Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Äntligen slipper hon plattan!

Skrivet av Karin m. Sigrid -02
Hej!
Sigrid har haft sin gomplatta i munnen ända sedan vecka 1 i hennes liv. Nu äntligen slipper vi den, fast hon egentligen skulle haft den ett år till. Den började lossna precis hela tiden på sista tiden, troligen för att tänderna börjar komma i överkäken. Jag var orolig för att hon nu skulle få ännu mer mat upp i näsan, men det är faktiskt ingen skillnad. Skönt! Någon annan som tragglat med plattan i två år?
Svar på tråden: Äntligen slipper hon plattan!

Nej...

Skrivet av  Regina & Eliel
...Vi blev väl igentligen aldrig erbjudna gomplatta?

Eliel var ju 4 v. innan vi kom till Uppsala,och då tyckte dom att han varit utan för lång tid för att ge nån.
Dom menade väl att han var van vid att vara utan antar jag.

Men det har funkat bra ändå.
Han har aldrig haft några större problem med mat i näsan faktiskt.
Förutom precis i början när han skulle lära sig äta pure då.

SKÖNT att Sigrid slipper den nu iaf!
Ett grej mindre att tänka på!
 

Hej på dig!

Skrivet av  Cecilia och Amelia
Jag har en dotter på ett år snart som föddes med lkg. Hon hade tyvärr inte bara det felet utan tre andra också. Hon föddes med ett syndrom som kallas för vacterl. Ett av felen är ett ganska så allvarligt hjärtfel som gjorde att hon slutade att andas och fick läggas direkt i respirator i en kuvös. Jag födde henne i Linköping och vi fick flyga ner till Lund dagen efter för dom hemåt till inte klarade av henne. Väl nere gick det en vecka innan hon fick komma ur respiratorn. Då fick vi vårat första möte med en plastik-kirurg från Malmö. Dom bestämde sig för att ge Amelia en gomplatta. Hon matades med sond då.

Plattan fungerade bra och så började vi då att tejpa munnen och fick en näskrok. Matningen med sond fortsatte och ingen började tala om att ge henne mat i munnen med antingen mitt bröst eller napp-flaska.

Efter tre veckor i Lund och stabilt läge åkte vi hem till U.S i Linköping. Där började dom på att fråga varför vi inte börjat mata henne med napp-flaskan för. Blev nästan arga på oss. Fick då träffa en sköterska där och vi fick en habermann flaska att prova med. Men Amelia va inte intresserad av att äta så. När sex veckor gått fick vi äntligen komma hem. Då provade vi och trölade med detta men hon ville inte. Så när hon va tre månader gammal fick hon knapp i magen och det har hon nu med.

Amelias läpp operation har inte gjorts än pga att hennes hjärtfel inte tillåter att hon sövs för länge. Säger i alla fall läkarna och dom får man lita på.

Nu ett år senare äter fortfarande inte Amelia i munnen. Hon sväljer inte maten och sätter lätt i halsen. Gomplattan slutade vi med för tre veckor sedan. Den skulle bara va till att hjälpa barnet att äta och det kan hon ju inte!!

Detta gör mig så ledsen att hon inte kan äta, så nu ringde jag till sjukhuset i fredags och sa att nu får dom bara göra något åt detta. Och dom började faktiskt att undersöka om dom kan operera läpp och näsa snart.

Hoppas att detta kanske kan hjälpa oss lite!!

Detta va våran historia i kort format!!
 

Hej!

Skrivet av  Karin med Sigrid
Oj, vad sorgligt det känns att läsa er historia! Jag får riktigt dåligt samvete att jag klagat på hur jobbigt vi tyckt det varit med plattan! Ni verkar ju ha det sju resor värre! Men som läkekonsten är utvecklad idag får jag bara hoppas att ni kommer få hjälp snart! Jag antar att när er dotter blir äldre och större är det lättare att göra ingrepp? Jag önskar henne och er all lycka till med allt hon behöver gå igenom. Och jag hoppas att ni inte ska behöva vänta allt för länge på att ni får se positiv utveckling vad gäller matning och så. För tids nog borde det väl ordna sig, eller hur?
 

Hej på dig!

Skrivet av  Cecilia och Amelia
Jag hoppas det! Det är just för att maten är så stort och viktigt som man blir orolig. Nu provade vi lite med välling i köpenhamnsnappen i går kväll och det blev i alla fall 30 ml som kom i magen!

Välling går bäst värkar det som för pureer spottar hon bara ut!

Ska till plastiken och få lite mer info om operation och matning. Allt brukar ju lösa sig!
 

Artiklar från Familjeliv