Hur lyckas alla ensamstående ha ett eget liv?

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hur lyckas alla ensamstående ha ett eget liv?
Skrivet av	LinBlå
Nåt som jag ständigt slås av, är att samhället är uppbyggt för familj (eller rättare sagt, inte för skilsmässobarn). Barnaktiviteter ligger jämt på helgen (visst, mest praktiskt, hur många barn orkar aktiviteter på kvällar). Som ensamstående till barn med varannan-helg-umgänge med sin pappa så inser man snart; betala för en hel termin dans/sport osv för att kunna närvara varannan helg? Kan dra upp massor som det här.. Det som slog emot idag var nåt som rör mig som singelmorsa. Efter 1,5 år som ensamstående mamma, där jag inte varit nånting annat än mamma och tappat min egna "identitet", så anmälde jga mig till en tävlingskurs med hunden. Innan skilsmässan så levde jag i princip på Brukshundklubben, efter den har jag inte satt min fot där. Att ta upp hundsporten skulle vara ett sätt för mig att hitta tillbaka till "mig" och göra nåt ENBART för mig och inte som morsa.. Och att lära känna andra i den här stan! Umgänget är fortfarande snudd på obefintligt. Så kommer kallelsen.. Kursdag: fredagkväll! suckar Inser att det är lönlöst att ens fråga X:et, ser ju det orimliga i att han skulle vilja ha sina barn varje fredagskväll, trots att hunden delägs med honom.. Har ingen annan att be om hjälp heller och tiden är för knapp för att hinna "skola" in en utomstående barnvakt. Kursen börjar fredag.. Usch.. Känner mig så besviken.. Jag som äntligen hade hittat ett hål ut ur min låsta situation.. Hur gör ni andra ensamstående för att få till ett liv där man inte _enbart_ är förälder?
Svar på tråden: Hur lyckas alla ensamstående ha ett eget liv?

det har varit tufft..
jag har bott själv sedan hösten 98 då mina barn var 12..5..o sonen var nyfödd..de första åren gick jag typ i ide..gjorde ingenting kul alls på egen hand..sedan när äldsta dottern blev 14-15 så började hon sitta barnvakt så då var jag ute lite mer på egen hand men kanske 2-5 helger om året..sedan var de 2 yngsta hos mormor o morfar o kusinerna typ en vecka om året..men då laddade jag mest batterierna.. nu är äldsta 20..mellersta är 12..yngsta är snart 7..nu har jag mycket mer tid för mig själv..fast jag utnyttjar den dåligt..det blir mest på sommaren då jag går ut med kompisarna..på vintern går jag typ fortfarande i ide.. men jag trivs bra själv också..jag umgås med en massa folk hela dagarna på jobbet så där får jag min sociala bit tillgodosedd..skulle jag inte haft jobbet så skulle jag ha varit psykiskt knäckt redan 1998.. jag tycker du skall fråga exet..han kan ju säga ja..eller varför inte ta med barnen?..det finns väl alltid någon där som kan hålla ögonen på dom medan du o hunden gör vad ni nu skall göra..om du hittar en barnvakt så kanske barnvakten kan följa med o hålla ögonen på barnen där?..
Skrivet av Ellen _ _ _
Har ju inget arbete...
Inget arbete och flyttade upp hit strax innan skilsmässan (visste inte att en sån var i antågande). Så den sociala biten är minst sagt klent. Kursen är på kvällstid och barnen 2 och 3 år. Har inget körkort och är därmed tvungen att cykla (hoppas kunna hitta nån att samåka med så småningom). Så idén med att nån passar barnen där fungerar inte så bra. Blir väl till att fråga X:et.. Tyvärr är han så jäkla strulig och jäklas sin mesta tid, men jag kan bara få ett \"nej\" och då har jag ju iaf försökt. Frågar jag honom inte, så kommer han att dra upp det om han får nys om att jag kommit med på kursen. Han vet ju att jag anmält mig och hur mycket jag sett fram emot det.. Tack för svar! Det var mest av frustration jag skrev det.. Finns ju inga självklara lösningar, men tips tas ju alltid tacksamt emot här.. :o)
Skrivet av LinBlå

Mitt egna "liv"...
har ökat i takt med att sonen växer. När sonen var nyfödd så ställde mina föräldrar upp som barnvakt ngn helg emellanåt, just för att jag skulle kunna komma ut och träffa andra vuxna. Jag fick även chans då att sova lite extra länge på mornar.. det var guld värt!! Idag bor sonen växelvist och det underlättar ärligt talat en hel del. Nu är jag inte bara \"mamma\", vilket var min identitet de första åren. När man sett livets goda sida, både som \"mamma\" och \"kvinna\" så uppskattar jag min lediga tid, både från jobbet och när sonen är hos sin pappa. Självklart finns det fortfarande saker jag vill göra men just nu är det inte läge för det. Jag skulle kunna egentligen, men jag jäktar inte utan ser det mer som att jag bidar min tid. Min prioritet gäller sonen i första hand MEN självklart glömmer jag inte bort mig själv emellanåt! Det kan räcka med att lägga sig i badet och zippar ngt gott vin och titta på ngn bra film som gör att jag laddar mina batterier.
Skrivet av Tweedy

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv