Vet inte vad jag gör för fel

Vet inte vad jag gör för fel
Skrivet av	Wondergirl
Jag står just nu i valet och kvalet i att ringa till BUP. Jag känner mig både uppgiven och maktlös. Jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra med Cassandra. Jag känner mig värdelös och urdålig. Jag bara räknar dagarna till inskolning, samtidigt som jag är rädd för den. Jag klarar inte av att sysselsätta henne alls. Leka med lego, då är det jag som leker. Att försöka rita med henne är rent hopplöst, hon sitter i högst en halvminut och klottrar lite rastlöst innan hon springer ifrån. Pussel är lönlöst, hon vill, men blir bara vansinnig när hon inte klarar det ( jag pratar knoppussel alltså). Läsa tycker hon är kul på sina vilkor, annars blir hon bara arg. Att jag försöker leka med Elias, det går inte. Försökte kasta boll igår, och hon tog bollen och var helt.... vet inte hur jag ska utrycka det..uppåt väggarna. Inte arg, bara extremt upphetsad. Hon klättrade upp i kökskåpet och hällde ut en liten låda med häftstift över hela köket och skrattade över min ilska. Jag har fått låsa badrumsdörren, alla garderober, de köklådor och skåp som går att låsa. Inte för Elias skull, utan för hennes skull. Hon är den första unge som jag faktiskt fått anstränga mig att inte slå till. Hon vill se på teve och jag sätter på den önskade filmen, och då sitter hon i 10 minuter innan hon blir rastlös och hittar på något, sitter jag också framför teven så sitter hon längre, men teven måste vara på. Jag får absolut inte stänga av den, och hotar jag med att stänga av den om hon inte tittar så sätter hon sig i femminutersperioder. Hon skriker, gnäller och kräver omedelbar respons när hon försöker säga nåt, ber man henne vänta eller liknande så blir det ett sjujäkla liv i luckan. Och jag har två andra barn också. Jag har ärligt talat ingen aning jag ska göra med henne. Är barn så här? Inbillar jag mig? Jag känner mig totalt värdelös som inte orkar/klarar att uppfostra henne. Jag kan inte prata i telefon, inte sitta framför datorn ( som jag gör just nu med en skrikandes Cassandra i bakgrunden) Och att hon inte pratar gör inte saken direkt lättare. Om det bara vore en period, en fas som man visste gick över, men det gör den ju inte. Jag kan inte skylla på trotsåldern för då innebär det att hon varit i trotsåldern i två år. Jag orkar bara inte med henne längre. Jag har börjat få panikattacker igen, jag har i flera veckor haft en bautahuvudvärk, trött. Jag vet inte vad jag gör för fel med henne.
Svar på tråden: Vet inte vad jag gör för fel

Gumman då!
Skrivet av Mia m Vilhelm
Inte f-n är det frågan om uppfostran, heller!!! Och självklart ska du, utifrån din magkänsla som säger dej att tösen behöver stöd och hjälp, ringa BUP; hon behöver utredas, och det så snart som möjligt, på alla plan, fysiskt och psykiskt. Du har ju två till att jämföra med, och du _vet_ ju att Cassandra är särskild och speciell, och det på ett sätt som gör att du och hon och resten av familjen behöver hjälp och stöd. Se det _inte_ som ett nederlag, elelr nåt som är ditt _fel_; att få ett extraspeciellt barn ger stor press på de närmaste, och man klarar inte vad som helst ensam!

Jag håller med Mia.
Skrivet av Mia med Ludvig 29/12-01
Ring och be om hjälp! Det är jätte svårt men det kommer att vara en stor lättnad när du gör det.


Låter inte roligt
Skrivet av Nerica med Tove + 2
jag håller med Mia och Mia. Ring och prata med någon. Min systerdotter har varit ungefär som din Cassandra och hon har varit hos oss en hel del. Nu har de fått besked att hon har ADHD och de har fått en handlingsplan för henne. Det låter konstigt men hon är en helt annan tjej. Mycket lugnare och lättare att ha och göra med. Nu menar inte jag att det är något fel på din tjej, men ring och prata med någon om inte annat för din egen skull. Självklart har det inte med din uppfostran att göra. Vissa barn är mer aktiva än andra. Det går nog bra på dagis ska du se..Hon kanske ochså tycker det är skönt med omväxling....

du gör
Skrivet av Myzan & Co
INGET fel!!! jag beundrar dig faktiskt, jag hade nog brutit ihop totalt för länge sen och ifrågasatt mig mycket som mamma - även om man innerst inne vet att det inte är fel på en. din lilla prinsessa är speciell, det har du juh vetat länge. jag tycker att du ska gå på din känsla och söka hjälp och stöd, för det behöver ni. inget nederlag alls!!! du är en fantastisk mamma - glöm aldrig det! stora kramar till er från oss

håller med de andra
Skrivet av Madde m.Elias (+Saga &Hannes)
Tycker du verkar vara jätteduktig och du är den bästa för dina barn. Jag kan inget tillägga utan håller med de andra. Jag skickar stora styrkekramar till dig.


Du gör inget fel!
Skrivet av Lena
Har vänner som också har barn som är sådär oerhört rastlösa; kan inte sitta stilla i 5 sekunder, de bara skrattar uppgivet om man börjar tala om pussel, läsa eller rita, för alla de sakerna måste man ju gilla att sitta stilla och pyssla, och det gör inte alla barn! Hon är ju så liten än, det är verkligen inte alla 3-åringar som har tålamod nog att sitta stilla mer än 5 sekunder :). Förstår att det måste vara jobbigt för dig, men det låter helt normalt tycker jag!

Agera!
Skrivet av Maria
Ring bums! Kräv all hjälp du kan få! När tösen har blivit utredd, begär en kontaktfamilj till henne. En kontaktfamilj har i regel barnet hos sej 1-2 helger i månaden. Du skulle behöva det, för att pusta ut och samla krafter. Jag tänker ofta på er... Kram från en kontaktfamiljsmamma

Vet inte vad jag gör för fel

Gumman då!

Jag håller med Mia.

Låter inte roligt

du gör

håller med de andra

Du gör inget fel!

Agera!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information