Sjukskriven för stressymtom, detta har hänt

Sjukskriven för stressymtom, detta har hänt
Skrivet av	Deppig mamma
Jag känner bara att jag måste skriva av mig ang mitt sk jobb. Jag har sedan feb -2000 jobbat på ett bemanningsföretag inom kontor/administration. Det började bra, jag hade massa uppdrag och var bokad hela tiden tills jag gick på mammaledighet -01. I feb -2003 återgick jag till arbetet och då hade 1 av 3 personer på själva lokalkontoret blivit utbytt och personen som hade börjat kände jag hade lite fel attityd gentemot mig redan från första månaden. Det fanns inga uppdrag så jag gick obokad, dock med månadslön iom att jag hade varit anställd mer än 18 månader. Det började med att jag halkade efter lönemässigt. Visst, jag fick löneförhöjning men det är i procent och har man liten lön så blir det inte många kronor extra. Jag hade en låg ingångslön år 2000 men det var pga att jag började som kontorsassistent. Dock avancerade jag redan under första året och jobbade bl a som chefssekreterare. Lönemässigt blev det ändå ingen större skillnad. Under mammaledigheten fick jag den lägsta rekommenderade löneförhöjningen (den de MÅSTE ge). Jag var obokad nästan hela sommaren 2003 förutom något telefonist/receptionistjobb då och då. På hösten fick vi en ny, manlig chef som inte verkade vilja göra något för att ändra min situation. Jag började må sämre och sämre. Kände mig rastlös och orolig för jag visste ju inte hur nästa vecka skulle se ut med bokningar etc och tänk om jag fick en bokning jättelångt bort så det inte funkade med dagistiderna? Jag nämnde detta för den nya kvinnliga anställda (hon som fanns där när jag kom tillbaks från mammaledigheten) och hon sa definitivt inget för att lugna mig utan hon sa att så är det att vara konsult och att det där kan ändras från sekund till sekund. Hon sa att hon kan ringa mig 10.55 (vi ska vara tillgängliga till 11 varje dag) och säga åt mig att ta ett jobb samma dag. Hon tyckte att om jag tycker det är jobbigt ska jag byta jobb. I samma veva blev min son sjuk regelbundet och jag och min sambo tyckte att det var vettigast att jag tog vård av barn då jag tjänar mindre + att jag var obokad. När sonen blir frisk får jag höra att det var olämpligt tillfälle (har även fått höra att jag själv har varit sjuk vid "olämpliga tillfällen" (?). De bokade in mig på lokalkontoret på heltid trots att det inte fanns arbetsuppgifter som täckte hela dagen utan ofta fick jag "sitta av tiden" mellan 8 och 17. Mina arbetsuppgifter bestod utav att dammsuga, röja i skåp, göra pastasallad till personalträff, olja köksbord, plantera om blommor, springa ärenden, putsa datorer/tangentbord. Någon enstaka gång fick jag göra något administrativt som att t ex svara i telefon men det hände definitivt inte varje dag. Förutom detta så blev jag en gång utskickad ur rummet när den kvinnliga anställda skulle ringa samtal. Jag fick sätta mig i fikarummet utan arbetsuppgifter och bara vänta på att hon skulle prata färdigt men sen kom hon aldrig och sa till mig att hon var klar. I påskas gjorde jag i ordning påskkort (som jag gjort själv) samt en massa påskpaket till alla anställda men tyvärr så kunde jag inte vara med på påskmiddagen då sonen var sjuk och när jag kom tillbaks och frågade om mitt paket så fick jag höra att det inte fanns något kvar till mig. Jag bad om samtal med chefen, berättade att jag mådde skit och att den kvinnliga anställda inte alltid hade så trevlig underton när hon pratade med mig. Jag bad om kompetensutveckling så att jag kan få uppdrag då det tydligen inte fanns några uppdrag. Kompetensutveckling kunde chefen inte hjälpa mig med och sen sa han att när en kund hör av sig så är det inte min profil (ett papper där det står info om mig) det första de skickar ut till kunderna då jag har tagit VAB osv. Sen började han babbla om att jag är sjuk ofta (3 ggr under år 2003) och pratade om rehabilitering osv. Sen var det den gamla visan om att jag kanske borde söka mig till ett annat jobb för det är så här att jobba på bemanningsföretag. Jag ifrågasatte mina sk arbetsuppgifter under inneadministrationen och han sa att det handlar helt enkelt om att hjälpa till och då vände han det mot mig: - jaså, så du säger att du inte vill hjälpa till här, är det det du menar? Sen frågade jag vad som händer om jag inte kan ta ett uppdrag om det inte passar med dagistiderna. -Ja det är ju en form av arbetsvägran (=risk för sparken). Efter samtalet med chefen mådde jag ännu sämre. Nu var jag orolig över att göra något fel så jag skulle få sparken. Efter en hel natts gråtande gick jag raka vägen till doktorn och han sjukskrev mig för stressymptom på heltid i en månad. Trots att jag var sjukskriven ringde de mig från jobbet och SA ÅT mig att gå på en intervju inför uppdrag. Och dumma jag som inte kan säga nej (har svårt för det) gick på intervjun men fick inte uppdraget. Sjukskrivningen blev förlängd ytterligare en månad fast 75% och jag har fått tid till kuratorn för att få hjälp med stresshantering samt bygga upp självförtroendet igen som är körd i botten. Jag berättade på kontoret om att jag nu får jobba 2 timmar om dagen och fick till svar: -Jaha? Och hur motiverade den där doktorn vad du ska göra dessa 2 timmar? Det finns ju inga uppdrag direkt som bara är på 2 timmar om dagen. Men vad ska jag göra åt saken egentligen, det var ju min doktor och inte jag som beslutade om 75%-ig sjukskrivning. Sen hörde jag inget mer ifrån dem förrän i måndags morse. Då ringer min chef och säger att de ska säga upp 3 personer på företaget pga arbetsbrist och jag är en av de drabbade! Klart som fan jag är obokad då de inte ens vill skicka in min profil till kunderna + att jag inte får möjlighet till kompetensutveckling. Det roliga är att samma dag som chefen ringer kollar jag jobb på Arbetsförmedlingen och hittar 2 st annonser från "mitt" företag där de söker folk. Daterat 2 dagar innan de skickade in papper om uppsägning till facket....hmm....arbetsbrist? Så ligger det till och jag har pratat med min facklige ombudsman och hon skulle höra av sig när hon har talat med advokaten. Mår inte så himla bra just nu. Jag står egentligen inte i turordningen för att bli sparkad. Dock vantrivs jag så förbannat mycket pga den dåliga personalvården så jag skulle kunna tänka mig någon form av avgångsvederlag. Kan man kräva det? Hur mycket isåfall? Tack för att du orkade läsa ända hit....
Svar på tråden: Sjukskriven för stressymtom, detta har hänt

Usch, så jobbigt du har det.
Skrivet av Christina
Jag vet inte om jag kan hjälpa dig på någe vis, men jag ska försöka. Tyvärr kan företag avskeda folk pga arbetsbrist och det är ju fruktansvärt tråkigt. Men de får inte annonsera om nya tjänster samtidigt som de avskedar. Lönemässigt får man väl säga att företaget borde ha rättat till din dåliga lön vid första löneöversynen (1 april varje år). Många arbetsgivare ger ju de lägsta möjliga höjningarna till oss när vi är hemma med småttingarna med tanke att fixa det då när vi är tillbaka. Att du eller din son varit sjuk ska absolut inte påverka antalet bokningar för dig för då diskrimineras du enligt någon lag (vilken vet jag inte på rak arm men jag kan tänka mig att det är (någon av följande LAS 1982:80, Medbestämmande lagen 1976:580 eller)Jämställdhetslag 1991:443 (Lag om vissa anställningsfrämjande åtgärder 1974:13). De övriga lagarna kanske kan vara till hjälp med det andra som du beskriver. För övrigt tycker jag att du eller din advokat ska ta kontakt med arbetsdomstolen för ev avgångsvederlag. Stora kramar till dig och hoppas att du snart mår bättre och får ett toppenjobb som du trivs med.

klart vi orkar läsa
Skrivet av sönderstressad
1.skönt ändå att slippa den jobbsituationen 2. o iomed bla felaktig uppsägelse borde du kunna få ersättning, facket hjälper dig 3. hoppas du snart börjar må bättre o hittar ett trvligt toppjobb! Lycka till!


Tyvärr tror jag att det fungerar så på många
Skrivet av Mamman
privata företag. Det är svårt att vara mammaledig, det är svårt att vara hemma för vård av sjukt barn. Man räknas liksom inte. De vill ha folk som ger järnet hela tiden. Barn och annat får man lösa bäst man vill, men det får inte inkräkta på arbetet. Det är väl lite så som det fungerar utomlands på många arbetsplatser. Där är det ju hårdare antar jag. Man får lösa sin barnpassningar med vänner, släkt mycket mer. Jag jobbar själv inom kommunen och i alla fall på min arbetsplats tycker jag att det är ganska högt i tak. Min chef har själv varit ensamstående mamma. Men det kan ju variera även där. Det finns säkert privata företag som månar om sina anställd mycket mer. Jag tycker att du ska byta jobb, det kan inte vara roligt att vara kvar på det där stället för ditt självförtroende.

Kräv avgångsvederlag
Skrivet av H-n
De har behandlat dig så illa, så då tycker jag du ska ta chansen att låta dem betala. Skriv ned allt de gjort mot dig, som du gjort här. Ta verkligen med allt och försköna inte!! Ta med berättelsen till din facklige ombudsman. Hur mycket du får beror på hur rädd din arbetsgivare är, om man ska vara lite krass. Din facklige ombudsman kan nog bedöma vad som är rimligt med hänsyn till din anställnginstid, men med tanke på hur de behandlat dig kan du nog få mer, eftersom de antaglgien har dåligt samvete. Kräv t ex en årslön. Går de inte med på det så hotar ni (du och facket) att anmäla dem till arbetsdomstolen för avtalsbrott. Man måste vara tuff, för arbetsgivaren ger inte med sig utan vidare. Men jag tror du har god chans att få en del pengar, eftersom de betett sig så illa! Lycka till!!!

Sjukskriven för stressymtom, detta har hänt

Usch, så jobbigt du har det.

klart vi orkar läsa

Tyvärr tror jag att det fungerar så på många

Kräv avgångsvederlag

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information