Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hur ska man tackla det här?

Skrivet av Babs med Emilia & Alicia
Jag skriver den här frågan i flera forum eftersom jag inte vet var någonstans det är mest rätt att ställa den.

Min dotter har precis bytt skola. Vi ska flytta om en månad och vi har valt att byta skola redan nu så att hon kommer in i klassen med en gång. Hon har gått förskoleklassen på en annan skola förra året och går nu alltså ettan på den här nya skolan.

I klassen är de 19 elever, lite mer pojkar än flickor och 4 lärare. En av de är lärare, två är fritidspedagoger och en är någon sorts specialpedagog.

Nu till frågan som egentligen inte rör min dotter direkt. Hon kom hem häromdagen och berättade om att en kille i klassen är jätte jobbig (han sitter vid hennes bord). Han är störande och slåss med andra barn m.m. Sen säger hon att han tagit stryptag på en annan flicka och då sprang min dotter och några barn till och hämtade fröken. Då reagerade jag - förklarade noga för Alicia hur allvarligt detta är, att ta stryptag på någon. Att man faktiskt kan döda en annan människa genom att göra det. Att man inte får göra sånt ens på skoj. Och hur bra det är att hon berättar om det hemma. Det kändes skönt att prata ut om det med henne. Jag frågade också hur lärarna agerade och fröken hade sagt till pojken, men inte mer.

Det hela gav mig inte ro, så jag frågade läraren om detta verkligen hänt. Hennes svar var: Ja, det är mycket möjligt. Dessutom lade hon till: Ja, Alicia kan nog komma hem och berätta fler liknande saker i framtiden. Jag frågade om pojken har någon diagnos (t.ex. ADHD eller liknande... jag har en bror som har det, så jag vet ändå en del om det), men det hade han inte. Jag frågade om han bara var överaktiv, men det ville hon inte heller svara på. Jag frågade om vi kommer att prata mer om detta på föräldramötet, men det fick jag inget svar på. Det enda hon sa var: Ja, det är ju känsligt för pojkens föräldrar.

TRO FAN DET! OCH OM DET DÅ ÄR KÄNSLIGT FÖR POJKENS FÖRÄLDRAR, HUR ÄR DET DÅ INTE FÖR DE FÖRÄLDRAR VARS DOTTER HAN TOG STRYPTAG PÅ????? hade jag lust att skrika rätt ut. Men jag blev SÅ paff, så jag liksom bara gick. Nu sitter jag här och det ger mig inte ro. Vad är det för människor som jobbar med barn????? Tar man inte tag i sånt här med en gång. Jag menar - hade pojken varit 15 år hade han ju blivit anmäld för övergrepp - ÄR DET DÄR VI VILL ATT HAN SKA HAMNA???? Eller vill vi istället att skolan tillsammans med föräldrarna tar sitt ansvar och sätter upp regler och lever därefter också. Det låter ju alltid så jävla (ursäkta språket, men jag kan bara inte låta bli) bra på alla möten om regler hit och dit och kontaktböcker m.m. Men efterlevs dessa regler???? Eller är det bara något som ska få oss föräldrar att hålla käften???

Jag önskar att läraren hade tagit eleven i enrum och pratat allvar med honom. Jag önskar att hon hade kontaktat hans föräldrar och pratat med dem. Jag önskar att hon hade pratat med flickan som blivit utsatt. Jag önskar att hon hade kontaktat flickans föräldrar och informerat dem om det som hänt samt vilka åtgärder de tagit. Jag önskar att hennes svar till mig var - ja, vi vet om det och vi har tagit tag i det med en gång, men tack för att du kom och pratade med mig ändå.

Vad tycker ni????
Svar på tråden: Hur ska man tackla det här?

jag hoppas

att om de har special-lärare i klassen och känner till problemen så har de förhoppningsvis full koll. Däremot får de inte lov att diskutera ett barns egenskaper och behov med andra föräldrar! Du kan inte förvänta dej att få veta exakt vad som har gjorts/sagts/bestämts/planerats vad gäller ett annat barn än ditt eget.
Skrivet av    [mia]

Håller med dig

Fy faan (ursäkta) vilken slapp och mesig lärare! Jag skulle bli helt vansinnig och antagligen kontakta rektorn samt annan inblandad personal. Såna här saker är allvarliga och MÅSTE följas upp. Speciellt om det finns risk att det händer fler gånger som läraren helt sonika stod och sade!
Skrivet av    M.

då borde de

kunna svara just det. \"vi är väl medvetna om problemet och jobbar på flera olika sätt, men kan av sekretess skäl inte diskutera det mer i detalj med dig\"
Skrivet av    seven

det håller jag helt med om :) *imt*

.
Skrivet av    [mia]

Sekretess hit och dit...

Jag har märkt att lärare då och då har \"sekretessen\" som en bra ursäkt för att slippa ta tag i problem... Man måste ju kunna berätta för alla föräldrar i klassen något om problemen som finns och vad som görs, inte bara hänvisa till sekretess. Man behövr ju inte namnge någon utan prata om att några har problem si och så och dessa åtgärder har vi och det förljer vi upp såhär.. t ex.
Skrivet av    Solros

Jag tycker

att du ska avvakta en tid. Du vet inte vad som pågår kring den här pojken. Lärarens tll synes mesiga svar kan ju bero på att hon inte ville vara otrevlig mot dig - hon har ingen rätt att diskutera andra barns diagnoser och utredningar med dig. Vi är ju alla olika bra på att uttrycka oss. Ett samtal säger inte mycket om denna lärares förmågor. Att \"det skulle kunna hända igen\" bevisar ju bara att de känner till att det finns problem. Då kan du nog räkna med att det händer saker också. Annars får du ju gå vägen om rektor, om du upplever det otryggt för din dotter.
Skrivet av    PiaL

korrekt

Jag tycker att hon uttryckte sig korrekt. Hon får absolut inte berätta något mer för dig än vad hon gjorde. Det faktum att det finns fyra vuxna personer i klassen måste väl tyda på att man verkligen tagit tag i problemet. Det är ju inte något man har i en klass utan speciella behov.
Skrivet av    spinucklan

Om det man säger..

..när man gör så, kan härledas till enskild elev är det inte ok om inte dennes föräldrar har godkänt det. Men att andra inte får veta något behöver ju inte innebära att inget görs!
Skrivet av    Sofia*

Som jag uppfattar det

Någon sorts specialpedagog? Kan hon möjligtvis vara resurspedagog? Elevassistent? Personlig resurs för pojken? På din beskrivning låter det som om såväl skolan som pojkens föräldrar är mycket väl medvetna om problemet, sekretessen hindrar dock skolpersonalen från att berätta något utan pojkens föräldrars medgivande. De svar du fick från läraren tyder på detta. Själv skulle jag nog ha hänvisat till sekretessen om jag hade blivit uppringd av en förälder som dig. Jag är iofs utbildad mot förskolan som har strängare sekretess än skolan men enligt förskolans sekretesslag så sa läraren för mycket till dig då hon indirekt erkände att det har hänt saker förr och troligtvis kommer att hända igen. Hon bröt också mot sekretessen då hon berättade att detta var ett känsligt kapitel för pojkens föräldrar. Åtminstone i förskolan så får man enligt sekretesslagen inte ens säga vilket barn det är man är resurs för om inte föräldrarna godkänt detta. Att det är känsligt för föräldrarna är självklart. Nästan ingen förälder vill erkänna att det är något som inte är som det ska med ens barn. Jag upplever dessutom att det är känsligare för en förälder att erkänna att ens barn har ett osynligt neurologiskt handikapp (tex adhd) än att erkänna att barnet har ett synligt handikapp (tex rörelsehinder) Hur vet du att läraren inte pratat med pojken i enrum senare under dagen? Hur vet du att läraren inte informerat pojkens föräldrar genom ett telefonsamtal senare under dagen/kvällen eller när föräldrarna hämtat honom. Hur vet du att läraren inte informerat flickans föräldrar? Din dotter var endast åskådare till händelsen så lärarna har ingen skyldighet att informera dig om vilka åtgärder som vidtagits, tvärt om. De får inte berätta pga tystnadsplikten! Om pojken verkligen beter sig som du skriver så har de andra barnens föräldrar garanterat reagerat för länge sedan. Den här pojkens beteende har troligtvis diskuterats såväl när han gick på förskola som när han gick i sexårsverksamheten. De andra föräldrarna i klassen kanske redan är informerade. Förhoppningsvis så berättar pojkens föräldrar själva om pojkens problem på terminens första föräldramöte. Det är troligtvis det bästa de kan göra för pojken. Om ni föräldrar får veta varför pojken beter sig som han gör så ökar er förståelse för hans problem och hur ni och era barn på bästa sätt kan hjälpa och stötta denna pojke. Pojken mår nog bättre och hans problem lär minska om han får förståelse och stöd istället för hårda ord och utstötning ur gemenskapen. Föräldrarna har dock ingen skyldighet att berätta så man kan inte kräva det av dem och personalen får som sagt var inte berätta något utan föräldrarnas medgivande även om de vet. Jag ber om ursäkt för om mitt inlägg är långt och svamligt, jag är trött och borde gå till sängs nu.
Skrivet av    fd Resurspedagog

Du har fått flera bra svar, men jag vill...

... ändå understryka att du som förälder till barn som inte ens var direkt inblandad i händelsen inte har någon som helst rätt till information om vad och hur skolan, andra föräldrar osv, agerat. Du har självklart rätt att framhålla din oro och bestörtning, men skolan och läraren gör helt rätt som inte ger dig några detaljer om pojken och vad som hänt runt händelsen din dotter såg. Andra barn än de berörda får sällan hela bilden klar för sig, så även om din dotter bara sett att läraren sagt till betyder inte det att det är det enda läraren gjort! Så allvarliga händelser avhandlas knappast inför hela klassen, det sköts på annat sätt.
Skrivet av    Birgitta, since 1997

Skolverket

Om du inte tycker att läraren och övrig personal hanterar detta på ett bra sätt kan du helt enkelt anmäla till skolverket så får dom göra en inspektion och prata med läraren. Hon ska inte gömma sig bakom sekretessen i såna här fall. Det gäller barnens säkerhet hur dramatiskt det än låter.Honhar ju själv sagt att det kan hända igen? Vi hade problem med en lärarinna som skrek dampungar, håll käften och era vidriga ungjävlar till sina elever. Tog kontakt med skolverket och nu har barnen en underbar, ny lärare.
Skrivet av    Ge inte upp

Men det fattar du väl...

att det som hände i den klass du beskrev INTE är jämförbart med det här!?! Den lärare du beskriver ska med all rätt inte vara lärare, men den lärare Babs berättar om har inte gjort något fel alls! Anmäla till skolverket, ja jösses!! Anmälan kommer bara att komma tillbaka med att inget fel har begåtts.Tvärtom har hon betett sig helt korrekt. Och JO, lärare har all rätt i världen att \"gömma\" sig bakom sekretesslagen, det är hon ENLIGT SVENSK LAG skyldig att göra! Annars begår hon ett grovt tjänstfel. Vad skulle du själv tycka om det var DIN unge som diskuterades med andra föräldrar, och vars problem ventilerades öppet på föräldramöten?
Skrivet av   

Vet du vad?

Först och främst borde du läsa på om vad som gäller för sekretessen i skolan. Då skulle du fatta att läraren gör helt rätt som inte berättar allt som hänt för dig! Varför ska du veta något, din dotter var ju bara åskådare? Och hur kan du veta att allt du önskar inte redan är gjort, bara att läraren inte har någon skyldighet att berätta det för dig? Vad skulle du själv tycka om det var DIN unge som läraren pratade med andra föräldrar om, och om det var DIN unges problem som ventilerades öppet på föräldramöten? Det skulle du inte gilla, eller hur? Tror du att det är skillnad för den här pojkens föräldrar? Säkert är alla möjliga åtgärder redan vidtagna, bara det att du och andra föräldrar inte har rätt ENLIGT SVENSK LAG att få reda på vad som har gjorts/görs. Din dotter såg bara att pojken fick en tillsägelse, hur kan du då veta att läraren inte pratade enskilt med pojken efteråt? Din dotter vet väl inte allt. Självklart kan man inte diskutera ett enskilt barn på ett föräldramöte, och att tro att man kan göra det utan att nämna namn är löjligt. Alla vet ändå vem det är. Vill du ändå gå vidare med det här, berätta för rektorn att du är orolig att läraren inte gjort tillräckligt i det här fallet. Så får han/hon ta reda på vad som har gjorts efteråt. Du kan bara acceptera att du inte FÅR veta mer om det här barnet (inte av läraren i alla fall), så är det bara!
Skrivet av   

Precis!

Det var just det svar jag önskade att få, så kunde få mig lugn i stället för att jag blev irriterad på läraren.
Skrivet av    Babs med Emilia 041205 och Alicia 981206

Oj, vad många svar!

Roligt att man kan väcka lite liv i känslorna genom att skriva ett inlägg.... Det är synd ibland att man inte kan höra tonen i en skriven text. Det känns som om många tolkade mig fel eller så tolkar jag er fel också. Jag var inte upprörd när jag tog upp det med läraren. Jag tog upp det med läraren först och främst för att jag inte visste om det Alicia kom och berättade var sant eller ej. Hon sa nämligen bl.a. att lärarna låser in pojken på toaletten när han är jobbig (tur att jag inte skrev med det förra gången)... :-) Min lillebror har fått diagnos ADHD. Mina föräldrar har slitit och sliter än idag för att få skolan att agera för hans bästa. Man blir VANSINNIG när man hör mina föräldrar berätta om hur TAFATTA lärare faktiskt är. Så jag har sett andra sidan. Jag vill absolut inte sätta dit den här pojken eller hans föräldrar. Jag vill inte alls ta upp det på något föräldramöte. Jag vill mest att skolan för det första ska ha koll på pojken för HANS skull. Så att han får hjälp och möjligheter till en bra utveckling. Bara för att det är känsligt behöver man inte strunta i att prata om det. Visst - inte med mig eller andra föräldrar. Men det är ju viktigt att skolan agerar för pojkens skull och pratar med HANS föräldrar. Så småningom kan man ju hoppas att hans föräldrar vill att skolan pratar med oss - man får ett bättre bemötande, acceptans och förståelse från andra föräldrar då. Det är ofta allt hemlighetsmakeri som får föräldrar att ännu mer undra, gräva och snacka skit. Jag begär inte heller att jag ska få veta detaljer om vad som händer med och kring pojken. Det enda jag ville veta var om händelsen hade skett, för då kanske det med att lärarna låser in grabben på toa också är sant. Och då snackar vi att det är skrämmande! Och tro F*N att inte läraren är beredd att prata om det för det ärendet också är sekretessbelagt! Så ett ärligt svar om att tyärr har vi tystnadsplikt och pga av det kan jag enbart säga att vi är medvetna om situationen och har det hela under kontroll - hade så klart räckt gott och väl. Och med tanke på att pojken redan gått där ett helt år och som någon av er skrev att förmodligen har fler föräldrar reagerat innan - så borde läraren vara ganska så välförberedd på den här frågan och haft ett bra svar klart redan innan skolstart. Tack alla för era svar - det fick mig att verkligen tänka. Känslorna svallar även här kan jag säga.... Hoppas bara att ingen av er tar illa upp av det jag har skrivit.
Skrivet av    Babs med Emilia 041205 och Alicia 981206

Hoppas

det inte är vår gamla skola ni är på för då är det där med toaletten dessvärre också sant...
Skrivet av    mamma

Men för H......

Det var ju för f-n SITUATIONEN jag tyckte hon skulle ta upp med skolverket!!! ATT DET FÖREKOMMER STRYPTAG I KLASSEN OCH ATT LÄRAREN REAGERAR MED NONCHALANS OCH UNDANGLIDANDE ISTÄLLET FÖR ATT TA TA I SITUATIONEN. Var nånstans i mitt inlägg har jag skrivit att ungen i fråga skulle hängas ut? Läs ordentligt.
Skrivet av    Ge inte upp

Förlåt för att jag frågar

men vilken kommun bor du i?
Skrivet av    Babs med E & A

Om det är så att du

vill veta vad som görs kan du be att få läsa barnets IUP som är en offentlig handling. Den är läraren skyldig att delge dig. Så är det! Tro det eller ej! Sen kan man diskutera sekretess!!
Skrivet av    Malin

Vad är

IUP? Dum fråga kanske, men jag har verkligen ingen aning.
Skrivet av    Babs med A & E

IUP

= individuella utv. planer som skrivs på varje barn i förskola/skola. Dessa är offentliga och kan läsas av vem som helst, tycker egentligen inte om det då jag inte skulle vilja att någon läste mina barns. OBS! inte att förväxla med åtgärdsprogram som skrivs på barn som har problem med något och behöver särskilt stöd,dessa är INTE offentliga.
Skrivet av    Linda

En av kranskommunerna

till Stockholm. Är du där i krokarna?
Skrivet av    mamma

Nej.

Kranskommun till Göteborg.
Skrivet av    Babs med A & E

Tack!

Egentligen är det inte aktuellt... men det kan vara bra att känna till. Måste hålla med dig om att det är sjukt att det ska vara offentligt. Vem i helskotta ska ha nytta av det egentligen...?
Skrivet av    Babs med A & E

Artiklar från Familjeliv