Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Usch detta med jordbävningen

Skrivet av Lotta Li med Edvin och Ella
Fy vad hemskt med alla barn som har dött eller mist sina föräldrar. Usch vad jag lider med dem som har mist sina barn också.
Svar på tråden: Usch detta med jordbävningen

Verkligen!

Skrivet av  Lotta S o Jonathan 0908
Såg i tidningen bilder på ett syskonpar 4 och 1 år gamla som var försvunna....har inte kunnat sova på hela natten utan sett deras ansikten framför mig hela tiden.
Hur kan deras föräldrar klara denna oerhörda skräck?!
Läste om föräldrar som miste greppet om barnen i flodmassorna och bara gråter av sorg!
Det är så ofattbart!!!!!!
Över 70.000 människor!
 

Ja

Skrivet av  Lotta Li med Edvin och Ella
Alla dessa skildringar om försvunna barn tar ju extra hårt på en eftersom det är så lätt att tänka sig in i föräldrarnas smärta. Jag drömmer om det på nätterna. Hemskt.
 

En tragedi

Skrivet av  Perilla m Arvid, Ingrid & Ella
En arbetskamrat till min mamma har förmodligen förlorat sina barn, 3 och 5 år gamla, och sin fru. De är inte återfunna än och de bodde i Khao Lak 50 meter från stranden, det värst drabbade området i Thailand. Det vore ett mirakel om någon av dem hittades levande nu. Båda föräldrarna har varit mina lärare.

Han bröt sitt ben och tas hem ikväll då hans sår blivit svårt infekterat. Resan var hennes 50-årspresent till honom. Det är så fruktansvärt och jag tänker på dem hela tiden.

Mamma berättade ofta om hans barn, efterson han pratade mycket om dem. Nu tänker jag hela tiden på de små vardagsberättelserna om barnen. Jag fick mammakläder av mamman när jag väntade Arvid. Han bildade familj sent i livet och var så glad över att ha fått sin familj. Nu kommer han hem från en resa som borde ha varit fantastisk, och har ingenting kvar.

Jag tittar ömt på mina barn men är samtidigt helt förkrossad över att han aldrig kommer att få träffa sina barn eller fru igen.
 

Åh nej

Skrivet av  Lotta Li med Edvin och Ella
Det blir så mycket mer extra påtagligt när någon man känner eller känner till blir drabbad. Stackars man.

Ja, igår smygfilmade jag Edvin när han obekymrat satt och lekte och sjöng för sig själv och jag tänkte på hur lycklig jag är att mina barn är friska och lever.
 

Det är ju fasansfullt!

Skrivet av  Sus + Julius + snitt 10/1
Man vill bara rulla ihop sig och gråta över allt som hänt där nere. Jag måste erkänna att jag inte ens orkar tänka alla tankar till slutet, om hur de måste må, de som överlevt och förlorat barn och livskamrater eller vänner.
"Tänk om vi varit där" återkommer hela tiden i mitt huvud. Och jag är så tacksam över att min familj mår bra - fast helst vill jag inte släppa någon av dem ur sikte just nu, vill bara att de ska vara hemma och sitta i mitt knä, både make och son.
 

Det blir bara otäckare

Skrivet av  Gunilla & Wilma
för varje dag som går tycker jag och ändå kan man inte föreställa sig vilket helvete människorna där nere befinner sig i, turister som lokalbefolkning.
Har suttit nu på förmiddagen och följt nyheterna för att försöka begripa, men det går inte.
Känner så oerhört för alla människor som drabbats, inte minst dem som fick sina barn bortslitna ur famnen av naturens enorma krafter *ryser*.
Tänker bidra på det enda sätt jag kan genom att ge pengar till röda korset bl.a.
Jag har inga anhöriga eller vänner där nere tack och lov, men mina föräldrar har och de väntar oroligt på besked.
 

Jag lider..

Skrivet av  Anne-Li med Alva
med alla som har vänner eller anhöriga där nere. Ovisshet är så tärande. Det känns så fruktansvärt att så många familjer splittrats. Jag tycker att det är jättejobbigt och drömmer om det på nätterna.
Tänker sen på alla fattiga människor som förlorat både familjemedlemmar och sina hem. Vilket liv väntar dem nu?
 

Kramar barnen hela tiden

Skrivet av  Ulrica med Hedvig & Vidar
Usch... det kommer att bli en långdragen historia... alla kommer att känna någon... Minns när Anna Lind dog, jag åkte hem från jobbet direkt till Jonne och Hedvig och kunde inte sluta krama på någon av dem... Så har jag varit nu med, kramas kramas och kramas igen.

När vi kommer hem ska vi lämna ett rejält bidrag till någon hjälporganisation.
 

Det är fruktansvärt!

Skrivet av  Åza m Wilda
så fruktansvärt att jag inte har några ord.

Bävar för dagisstarten nästa vecka dit några barn inte kommer, tur i oturen att våra barn är så små att de inte "förstår" vart kompisen tagit vägen :-(

Vi tackar vår lyckliga stjärna att morbror med fru och två barn kom hem välbehållna natten till den 26:e.

Tänker på alla drabbade!
 

Artiklar från Familjeliv