Jag prasslar också

Jag prasslar också
Skrivet av	Svekelina
Hitills har det stannat vid bara kyssar men ändå. Jag funderar mycket på om det verkligen är så att man inte är lycklig i sitt förhållande om man gör snedsteg. Anser nämligen att jag är väldigt lycklig och har det otroligt bra hemma med mycket kärlek, ömhet och närhet. Vi har varit tillsammans i åtta år och har barn tillsammans. Han är fortfarande min bästa vän och stora kärlek. Varför gör jag då såhär? Kysser en annan och funderar på att ta det ett steg till. Vad svarar jag på det? för det första har vi väldigt olika sexbehov, min sambo vill sällan. Jag vill ofta. Det är tryggt och trevligt sex men bjuder faktiskt inte längre på några större överraskningar. Vi kan varandra utan och innan. Jag har aldrig varit otrogen tidigare men å andra sidan heller aldrig haft en så lång relation med samma person. Jag känner mig ofta utsvulten och frustrerad. Killen jag kysst är ett ex som jag känner väl. Även han sitter i en relation. Ingen av oss har några som helst planer på att bryta upp i våra liv. Vi vill samma sak och kan båda skilja på sex och kärlek utan problem. Samvete? Ja det har jag samtidigt som jag inte har något som helst behov av att gå hem och gråta och bekänna. Jag kan sköta det här på mitt sätt, snyggt och diskret. Naturlgitvis provocerar det här många men ni behöver inte ens kommentera det här i så fall. Är mer intresserad av om det finns någon annan i samma situation? Någon som gjort snedsteg och klarar att se åt sidan? Det är jag väldigt intresserad av att få läsa.
Svar på tråden: Jag prasslar också

i samma sits.
Skrivet av Livet är kort
Jag har en älskare sedan 6 månader och hitills har det fungerat. Jag är gift och har varit det betydligt längre än du. Jag har funderat mycket på varför jag har så lite (eller inget) dåligt samvete. Funderar också hur länge det egentligen kan fortsätta så här. Mina svar retar nog mängder av människor men jag vill helt enkelt inte kasta bort den möjlighet jag fått att älska yttligare en människa. Det är kärlek på olika sätt men det är kärlek. Min man och jag har byggt upp ett helt liv som skulle rasa om en av oss lämnade det i dag. Vi är mer som bror och syster med en fantastisk förmåga att driva projektet "familjen". Jag vet inte hur det kommer att bli i framtiden men det skulle inte förvåna mig om vi kommer att åldras tillsammans. Min älskare och jag träffas så ofta vi kan och jag njuter i fulla drag av att uppleva den här underbara känslan av att det pirrar i varje millimeter i kroppen. Vi har ett super bra sexliv som gjort att hela jag levt upp. Min man får även han sin del och är förvånad över att jag fått lust efter alla tröga år. Jag vet att det är FEL men på något konstigt sätt så känns det bara rätt. Jag har inte varit i närheten av otrohet under alla våra år tillsammans. Men blixten slog ned i mig och jag som levt över halva mitt liv tog chansen att få ta emot något annat. Livet är så kort och jag vill inte gå och ångra mig.

Inte retad...
Skrivet av Ziggy
.....men kan inte upphöra att fascineras över många av historierna likt din på den här sidan. Fascineras att försvarsmekanismen förnekelse kan ta över en människas psyke och intellekt så till den grad att bla. den empatiska förmågan förefaller vara helt obefintlig. Fascineras över att man på ett så utstuderat egoistiskt sätt aktivt kan välja att handla på ett sätt som sannolikt skulle göra ens partner väldigt illa om dom visste om det och till och med lyckas hitta motiv i form av att det skulle vara något positivt för honom/henne i stil med... "Min man får även han sin del och är förvånad över att jag fått lust efter alla tröga år." Som om man gjorde sin partner en tjänst!?!?!? Fascinerad över hur man i handling kan svika, ljuga, bedra och i vissa fall även riskera hälsan på den person som man påstår att man älskar och ser sig åldras tilsammans med. Kort sagt.......fascinerad över de mekanismer som i de flestas "historier" här medför en total oförmåga att se och ta ansvar för konsekvenserna av sitt handlande. Och fascinerad över hur egoistisk människan trots allt kan var när det kommer till några av dom mest fundamentala delarna i en relation. Eller som jag brukade säga till mina kompisar i "yngre" dar om det kom fram att dom varit otrogna: "Jag litar inte på dig längre!" "Varför inte då"....frågade dom! "Om du kan ljuga, svika och bedra den du påstår dig älska så måste det väl vara ännu enklare för dig att göra det mot mig som bara är en kompis"


Kom igen den dagen du själv
Skrivet av Svekelina
blir ordentligt frestad. Det kommer aldrig att hända, säger du. Så har jag också sagt fram tills nu och tänk, som genom ett trollslag förändrades hela min syn på trohet och min moral. Jag har aldrig varit otrogen tidigare och aldrig tänkt tanken på att vara det heller men livet kan förändras och i takt med det tankesätten. Sviker och bedrar - ja. Ljuga - nej. Snarare undanhålla saker. Jag behöver inte ljuga för min sambo. Jag har mycket egen tid att disponera och aldrig råkat ut för rapporteringsplikt. Jag har inte en tanke på att skada min partner eftersom han aldrig kommer att få veta det här. Han har inte en susning om att han blir bedragen och så kommer det att förbli. Jag vet precis för vem i vänkretsen jag kan anförtro mig åt och inte.

Hörrudu...
Skrivet av Ziggy
....jag är inte en sån fundementalist som säger ALDRIG om någonting. Det enda jag är 100% säker på i mitt liv det är att jag någon gång skall trilla av pinn. Däremot tror jag att har jag klarat mig så här långt i livet trots det du kallar "frestelser" så tror jag nog inte att mina odds har nedgått direkt efter att jag nu själv fått erfara hur det är att befinna sig i den "bedragnes" skor. Inget jag skulle kunna rsikera att utsätta en anna mäniska för. Men visst.....jag tror inte jag kommer att råna en bank i mitt liv heller....men jag kan ju inte vara 100% säker. "Jag har inte en tanke på att skada min partner eftersom han aldrig kommer att få veta det här" Klart du inte har. Om du skulle erkänna att du medvetet ville skada din partner så skulle du ju inte vara en alltigenom "god människa" eller? Men faktum kvarstår......dina val och dina handlingar KAN skada din partner....även om det inte var det du tänkte. Och om du nu vill påpeka för mig att jag inte kan vara säker på hur jag skulle hantera eventuella framtida frestelser i livet så kan vi väl konstatera både du och jag att odssen för att du kan vara SÄKER på att han aldrig kommer att få veta det här är klart sämre. Men det du utrycker ligger väl i linje med övriga effekter av försvarsmekanismen förnekelse när man är i din situation. Sen om det känns bättre för dig.....om du känner dig ärligare när du påstår att du inte ljuger så okej.... Det är ändå bara hårklyverier och olika definitioner av ordet "ljuga"......resultat och konsekvenser är domsamma. Du bryter mot en "överrenskommelse" som man har som partners....du gör allt du kan för att dölja det så att din partner inte för reda på det. Det är nog vad dom flesta skulle definiera som att ljuga. Även om du själv med hjälp av allehanda försvarsmekanismer förenklar din världsbild så att du inte "ljuger" eftersom din partner aldrig frågat den direkta frågan..."Är du otrogen?"...och du sen svarat "Nej!" på den.

Precis!
Skrivet av Svekelina
Om du anar hur mycket jag behövde läsa dina ord, har läst ditt svar två gånger och funderat mycket över det du skriver. Jag går omkring och strålar och tycker livet är helt fantastiskt! Det är en slags förälskelse som slagit ner i mig med all kraft och det går inte att stå emot. Hitills innebär det bara fördelar hemma eftersom jag är så glad hela tiden och full av energi. För tio år sedan var jag tillsammans med den här andra killen i två år och vi var väldigt kära och hade helt sanslös sex. Jag litar fullständigt på honom och kan prata öppet med honom om det här, mitt liv och mitt förhållande. Att det inte fungerade mellan oss då berodde mest på att han var mycket yngre än jag och att vi ville olika saker med våra liv. Idag har jag allt jag kan önska av ett förhållande utom just olika sexbehov, spänningen och pirret som försvunnit med åren. Att även han lever i en relation stör mig inte alls, känner inte ett uns svartsjuka utan endast lättnad över att vi möts på samma villkor och med samma utgångsläge. Jag och exet har ringt och smsat en period nu och igår träffades vi och det slutade efter fem minuter med hångel och massor av heta kyssar. Det går som en film på repeat i min hjärna gång på gång, ser det framför mig och vill bara få uppleva det igen. Har tänkt igenom det här både på längden och tvären och vet precis vad jag vill. Det känns som att jag får dåligt samvete just över att jag inte känner dåligt samvete. För mig är det här BINGO, att få det bästa ur två världar. Om morgondagen vet jag ändå ingenting så jag tänker leva i nuet.


Härligt
Skrivet av Livet är kort
Jag strålar också och hela min omgivning ser förundrat på;-) Jag har tio gånger mer energi över till alla inkl. man och barn. Det är så konstigt men så är det. Min älskare och jag har heller ingen framtid att se fram emot och jag tror att det är en bidragande orsak till att det är så ljuvligt.

Jag prasslar också

i samma sits.

Inte retad...

Kom igen den dagen du själv

Hörrudu...

Precis!

Härligt

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information