Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Det blir bara jobbigare och jobbigare

Skrivet av cilia med june
att lämna.. för mig!

June gillar sitt dagis, och inskolningen är slut.. idag till och med. Men jag tycker det blir jobbigare och jobbigare att lämna henne.
änner ni igen er, och blir det bättre?
Svar på tråden: Det blir bara jobbigare och jobbigare

Det är jobbigt!

Jag tror att du menar att du själv är mest lessen och inte hon. Eller har jag missupfattat det? Det är jobbigt att lämna sina barn även om de trivs. och även om man själv trivs på sitt jobb! Det är en saknad att ha så många timmar utan varandra varje dag när man innan dess knappt varit ifrån varandra. Den värld som man har kevat i går sönder lite grann och en ny värld ska byggas upp. Du vet vad de säger- att sklijas är att dö en smula! Jag kan lugna dig med att det blir bättre, ni kommer att hitta en ny vardag tillsammans.
Skrivet av    Cecilia

jobbigt här med...

idag är kevins sista inskolningsdag, o jag börjar jobba imorron. den här veckan har han vart lessen redan när vi kommit in i kapprummet, men idag tog det priset, han var lessen när han hoppade av cyklen. innan vi ens kommit fram alltså. jag har svårt att hålla tårarna borta faktiskt. :-( men idag hade vi turen att de skulle ut precis när vi kom, så då blev han lite distraherad av det, han fick bära nycklen till leksaksförrådet, o blidde bara \"lite\" lessen när mamma sa hejdå. igår var det värre, höll krampaktigt tag i mej, grät helt förtvivlat, jag stod i trapphuset o lyssnade tills han blev tyst. tog väl 2 minuter ungefär... men det är nog så att det är tuffare för oss föräldrar tror jag. det är ju inte så kul att börja arbetsdagen, när det sista man såg var sitt förtvivlade barn.
Skrivet av    Linda o Kevin

Ja, exakt.

June tycks trivas som fisken i vattnet, det är jag som vill gråta när jag ska gå. Jaja, det går väl över. Tack för ditt svar! :)
Skrivet av    cilia m june

Fast

här är det jag som är den som är ledsen. June bryr sig inte ett dugg om att jag går, hon pussas och vinkar och jag vill bara gråta ögonen ur mig. June tar ut det hemma sen, och blir arg och vrålskriker när hon inte får sin vilja igenom. Usch, jag förstår att dte är tufft för er. Hoppas det blir bättre snart!
Skrivet av    cilia m june

din lilla stackare...

det hade också känts här i hjärtat kan jag lova...men tänk ändå vad skönt - du VET ju att ni kommer träffas snart igen, ett barn som skriker förtvivlat o inte förstår riktigt, vet ju inte. inskolningen är ju till både för barn o föräldrar, o de flesta dagispersonalen säger att det är tuffast för föräldrarna. har du haft henne bortlämnad någonting innan? hur gammal är hon? kevin är 1,5 o vi har haft honom hos mina föräldrar ett flertal ggr, så vi är vana vid att han är iväg...tycker jag känns bra.
Skrivet av    Linda o Kevin

Haha, jaa

det ÄR synd om mig! :) June är snart 13 månader, och vi har väl haft barnvakt till henne.. litegrann. Inte över natten eller så (fast hon är ju inte på dagis på natten heller iofs..) men nån gång på dagarna sådär. Jag är glad att June inte är ledsen när jag går. För då hade jag nog inte kunnat gå.. kanske.
Skrivet av    cilia m june

Artiklar från Familjeliv