Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Jag är/var den andra kvinnan, nu är jag hans fru!

Skrivet av Maria
Hej!

Ville bara berätta lite av min historia som faktiskt blev lycklig trots att jag var den andra kvinnan.

Jag började jobba på ett nytt jobb. Och där stod han, ingen ring tänkte jag, jippi, han visar på en gång intresse för mig. Får reda på att han har en pojk på nån månad och är sambo. Vi flirtar lite och båda blir upp över öronen kära. Vi börjar träffas lite men ALDRIG hemma hos mig. hans sambo åker bort med pojken och han bjuder hem mig, jag bor där ca 1 vecka. Jag älskade i hennes säng, anände hennes schampo osv. Och vilken karl. *ugh*
Vi lände på en gång att vi älskade varandra. MEN jag ställde ett ultimatum. Jag ville inte vara den andra kvinnan och eftersom jag inte är ful somstryk var han inte den enda som uppvaktade mig. Jag sa till hoonom att jag inte är en sån som väntar. Det gick några dar och han ringer mig och talar om att han brutit med sin sambo.
Idag är vi lyckligt gifta och har barn tillsammans. Hans sambo fick olyckligtsvis reda på att vi hade ett förhållande innan de bröt så vi har ingen finfin kontakt med henne precis.

Men som jag vill påvisa kan man bli lycklig även om man varit den andra kvinnan.
Svar på tråden: Jag är/var den andra kvinnan, nu är jag hans fru!

Litar du på honom?

Skrivet av  Dottern
Det kan man väl inte riktigt göra va?
Eller berättar ni allt för varandra.
Min mamma var också den andra kvinnan, och mina föräldrar fick underbara (?) 30 år tillsammans innan pappa dog, men att lita fullkomligt på honom, det kunde hon aldrig.
 

Hmmm...

Skrivet av  Trist
"Men som jag vill påvisa kan man bli lycklig även om man varit den andra kvinnan"

På bekostnad av någon annans tillit och lycka. Inget jag skulle vara lycklig över.
 

Jag har ung samma erfarenhet

Skrivet av  Kriss
fast för mig var det tvärtom, det var jag som var den otrogna. Men nått jag reagerar på är att du säger att du "älskade i hennes säng och använde hennes schampoo", och det låter inte som att du skämms det minsta över det. Lite brist på respekt tycker väl jag. Jag skulle då aldrig drömt om att ta hem min "älskare" till oss när jag var sambo, lite respekt för sin partner har man väl även om man inte älskar honom/henne längre.
 

Håller med de ovanför.

Skrivet av  mm
"Jag älskade i hennes säng, anände hennes schampo osv."
~Precis som nån ovanför skrev så tycks du ha väldigt dåligt med respekt för andra. Tycker också det låter rätt småbarnsaktigt att skriva så, precis som att du slår dig för bröstet över att du minsann använt hennes prylar.

"Jag sa till hoonom att jag inte är en sån som väntar."
~Nej det märks. Du kunde ju inte ens vänta ett par futtiga veckor tills han lämnat henne innan ni kastar er i säng. Och då hade de till råga på allt precis alldeles nyligen fått barn. Jag blir faktiskt rätt förstummad.

"Idag är vi lyckligt gifta och har barn tillsammans."
~Får hoppas att ingen ny liten trevlig snärta dyker upp i närheten av honom längre fram då. Det gäller nog att se till att han är lycklig, för annars vet man ju aldrig vem som en dag lägger sig i din säng.

"Hans sambo fick olyckligtsvis reda på att vi hade ett förhållande innan de bröt så vi har ingen finfin kontakt med henne precis."
~Just det där är en utav huvudanledningarna till att jag tycker att folk ska försöka att vänta. För det blir så många ledsamheter som många får lida för. Inte enbart hennes heller, utan även deras barn, din man som måste försöka få deras kontakt att fungera, och troligtvis även du.
 

I all välmening

Skrivet av  Frun
Jag tror att människor som du (med lågt självförtroende) skulle må mycket bättre av ifall ni skulle koncentrera er energi på att bli duktiga på något så att ni fick uppskattning och beröm och därmed skulle känna er duktiga och behövda.

Barn som aldrig får tillräckligt med uppmärksamhet blir som du och likasinnade. De snor saker från sina kompisar, är elaka och missunnan sina närmaste den lyckan som de själva saknar.

Jag vill inte komma med några pekpinnar i form av: "hoppas du kan lita på honom nu, men vänta och se..". Jag hoppas att du med åren har mognat så att du inser hur man ska och inte ska uppföra sig mot sina medmänniskor.
 

Hur kan man vara så grym mot en nybliven mor/barn

Skrivet av  Den trökiga sambon - tittar in
Men det var väl det sista du tänkte på när du stod på alla fyra? Fy fan för dig säger jag! Som om en nybliven mamma inte var i en utsatt situation som det var!

Nu skriver jag inget mer, det är du inte värd, om du ens är sann!

Kan bara tala om av egen erfarenhet att man inte fungerar som en särskilt bra nybliven mamma om en karl bedrar än.

Tur att du har utseende, för hjärna, samvete, moral etc verkar du helt sakna!
 

tråkigt

Skrivet av  Bekymrad
att du i dina rader inte uttrycker en enda tanke av medlidande eller medkänsla till hans fru och till deras son. Det finns förhållanden som brustit och där den andra kvinnan startat upp ett förhållande med amnnen men samtidigt gett 100% för att han ska behålla kontakt och samvaro med sin son och tidogare fru.
Man ska inte sparka på någon som redan ligger...
 

Artiklar från Familjeliv