Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hjälplös?

Skrivet av Ledsen och rädd
Lider av otrolig hypokondri. Kan inte krama mina barn utan att vara rädd att känna något som inte borde vara där. Kan snart inte leva längre, känns det som. Jag får för mig att jag känner knölar hela tiden på mina närmaste. Häromdagen tyckte jag att jag kände något på armen. Både min man, min mamma och min syster har kännt och säger att det inte känns något konstigt där ändå är jag orolig... Vad ska jag göra??? Jag måste lära mig att förlita mig på de andra, eller hur? Jag kan väl inte springa till läkaren varje gång om de andra "normala" säger att det känns bra? H J Ä L P !
Svar på tråden: Hjälplös?

Ingen erfarenhet....

Skrivet av  Johanna
...men ändå så kan jag nästan känna hur du känner dig!!!!
Går det inte att få någon typ av professionell hjälp?
Jag menar - du är ju inte den enda som har det här problemet?

Stor kram och lycka till!!
 

Läs lite längre ner...

Skrivet av  sisla
Där får signaturen "Olycklig" några svar angående hypokondri, datum 2004-11-26.

Nej du ska inte gå till en doktor hela tiden, och dina anhöriga ska inte heller "hjälpa" dig genom att känna efter på dina knölar och försöka tala lugnande till dig. Vad du måste träna på är att
1. känna igen dina "hypokondriska" tankar och handlingar
2. stå ut med obehaget och osäkerheten utan att någon annan lugnar dig (t ex en doktor eller anhörig), dvs ångesthantering
3. lära dig att lugna dig själv, och bemöta tankarna på ett sätt som inte gör dig mer hysterisk. Utan istället göra så att du kan låta de oroliga tankarna bara glida förbi och istället ägna din koncentration åt något som får dig att må bra på lång och kort sikt.

Har du läst på nätet eller böcker om hypokondri? Hur har du försökt hjälpa dig själv att bli bättre såhär långt? Det låter jättebra att du förstår att det är hypokondri, dvs oberättigad oro för sjukdomar, som du lider av. Det är ju det första, och absolut nödvändiga steget på vägen att bli fri från oron! Att söka mera information om ämnet tror jag kan vara nästa steg.. Sen kan hända du kommer fram till att du vill söka professionell hjälp på vägen, i såna fall rekommenderar jag kognitiv psykoterapi där man jobbar mycket med ångesthantering och att lära sig hantera det som känns svårt för en.

Berätta gärna mer om hur du försöker hindra oron från att begränsa dig i livet!
 

Tack snälla men

Skrivet av  Ledsen och rädd
hur ska jag veta när jag verkligen behöver söka läkare? Bara för att man är hypokondriker är man ju inte "vaccinerad" mot sjukdomar...

Kram
 

Kroppen ger ganska tydliga signaler..

Skrivet av  sisla
Vill inte bagatellisera ditt problem, men för oss andra, som inte lider av hypokondri så är det ju ingen särskild tvekan över när man ska kontakta doktorn. Själv har jag varit hos doktorn kanske 5 ggr som vuxen. Det har varit när jag råkat ut för olyckor (typ stukad fot), nässelfeber och en jobbig halsfluss. Dessa gånger har det inte varit någon tvekan om att jag är sjuk eftersom jag inte kunnat jobba, haft väldigt ont osv. Alltså svåra smärtor, hög feber eller allmänt medtagen - då går man till doktorn. Det finns en del mer "smygande" sjukdomar, jag vet. Men jag (och de flesta med mig?) oroar oss inte över dessa eftersom vi är upptagna av saker som pågår i vardagen för oss. Livskvalitén ökar ju inte av att du går omkring och hela tiden känner efter. Risken är dessutom förmodligen mycket större att du blir överkörd av en bil än att du drabbas av en sjukdom som du inte märker att du drabbats av och att sjukdomen sedan upptäcks när det är för sent att behandla dig. Är du omgiven av många sjuka människor? I min värld är det nämligen något väldigt ovanligt med andra sjukdomar än förkylningar & magsjukor, och de märker man ju när man får.

Jag hoppas du tar tag i detta och börjar lära dig mer om hypokondri.
Här kan du börja läsa:
http://www.helhetsdoktorn.nu/hypokondri.htm

http://www.expressen.se/expressen/jsp/polopoly.jsp?d=10&a=36955
 

Artiklar från Familjeliv