flytta utomlands när man har bonusbarn?

flytta utomlands när man har bonusbarn?
Skrivet av	Hanna
jag har länge velat flytta till Norge, Danmark eller England och börja på ny kula. Men maken har 2 barn sen tidigare som kommer varannan helg så han både vill och inte vill flytta. Fördelarna med att flytta överväger nackdelarna men han vill inte flytta pga sina barn. Jag har föreslagit honom att han kan bo hos sina föräldrar varannan helg när han har barnen istället för att flyga och hämta dom. Detta kommer inte hända än på kanske några år och då går båda i skola hos sin mamma. vad skulle ni gjort? de alternativen som finns är.. 1. vi flyttar båda 2 2. jag flyttar ensam 3. vi flyttar inte alls
Svar på tråden: flytta utomlands när man har bonusbarn?

Om det inte är aktuellt än på några år...
Så skulle jag inte fundera så mycket på det i dagsläget. Mycket kan hända och förändras fram tills dess. Ta funderingarna och ev diskussioner när/om det blir aktuellt =)
Skrivet av [mia]
För mig skulle
alternativ ett inte finnas över huvudtaget så då handlar det om att välja mellan att ha kvar mitt förhållande och bo i Sverige eller att separera och flytta utomlands (för jag antar att ni inte har några gemensamma barn??). Och jag är såååå kär så då skulle det bli alternativ 3. Om det var jag som hade varannanhelgsumgänge med mitt barn skulle det absolut inte vara ett alternativ att bo hos mina föräldrar när jag skulle ha barnen (om de nu bodde lämpligt till vilket de inte gör iofs). Träffar man barnen så sällan måste man ju ha chans att skapa en egen relation och att bo hemma hos mina föräldrar och vara hänvisad till deras regler och ta hänsyn till dem hela tiden i umgänget med barnen ...nä. Kanske för en kortare tid, men inte på obestämd framtid. Och vad händer om föräldrarna vill flytta - de kan ju inte bo kvar bara för att han ska kunna ta ansvar för sina barn? Vad händer om någon av dem blir sjuk och förutsättningarna förändras - ska ni flytta till Sverige igen då?
Skrivet av Mustardseed

jodå..
vi har gemensamma barn ... vi hade inte tänkt bo utomlands så länge bara några år.. vi får väl hopppas hans föräldrar lever så länge.. men skulle något hända dom så skulle vi ju ändå flyttat hem igen..
Skrivet av Hanna
det kommer ta
ett tag att planera en flytt och jag ska förhoppningsvis operera mig om 1 år (får besked om 2 veckor) och det måste jag isåfall göra i sverige. Så tidigast några månader efter den operationen kan vi flytta så planeringen måste börja ungefär nu.
Skrivet av Hanna
förresten..
det är inte bara jag som vill flytta utan även maken. samtidigt som han inte vill det.
Skrivet av Hanna

skulle inte ens tänka det
Jag vill ha en nära och vardaglig kontakt med mitt barn, det väger mycket tyngre än eventuellt utlandsintresse. Jag skulle kunna överväga det när barnen är äldre tonåringar, om de bor större delen av tiden hos den andre föräldern och de själva kunde resa till mig för längre perioder på lov etc, förutom vh. Men jag skulle ju inte heller kunna tänka mig en vh-kontakt med mitt barn, så jag är nog fel person att svara på frågan. Livet är låååångt. Om det handlar om att prova på något särskilt (projekt, forskning, bistånd) utomlands under en begränsad period skulle jag lätt vänta tills barnen står på egna ben.
Skrivet av sisla
nr 3
Jag skulle personligen aldrig flytta långt bort från mina barn oavsett om jag \"bara\" hade dem varannan helg. Det finns så mycket annat som kan hända som gör att man vill vara till hands. Skulle inte heller vilja pressa min sambo att göra det. Min sambo ville också flytta när vi började träffas men han insåg snabbt att jag inte skulle lämna mina barn och han ville inte att jag skulle få för mig att göra det för hans skull heller. Vänta tills barnen är stora nog att klara sig själv, när dom flyttat själva.
Skrivet av ~Trixie~
Jo jag förstod
att även han vill flytta men ändå inte pga barnen - det lät åtminstone i ditt första inlägg som att du pressar honom att hitta sätt att kunna flytta ändå, trots att han har barn som bor i Sverige. Men att du skulle se det som ett alternativ att du flyttar utomlands med era gemensamma utan honom (för jag antar att du inte hade tänkt flytta själv och lämna barnen hos honom...?) låter ju helt absurt. Hur kan du ens tänka tanken att det är ett alternativ? Skulle han resa till er varannan helg i så fall (den helgen när han inte har sina andra barn antar jag) och bo hos er då?
Skrivet av Mustardseed

Helst låta bli!
Biomamman emmigrerade till en annan kontinent med bonussonen och det har varit ganska jobbigt för hnom. Han säger att han ofta är ledsen för att han alltid måste längta efter antingen mamma eller pappa. Jag skulle rekommendera att ni inte flyttar alls. Bonusen är en väldigt framåt och positiv person, så han har haft mycket bra förutsättningar att klara flytten...men det har varit jätte jobbigt!
Skrivet av Kris_
faktiskt så har du helt fel..
jag hade faktiskt funderingar på att veckopendla och låta våra barn stanna här.. är det fel av mig att låta dom bo hos pappan? pappan är inte sämre förälder än mig och om vi separerar är det absolut inget bestämt att jag ska ha boendet för barnen..
Skrivet av Hanna
Hanna
Hur gamla är era gemensamma barn samt bonusbarnen?
Skrivet av ~Trixie~

de är
låt se bonusbarnen är i från straxt under skolåldern till skolåldern och våra gemensamma är i dagisåldern.. ursäkta mina dåliga förklaringar men jag vill vara anonym ifall sambon eller någon annan vi känner tittar förbi..
Skrivet av Hanna
ok
du tycker inte att det känns tufft för både dig och barnen om du ev skulle lämna dem och flytta? Hur tror du barnen skulle reagera?
Skrivet av ~Trixie~
hur reagerar barn
när föräldrarna separerar och pappan flyttar`? värst vad ni verkar vara mammafixerade här.. är pappan en sämre förälder trots att ni inte vet något om honom? hur reagerar en pappa om mamman tar barnen och sticker? hur känns det för en pappa att inte bo med sina barn knappats mindre än vad det känns för mig? nej fy för folk som tror att pappor är de enda som kan vara umgänges föräldrar och som dömmer pappor
Skrivet av Hanna

Nejdå!
Jag skrev i ett tidigare inlägg om hur det såg ut från pappans synvinkel. Tror inte alls att barn saknar sin mamma mer än sin pappa men varför lämna dom utan en förälder om man nu inte måste el ska skilja sig? Det kan jag inte begripa.
Skrivet av ~Trixie~
alt 2 eller 3
Ur egen synvinkel: Jag kan inte tvinga en annan människa att \"ge upp\" sina barn. Den enda jag kan påverka är mig själv. Alltså hade jag lagt idén i malpåse. Har nämligen flyttat själv från mina barn till min make och lagt 33 mil mellan mig och barnen. Barnen (2 av 3) bor alltså hos sin far.
Skrivet av Eva-Ley
men du vet ju inte
varför jag/vi ska flytta så du kan ju inte veta om det verkligen är ett måste.. det finns många olika orsaker till att man flyttar inom landet eller utomlands.. man vantrivs man får bättre jobb man får det bättre ekonomiskt etc jag vill inte sätta ut mina orsaker här just nu..
Skrivet av Hanna

tvinga honom
alltså slå honom i huvudet med en stekpanna tänker jag inte göra.. jag vet inte ens om det blir någon flytt men hitta på olika sätt att lösa hans problem om det blir flytt (problemen är inte barnen utan hur han ska göra med umgänget) sen finns det rätt bra anledningar till flytten eftersom vi funderar på det.
Skrivet av Hanna
mmmm
fast jag kan ändå inte hålla med om att det är en god ide att välja bort sina barn för de orsaker du nämner. Tror vi sätter punkt här. Du tycker en sak och jag en annan:).
Skrivet av ~Trixie~
hur gamla är barnen
det styr ju mycket. Är de tre år eller sexton år?
Skrivet av funderar

Om det inte brinner i knutarna
så skulle jag faktiskt lägga tanken på is några år, tills dess att bonusbarnen är större (ungefär i högstadiet). Då kan barnen säga vad de tycker och kanske tycker de att det är jättespännande. Dessutom har man hunnit etablera en ännu bättre relation till sina barn/bonusbarn, de är äldre och tryggare och minns mycket mer, även om det blir några års bortavaro. Själva har vi väntat till ss ska börja med gymnasiet med vår hemflytt (140 mil bort från ss), trots att vi har haft vh-umgänge i 10 år. Vet du vad?! Ss flyttade med! Det hade aldrig gått om han varit yngre, men nu hade han ett val och har precis börjat gymnasiet hos oss. :o) Det valet kommer inte dina bonusbarn att ha om ni flyttar inom de närmaste åren. En tanke bara!
Skrivet av Inki
Inte flytta
alls. Jag vet att jag inte kan flytta tillbaka till Sverige, för jag vill inte separera barnen med deras pappa.
Skrivet av JFR
Nej självklart
är det inte fel av dig att låta barnen bo hos pappan, jag antog mest att det var så eftersom du verkar ta så lättvindigt på hans behov att bo nära sina andra barn. Du drar helt fel slutsats från min fråga om du tror att jag värderar pappor som sämre föräldrar - tvärtom är jag en stark förespråkare för att pappor ska vara likvärdiga föräldrar. Min egen dotter bor halva tiden hos sin pappa. Jag tycker det är en kass idé att veckopendla vare sig det gäller mamman eller pappan. Om inga alternativ finns så är det väl en sak, men det låter inte riktigt som att fallet är så för er. Jag kan bara bedöma utifrån det du skriver här såklart.
Skrivet av Mustardseed

fast..
det brinner lite i knutarna då man inte kan åka om våra gemensamma börjat skolan eftersom det är svårare att dra upp dom till ett annat land när dom är så gamla.. och vänta tills alla barn vuxit upp är inget alternativ då vi vill ha fler barn och jag inte är speciellt gammal ännu.. jag försöker istället få maken att låta mig veckopendla till norge men vi får se.. tidigast om 1 år kan vi flytta om vi har tur.. (DVS jag får open jag vill ha)
Skrivet av Hanna
varken eller..
våra gemensamma är från 1-3 år och de äldre barnen är i skolåldern alltså från 5-10 år
Skrivet av Hanna
Det förstår jag allt
Man flyttar sällan utan en god anledning... Men ska man t.ex. se på det ur ekonomisk synvinkel, så vete sjutton om det blir bättre för ekonomin att dra till t.ex. England eller Norge. Visst, lönekuvertet växer, men i samma veva växer även utgifter för boende, resor osv... Och apropå det du skrev ovan om att själv veckopendla: Jag har levt i en familj där en förälder veckopendlade, och tja, har man inget emot att i sina barns ögon klassas lite som en \"andraklassförälder\" så går det säkert toppenbra! För min del var det lite skit samma, jag var så pass stor att jag brydde mig inte, men mina småsyskon märktes det desto mer på. De tydde sig ju helt klart mer till hemmaföräldern och såg mer helgföräldern som ett bihang med plånbok, ärligt talat... Den synen på helgföräldern hängde med rätt länge, tills de flyttade hemifrån i princip.
Skrivet av Eva-Ley

vad ska man göra då..
om man får jobb i tex norge men inget där man bor? ska man leva på 1 lön för det anses bäst eller veckopendla eller flytta på heltid för att man ska kunna leva normalt liv?
Skrivet av Hanna
Ja för mig är valet
ganska enkelt. Jag skulle göra allt som stod i min makt för att kunna stanna där barnen finns. Inte för att det \"anses bäst\" utan för att JAG tycker det är bäst. Sen har jag svårt att tro att det för all framtid ska vara omöjligt att få ett enda jobb där man bor, eller åtminstone så nära så man slipper veckopendla. Men det kanske också beror på vad man kan tänka sig att jobba med?
Skrivet av Mustardseed
Normalt liv?
Hur normalt blir livet mellan barn och pappa om umgänget ska ske inneboende hos farföräldrarna? Normalt liv för vem? Jag förstår den pappan som inte vill flytta.
Skrivet av Splix

Alternativ på närmare ort?
Finns det inte jobb på lite vettigare avstånd, eller ligger Norge inom det kriteriet? Tänker t.ex. om man bor i typ Strömstad så ligger ju Norge bara ett stenkast bort... Eller om man bor i Calais kanske ett jobb i Folkestone inte är helt uteslutet... Man måste nog välja utefter de kriterier man kan leva med. Kan man leva med att inte ha möjlighet till vardagskontakt med sina barn så visst, då är både en helflytt eller veckopendling ett alternativ. Leva på en lön händer ju sällan här i Sverige, med a-kassa och socialförsäkringssystemet vi har. Alternativt får man helt enkelt inse att man får byta karriär och ta jobb som erbjuds på hemmaplan. Vad man har för kriterier på ett \"normalt\" liv är ju individuellt.
Skrivet av Eva-Ley
Hmm, svårare?
Så himla ovanligt är det inte att barnen följer med och går skola i ett annat land, det är ju tvärtom rätt vanligt. Vad är det för operation nyfiken som du _måste_ ha för att du ska kunna flytta? Det låter på dig som om operationen är ett kriterie för att du ska kunna få jobb i det \"nya landet\". Jag tycker, fortfarande, att ni ska vänta tills bonusbarnen är större (med de argument jag lämnade ovan). Om du är villig att veckopendla, så är det ju din ensak även om jag tycker att det verkar väldigt jobbigt (och trist för era barn).
Skrivet av Inki
Nu har jag läst...
...samtliga inlägg och svar från dig. I ena stunden planerar du att \"dra\" till ett annat land själv och i nästa för fler barn? Dessutom verkar du ju redan bestämt dig för flytt oavsett vad din sambo säger. I mitt fall skulle jag INTE flytta en. alternativ 1 OM jag var lycklig i förhållandet, i alt. nr 2 träffar ju inte våra barn pappan och syskonen om jag drar med mig barnen så det är ju inte heller bra. Så kvar blir alt. nr 3. Tids nog är dina barn stora så kan du flytta.
Skrivet av Verona

det är en operation
som jag inte vill berätta om men 1 år efter den kommer jag ha lättare att få jobb..
Skrivet av Hanna
Det respekterar jag så klart
... att du inte vill berätta. Men du väntar alltså operation om 1 år och ytterligare 1 år efter det så har du större möjlighet att få jobb (och då helst utomlands har jag förstått). Varför inte vänta tills du vet om operationen blir av, med att börja planera - då har ju också barnen blivit äldre samt att du kan ha fått nya \"intressen\" på arbetsfronten.
Skrivet av Inki
Jag skulle inte flytta alls..
skulle aldrig drömma om att skilja karln från barnen.. skulle inte respektera en man som flyttade ifrån sina barn o gjorde annat än helgumgänge omöjligt.. Och skulle nån kräva det av mej skulle de få fara o flyga.. Skulle du vilja flytta ifrån dina barn?
Skrivet av JmedNochM

Har samma erfarenhet..
min far veckopendlade när jag var barn.. träffade honom bara på helgerna.. o han var precis som du skriver ett bihang med plånbok.. Han var ju aldrig där, gick aldrig på föräldramöten, aldrig på dagisträffar.. föräldradagar i skolan osv.. allt det som skedde i vardagen hade han ingen koll på..
Skrivet av JmedNochM
Hoppla - jag ser att du får besked om ca 2 v
och det är ju nära. Menar nog mer att du ska vänta tills operationen är gjord - då har du ändå 1 år på dig med planeringen.
Skrivet av Inki
jodå..
jag planerar inte speciellt hårt.. kollar mest runt frågar er och så där.. jag vet inte alls hur det blir och om 2 år kanske situationen är helt annorlunda.. vi kanske har boendet för alla barn tex. Sånt vet man inte nu.. Men jag gillar att fråga saker och få bra svar
Skrivet av Hanna

bäst du kollar mina svar på
andras frågor
Skrivet av Hanna
1
Norge Danmark är ju inte så långt till. Då kanske han kan försöka få till att hans barn kommer på långhelger och alla sina lov. I samråd med sitt ex kanske de kan komma fram till en sån lösning. England är ju lite längre bort. Men man kan ju ff lösa det enl min första idé. Tänk vad spännande det måste vara för barnen att få hälsa på pappa i annat land. Jag har vänner som stått i samma situation som er. Där var idén att man skulle bo utomlands 2 år, och mannens barn skulle få vara med o bo utomlands 1 år. Sen skulle man lösa umgänget med långa lov och helger mellan föräldrarna. På så sätt fick barnen möjigheten att få prova på o bo utomlands med nytt språk osv. Jag tycker alt 1. Mitt ex bodde hos sina föräldrar första 1½ åren efter vår separation varannan helg och det funkade då. Så det kanske kan funka ett tag om det är ok för alla. Sen kan ni väl kolla med flygbolagen om inte de kan hjälpa till vid flygningar, kanske barnen kan flyga själva med hjälp från flygvärdinnor. Det är många barn som gör det.
Skrivet av Bio o styvmamma
vet du..
du är den enda som tycker det kan gå... vad glad jag blir :-D kram
Skrivet av Hanna

flytta utomlands när man har bonusbarn?

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information