka tillbaks (han är 4 år nu). Han älskade att få rida på elefanter, se apor hoppa bland palmerna, dricka yoghurtshakes, åka longtail, bada i poolen, få massage osv. Inget av det är upplevelser man får när man går ner på stranden här hemma. Inte på vår strand iaf. :-) Visst tycker han det är roligt här hemma också, men det är ju inget han längtar efter och drömmer om. Thailandsresan var en otroligt stor upplevelse för honom!

Sedan skriver du att du tror att det är vi vuxna som inte vill ändra vårt sätt att leva när vi får barn. Nää, varför skulle vi?! Om ens tidigare livsstil fortfarande fungerar även med familj finns det väl ingen anledning att sluta?

Du pratar mycket om stränder också. Jag vet inte hur du har rest tidigare, men för mig handlar det inte bara om stränder och badande. Det är en liten del av resan, men inte det viktiga. Det viktiga är alla nya upplevelser man får när man äter ny spännande mat, träffar lokalbefolkningen, utforskar natur och kultur osv. Men så åker vi inte till Kanarieholmarna heller, för då kan jag förstå din jämförelse. Strand som strand liksom.
 

Maria!

Skrivet av  Lollo
Vi reser för vår egen skull. Och för sonens. Och för familjens! För att uppleva nya saker tillsammans och för att vara tillsammans. Bara en väldigt liten del av resandet handlar om att "slippa bylta kläder" och får sol och värme. En oändligt mycket större del handlar om nya upplevelser, kulturer, nya miljöer etc. Jag tycker tom att jag fokuserar mer på sonen på resa än hemma. Ser mer till hans behov, utgår mer från hans dygnsrytm...

Och visst, vi försöker ändra livet så lite som möjligt efter vi fått barn.... Vi går fortfarande i skogen massor, fast nu på större stigar som passar barnvagn. Vi går fortfarande och simmar, fast nu på varma bad som passar bebisar. Och så reser vi fortfarande. Men till nya, lite barnvänligare resmål. Och i ett annat tempo ;o)!
 

Man minns olika saker

Skrivet av  Amelie
Vi vuxna minns stora historiska monument och barnen minns myrorna under trappan till hotellet. Men båda minnena är lika mycket värda och berikar lika mycket.
 

tja ska vi våga leva alls ?

Skrivet av  mandelblomman
åka bil är farligt även bältad o bilstol.
Att ens åka o bada på våra svenska stränder innebär en viss risk.
Att ta en tur i pulkabacken (jo med hjälm) kan var det sista ett barn gör...
osv
Jag förstår vad du menar, men håller inte med dig att det på några sätt skulle vara oansvarigt att resa med barn.
Kommer att fortsätta resa som förut med mina barn, planerar in en Thailandsresa nästa höst o kom hem dagarna innan det small därifrån.
 

Man kan inte skydda barnen från allt...

Skrivet av  Birgitta, since 1997
... här hemma heller. Det kan trilla ner ett flygplan i huvudet på er, eller komma ett rattfyllo och meja ner er, eller så kan man drunkna i en vattenpöl på 10 cm djup. Man kan inte skydda sig från allt!

Att resa och uppleva saker tillför så oändligt mycket positivt till både barn och vuxna att jag helt klart anser att det uppväger de möjligen ökade riskerna.
 

Vi kommer resa

Skrivet av  Lena m. Matilda 021223+ flingan bf 6/6
vidare med barn. Tycker inte man kan tänka så. Det kan ju hända något här hemma också. Även om risken för jordbävning och såna katastrofer inte är lika stor. Just nu har jag ingen lust att åka någonstans alls men till sommaren bär det av igen.
 

Artiklar från Familjeliv