Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Sänkt stresstolerans?

Skrivet av Stressisen
Under våren-sommaren insjuknade en nära anhörig till mej i psykisk sjukdom (psykos,paranoid) och jag var dessutom nygravid. Paranojan var det värsta och jag blev utsatt för verkliga trakasserier och felaktiga ryktesspridningar över bygden.Lång historia men t.o.m psykologen jag gick till tyckte det var ett ordentligt trauma.

Blev sjukskriven ett tag efteråt men fick i stort sett inget annan stöd och månaderna gick och man lärde sej att inte ha någon kontakt med den anhöriga för att må minst dåligt s.a.s.

På jobbet har vi haft jättestressigt hela hösten med personalbrist och dessutom ett ansvarsfullt jobb plus graviditetskrämpor.

Plötsligt en dag förra veckan kände jag att jag klarar inte av stress längre,fick nästan som panikångest då det stressade till sej på jobbet.Fick gråtanfall och pulsen skyhög upp till 150.
Är annars en rätt lugn person som inte stressar upp mej men det här var hemskt.Hjärtat slog på nätterna så jag trodde det skulle hoppa ur bröstet på mej och jag bara tänkte på jobbet och den sjuka anhöriga som kontaktat mej samma vecka pga att h*n nu håller på att bli sjuk igen (pga medicinvägran.)

Är nu sjukskriven några veckor pga stress men jag funderar ju om jag nånsin kommer att tåla stress mer efter det trauma jag var med om eller om det beror på graviditet+ obearbetade upplevelser?

Vill ju verkligen inte vara såhär stresskänslig då jag i vanliga fall trivs bra med mitt arbete och den stress som alltid finns där.

Är nu bara hemma och tar det lugn samt sköter om mej och magen men funderingarna finns ju där om man fått
några kvarvarande men efter allt som varit.

Någon som har ett bra svar?!
Svar på tråden: Sänkt stresstolerans?

Har varit med om liknande

Skrivet av  Jobbigt
Min bästa kompis sedan barndomsåren blev lämnad av sin man och utvecklade (långsamt och under många år) ett likadant beteende. Hon utsatte sina närmaste (mig också) för förtal och det blev många missförstånd bla så kontaktade hon min mans familj och det tog lång tid att reda ut den skada hon åsamkade men nu är det bra. Jag mådde piss och har (väl) hämtat mig sådär antar jag. Kontakta någon att prata med är mitt råd.
 

Hur är det med henne idag?

Skrivet av  Stressisen
Och umgås du fortfarande med henne?

Såna funderingar har jag ofta eftersom jag känner att jag kan inte förlåta detta hemska vi blev utsatta för,trots att jag vet att det berodde på sjukdom.

Just nu har jag inget som helst umgänge med den anhörige.
Är bara livrädd att allt ska börja om på nytt och att vi ska få gå igenom samma h-e än en gång!
 

Artiklar från Familjeliv