Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Sömnproblem efter utbrändhet?

Skrivet av Sömnlös...

Vet inte var jag ska ställa frågan, provar här..
Har varit sambo med min kille sen snart 4år tillbaka, och i början kunde vi ligga o kolla på tv tills vi somnade, jag blev inte störd av någonting direkt.
Har väl iofs alltid varit ganska lättväckt o sådär, men ändå.
Sen för snart 2år sen gick jag in iväggen, kollapsade och blev jättesjuk.Blev sjukskriven och var det under 1½år, innan jag sen kommit tillbaka igen och börjat studera.
Men sen jag blev utbränd har jag tappat absolut all tolerans för ljud.Minsta lilla som låter väcker mig, eller gör att jag inte kan somna, ligger vaken o irriterar mig till vansinne på det.
Oftast så lägger jag mig en eller flera timmar före sambon på kvällen, när han sen lägger sig vaknarjag alltid trots att han verkligen _smyger_ in, och sen kan jag inte sova, med mindre än att jag byter sovrum.
Eller så lyckas han smyga in utan o väcka mig, ja då vaknar jag sen av att han snarkar istället.
Börjar kännas trist faktiskt, men det är tungt att inte få sova o samtidigt plugga också.
Någon som känner igen sig? Har något tips att komma med?
Varken kan eller vill ta sömntabletter, tycker inte att jag behöver det egentligen då jag sover bra då jag sover ensam.
Kan det sitta i efter utbrändheten så länge, eller har mina sömnproblem blivit permanenta?

Svar på tråden: Sömnproblem efter utbrändhet?

Hej!

Skrivet av  Liny
jag hade också väldigt svårt att sova, vaknade av att sambon snarkade varje natt. Tillslut fick han flytta in i gästrummet och sova. Det funkar alldeles utmärkt.
Vill man nått är det bara att banka i väggen*L*
 

Åh,

Skrivet av  Sömnlös...
Jag är inte ensam iallafall ;0)
Känns lite "konstigt" att vara "unga", relativt "nykära" fortfarande, men ändå inte kunna sova tillsammans..
Bara att acceptera kanske..
 

Att jag har hittat rätt sida

Skrivet av  Molntapp
behöver jag inte fundera på efter att ha läst några få inlägg.

Jag har det exakt likadant. Tyvärr gift med en make som blir lessen och känner sig förkastad, vi bråkar just om det att jag vill sova ensam och jag är så ledsen för det.

Men det har nog blivit lite bättre de senaste veckorna, jag kan somna om vi lägger oss samtidigt, inte ens det kunde jag tidigare utan jag låg och väntade till han sov och då smög jag ut.
 

Artiklar från Familjeliv