Hur mycket?

Hur mycket?
Skrivet av	Trött och ledsen
låter era män barnen bestämma umgängets omfattning? I vårt fall finns en 10 årig flicka som ska komma varannan helg enligt ö k med mamman. Men ändå tillåts flickan bestämma, flytta ankomstdagen eller välja att inte komma alls. Tyvärr har pappan inte mammans stöd med att puffa på att hon ska komma. Mamman är singel och flickan tycker så synd om sin mamma om hon blir ensam hela helgen, så därför stannar hon hellre hemma. Det handlar inte om att hon inte trivs hos oss, för när hon väl kommer så har vi det bra tillsammans. Utan det är den här stressen om mammans ensamhet. Och förloraren alltid (är dels flickan) pappan. En man som tror han är snäll när han låter flickan bestämma, men som själv håller på att gå sönder av saknad efter sitt barn. Exet hans är otalbar på den här frågan hon vägrar tvinga dit barnet om hon inte vill. Så egentligen är det två föräldrar som vägrar sätta gränsen.
Svar på tråden: Hur mycket?

Att vissa föräldrar inte fattar
att de gör illa sina barn genom att dra in dem i sin \"ensamhet\" Förmodligen i många fall ett tankefel, -klart barnet ska känna att jag saknar det! men det slår precis så fel som du beskriver. Går det att få biomamman att se sin tankevurpa tro? En kompis gjorde precis så och kunde sen inte begripa att barnet mådde så dåligt hos sin pappa. HON fattade dock så småningom och nu upplyser hon om hur _kul_ (vuxenkul ler)HON ska ha. Barnet åker tilll pappa utan dåligt samvete.
Skrivet av marib
Tyvärr
trots påpekande från psykologer att mamman måste skapa sig \"ett eget liv\", för att det inte ska bli så här, så uppmuntrar hon iallafall inte sitt barn till umgänge med sin pappa. Pappan säger t o m till barnet när hon just backar pga detta, att hon inte ska ha dåligt samvete(för hon blir ju ledsen när hon ringer o ändrar sig).Pappa klarar sig, säger han varje gång. Men det är just det som han snart inte gör. Jag har försökt tala med flickan i flera år, och hon förstår ju att pappa också blir ledsen när hon inte kommer, men hon tycker det är värre o göra mamma ledsen.
Skrivet av Trött och ledsen

Oh, vad vi känner igen oss...
mannen och jagt :-( HAde samma problem när flivkan var i den åldern. Manna var väldigt noga med att tala om hur ensamt det blev när flickad åkte till pappa osv... Båda föräldrarna fick tillslut hjälp os en familjeterapeut och flickan gick hos psykolog. Mamman fick vacker inse att hon var en stor del i problemet och nu flera år senare har allt löst sig. Mamman peppar och flickan tycker numera om att åka till pappa. Vet inte vad jag ska skriva egentligen, mer än att det finns lösningar. Men det kräver två föräldrar som samarbetar.
Skrivet av Christel med Amanda
vi är i ungefär motsatt situation...
Min styvson bor hos oss och är hos sin mamma varannan helg. Han vet mycket väl att vi har det bra även när han är borta, vi har _aldrig_ någonsin spelat på någon sträng som antytt att vi tycker att det är jobbigt att han åker till mamman. Ändå har det börjat kärva när han kom upp i 10-årsåldern, han åker visserligen iväg varannan fredag utan problem, men han vill fortare hem numera. Det är inte oss han längtar efter, utan kompisarna och kanske livet här som han är van vid. Låter mamman honom ringa och fråga om han får komma hem (vilket hon alltid gör om han vill det), så svarar vi ju också givetvis att han är välkommen, något annat skulle ju kännas absurt.
Skrivet av Helena V bf 10/11
Hmmm... det är jobbigt när det blir så där
mitt råd blir att du pratar med maken om dessa saker: 1. Om man inte vill komma en helg så är det inte aktuellt med ett byte - utan man får vänta till nästa sväng. 2. Om det ska göras \"tråkiga\" saker hos den andra föräldern, så är det inte aktuellt med ett byte av den anledning. Varför tycker jag så?! Jo .... 1. Man måste lära sig att man inte kan plocka russinen ur kakan och ändra förutsättningarna för andra genom sitt plockande. 2. Likadant som 1 Varför tycker jag så?! Jo, för att det är så lätt att bara \"plocka russinen ur kakan\" om man själv som barn får bestämma. Det hör liksom livet till att allt inte är kanonkul och att man måste anpassa sig. Att allt man gör för konsekvenser och dessa måste man lära sig att ta. Det kanske är hårt - men jag avskyr de tillvaron där barnen bara går från \"kalas\" till \"kalas\" genom att välja helgförälder efter det roliga som ska inträffa hos resp förälder. Och i ert fall - dottern ska inte ta hand om mammans \"ensamhet\" och känna kravet att hon ska välja mellan föräldrarna. Synd, och åter synd, att mamman inte förstår att dottern stannar hemma av, troligen, skuldkänsla och inget annat, samtidigt som hon går miste om pappaumgänget.
Skrivet av Inki

Hur mycket?

Att vissa föräldrar inte fattar

Tyvärr

Oh, vad vi känner igen oss...

vi är i ungefär motsatt situation...

Hmmm... det är jobbigt när det blir så där

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information