Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Tack för svaren...

Skrivet av Hanna
Vi får se hur vi gör just nu är jag bara på funderingsstadiet.
Det tar ju nästan 2 år iaf minst 1 år innan vi kan flytta om jag har tur.
Sen hade vi inte heller tänkt jobba och bo utomlands mer än 1-4 år och sen hem igen till samma ort.

Jag är mest rädd att hur ska ett förhållande gå att ha om jag hela tiden är arg/sur/besviken och hela tiden ångrar att jag inte åkte utomlands medan jag var nästan ung.

Men som sagt vi får se. Vet lite mer om 2 veckor ..
Svar på tråden: Tack för svaren...

Lycka till hur ni än gör!

Men du, om det är så viktigt för dig att få göra detta att du kommer att vara arg/sur/besviken hela tiden om du inte gör det (i alla fall som det känns nu) - då tycker jag att du ska försöka presentera en riktigt bra lösning för din sambo utan att forcera det hela för hårt. Man måste ju vara öppen för en diskussion om man ska leva tillsammans. Sedan får ni resonera hur ni ska göra, gemensamt och förhoppningsvis hamnar ni i läget att båda är nöjda. Lycka till!
Skrivet av    Inki

Det här är ju .....

ett problem som kan uppstå med styvfamiljer. Att man alltid måste ta hänsyn till en familj till.... Har man endast gemensamma barn, är det ju inte så svårt att flytta runt.
Skrivet av    Christel med Amanda

det är mest det..

att jag ångrar hellre något jag gjort än något jag inte gjort.. sen vet man ju aldrig hur länge ett förhållande håller.. tänk om jag inte gör detta som någorlunda ung utan struntar i det och vi gör slut när jag är i 50 års ålder.. då kommer jag säkert ångra att jag inte gjort det. Men operationen verkar inte bli av och utan den har jag lika svårt i norge, england,danmark och sverige att få jobb..
Skrivet av    Hanna

men jag har ju valt

en man med barn sen tidigare så jag får väl så mitt kast..
Skrivet av    Hanna

Vad synd...

att operationen inte verkar bli av. Jag förstår också \"jag ångrar hellre något jag gjort än något jag inte gjort\" - men jag skulle inte riskera familjen för det. Det finns faktiskt inget jag vill göra så mycket att jag låter familjen \"bära eller brista\" (eller hur man ska uttrycka det). Där är det faktiskt så att jag aldrig skulle förlåta mig själv om jag var den \"skyldiga\". Sedan finns det ju så klart inga garantier för att ett förhållande aldrig tar slut - men jag vill inte riskera det genom mitt agerande. Lycka till nu!
Skrivet av    Inki

Inte menat...

som en pik eller kritik. Jag bara konstaterar att det är så här.... Jag har tänkt många gånger, att om jag tex skulle bli arbetslös så skulle jag kanske behöva flytta för att få jobb (bor i en liten stad med höga arbetslöshet). Hur sjutton skulle vi lösa det?
Skrivet av    Christel med Amanda

nejdå :-)

jag tog det inte alls som en pik.. utan mer som du som ett konstanterande.. se jag blev inte alls sur.. :-) :-D
Skrivet av    Hanna

Artiklar från Familjeliv