Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Lite orolig!!!!

Skrivet av Anonyma jag
Brukar skriva här lite då och då, men denna gången vill jag vara anonym. Blev sååå besviken idag när jag inte blev gravid denna månaden heller. Vi har försökt bli gravida igen så länge och jag försöker verkligen hålla mig ifrån att inte läsa i ankomstgrupperna (fast det går inte).
Det tog en stund innan vi blev gravida senast också, men nu känns det hopplöst. Det var någon som skrev att man har ca 20% chans att bli gravid när man fyllt 35?
Det börjar bli dags att kolla om det är något som är fel. Har dock ingen aning om vad man börjar någonstans?
Finns det ngn här på denna sidan i samma sits? Vet att det finns andra snackgruppper, men som vanligt litar jag mest på Era synpunkter och omdömen.
Svar på tråden: Lite orolig!!!!

*vinkar*

Skrivet av  Åsa med Herman
Sitter i samma sits forutom att jag inte hade nagra som helst problem nar jag blev gravid med Herman. Han blev till pa forsta forsoket men nu har vi kampat i ett helt ar med att gora ett smasyskon men fortfarande ar inget pa vag...

Du kan borja med att vanda dej till en vanlig gyn. Efter ett ars forsok har man ratt till en utredning, och din gyn kan sakert lotsa dej/er vidare sa ni far den hjalp som behovs - OM nagon hjalp behovs!
Ibland kan det helt enkelt bara ta tid...!
Min gyn sager att chansen att bli gravid bara ar 12-15% varje manad och da forstar man ju att det kan droja... :-(

Lycka till!

 

Hej gumman!

Skrivet av  K-line med Jeanna 011226, bf 5/5
Jag blev gravid på försök 17 denna gången. Jeanna var å andra sidan oplanerad. Jag har pendlat mellan hopp och förtvivlan. Provat det mest dvs tempat, äl-stickor osv osv. I maj orkade jag inte mer och bestämde mig för att skita i barngörandet. Slutade gå in på ankomstgrupper, slutade hänga på planera för barn, började berätta för omgivningen att vi försökte men att det inte tog sig, och framförallt slutade ha sex bara för barnaalstrandets skull. Tog en välbehövlig semester och i augusti tog det sig...på 17:de försöket. Jag vågade knapp ens testa för har man blivit besviken 16 månader så orkar man liksom inte bli besviken en gång till!!!!!!!!!!!!!
Jag hade också kommit så lång att jag inte ens med största vilja kunde gratulera någon nygravid...det gjorde så jäkla ont!
Vi insåg också när vi väl hade testat positivt att vi mentalt hade ställt in oss på att vår familj för alltid skulle bestå av oss tre; dvs jag, sambon och Jeanna.
Vad vill jag då med detta inlägg, jo jag vill ingjuta dig hopp om att det förr eller senare kommer fungera även för er. Jag vill också tipsa om att slapna av, låta det ta tid och försöka att undvika och fokusera vid detta med barn och bebisar. Det gjorde mig hemskt gott att släppa fokus och erkänna både för mig själv och för andra att det är inte lätt för alla att bli gravida.

KRAM!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
 

Hej igen!

Skrivet av  Anonyma jag igen
Tack för svaren. Skall väl erkänna att jag är precis som
du har varit K-line! Skall försöka slappna av och tänka på något annat. Jag undviker ännu inte andras bebisar, har väldigt många omkring mig. T ex skall min granne mittemot få barn när som helst. Det som jag ångrar är väl att man inte börjat bebisverkstaden lite tidigare, kanske innan
man fyllde 30? Såsom person gillar jag att planera och så här hade jag verkligen inte tänkt mig allt..
Samtidigt har jag ju världens bästa barn, så jag skall egentligen inte klaga. Det finns ju många som inte ens kan bli gravida alls...
Vi får kämpa på! Även tack till Åsa för ditt svar. Håller tummarna för er också!
 

Har samma "problem".

Skrivet av  Vill vara anonym...
Denna gången har vi försökt aktivt i snart 1,5 år.
Första gången vi fick barn tog det hela 4 år!!
Ska nog gå till gyn snart och kolla vad som kan vara fel. För inte kan man väl ha otur att missa ÄL varje gång. Nu har jag iof inte regelbunden mens. Och förra gången vi försökte skaffa barn fick jag reda på att jag inte ägglossar varje gång.
Men det finns hjälp att få!
Lycka till och kram!
 

Artiklar från Familjeliv