Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Väldigt jobbigt....

Skrivet av Helena
Hur orkade ni er ta igenom detta jag tycker det känns väldigt jobbigt ibland, Ibörjan trodde jag bara att det var lite på läppen att för läkaren att justera, men nu har man ju fått lite mer kött på benen och det verkar ju kunna påverka både bla tal, tänder och hörsel. Det känns som att man inte kan glädjas åt det lilla livet man har fått för det är så mycket som påverkas negativt av spalten. Vet någon om man får veta om hörseln är dålig vid första narkosen då de ska titta i öronen? Någon som vet vad man kan göra för att inte fundera så mycket över vad som hänt jag grubblar och funderar jättemycket och det är väldigt jobbigt, man önskar bara att allt hade varit bra vad det hade underlättat och varit mycket roligare, det är hemskt att tänka och säga så. Många kramar
Svar på tråden: Väldigt jobbigt....

kära Helena

Skrivet av  mikkan
Jag förstår precis hur du har det. Man har blivit besviken på att man inte fick det perfekta barnet. Men det har vi fått. Simon är den gulligaste pojke jag vet och jag älskar honom precis lika mycket som min tjei. Det kommer du också att göra, det får ta tid att smälta och man får tycka att det är jobbigt, man hade ju inte planerat att få ett barn med handikapp. Men det kunde ju vara mycket värre. Eller hur? Ja, hur kom jag igenom den första tiden? Jag grät mycket och var väldig ledsen precis som du men för varje dag blev det bättre och lättare att acceptera. Och som jag sa ovan, det kunde ha varit mycket värre. Vet inte om detta hjälper dig men du är inte ensam om att känna som du gör. Alla här nog varit genom samma sak.
 

fötstår precis...långt!!!

Skrivet av  cathrine med jennie & ronja +5 midsommar *VGTM*
min första dotter föddes med gomspallt, både i mjuka och hårda gommen. när vi fick det beskedet ( vid första läkarkontrollen) så rasade min värd...tog inte till mig henna tyckte att det var såååå hemskt att hon skulle behöva opereras osv.
jag glömde bort dessa känslor när vi lite senare fick veta att jennie hade ett hjärtfel...då stängde av alla känlor totalt...såg bara en bebis som låg där...när jennie var 4 dagar och det var knappt en timma kvar till operation av hennes hjärta så tog jag till mig henne...bortblåst var alla känslor av "förfäran och tankar av hur det kommer bli" kvar fanns en outtömlig kärlek som gjorde att jag kännde att vad som än händer och vad hon än måste gå igenom så klarar vi det....

det jag egentligen försöker komma fram till är att det kommer att komma en tid då allt det jobbiga inte känns så jobbigt längre...du måste få tid på dig att låta allt sjunka in...men visst är det jobbigt periodvis....jennie är ett öronbarn...hon ska operera sin hårda gom den 6/6 och även sätta rör i öronen då

äsh...det blev ju bara en massa svammel

***************KRAM*******************\'\'\'
hoppas att mitt inlägg hjälper på nått vis
 

Hej lilla gumman

Skrivet av  Regina & Eliel
Jag vet vad du menar,det poppar hela tiden upp nya problem.När man trodde att man visste allt så kommer det nåt nytt problem,åhhhh!

När Eliel slöt läppen i feb. så visade det sig att han inte behövde rör i öronen.
Det förvånade mig,för mina andra två barn som inte har spalt har båda haft rör in-op.?
På Chris märktes det jättebra,för hon hörde allt möjligt som hon inte hört förrut!
Tex.när videon spolade kasetten eller när jag slamrade med disken tyckte hon att det lät förfärligt!
Vi hade inte insett att hon hörde SÅ dåligt!

Men du,det kunde varit MYCKET värre!
Jag brukar tänka som så att när alla op. är färdiga så finns ju inte handikappet längre!

Borta!!!

Det är faktiskt inte så många handikapp som man kan operera bort,eller hur?

Med tiden känns det inte så besvärligt längre.
Dessutom tycker jag att jag blivit en erfarenhet rikare,och jag tror faktiskt inte att jag skulle vilja vara utan den?

Det visar sig tom. när jag tecknar,smider,snickrar etc.
Förut har det varit viktigt för mig att saker är symetriska,(vilket är ganska tråkigt faktiskt)nu har mina alster alla möjliga former!
Det tycker jag är positivt!

Kom upp dig nu och njut för det är ni värda!
 

Va fint skrivet...

Skrivet av  Lotta m Ida -99 o Lasse -03
Det behövde även jag höra... :)

Kram o tack för att du finns
 

Tack själv...

Skrivet av  Regina & Eliel
...det är skönt att få höra ett tack för att man finns.

Kram till gulle-dej !!!
 

Jag kan bevisa att du oxså är gullig..

Skrivet av  vevve m4
Kram/din kusin! Tack för mailet, ska maila tillbax i morgon;0)
 

Artiklar från Familjeliv