Hur mycket kan man/bör man styra över kompisval?

Hur mycket kan man/bör man styra över kompisval?
Skrivet av	Vildänglarnas mamma
Vi har ett dilemma som vi inte riktigt kommer tillrätta med. Förra sommaren, då vi flyttade hit, lärde vår då femåriga dotter känna en ett år äldre pojke. Hon tyckte om att leka med honom och till en början tyckte vi vuxna också bra om honom. Han pratade gärna med oss vuxna och var dessutom snäll mot vår lilltjej som då var sex månader. Han hade också en lillasyster nämligen och visste hur man gjorde med småbarn. Rätt snabbt började vi dock tycka att han var väl busig och dessutom verkade ha dåligt inflytande över dottern. Tex. förstörde han träd i vår trädgård och när han och dottern stökat till och jag bad dem städa upp försvann han alltid snabbare än blixten, med dottern i släptåg förstås. Några gånger var de tillsammans med om att busa med grannarna (inget allvarligt dock). Droppen för oss blev när han började prata sex med dottern. Han blev portförbjuden hos oss. Men, men tiden går... Och dottern har då och då frågat om hon inte kan få leka med honom igen. Till saken hör att det inte finns så många lekkamrater här i närheten och att hon inte hittat nån bästis. Varje dag handlar för dottern om att hitta nån att leka med. Nu funderar vi på att låta dem börja leka igen. Pojken har varit här några gånger i sommar och frågat, så han vill också leka med dottern. Vi är inte alls övertygade om att han har lugnat sig eller mognat även om vi förstås hoppas på det, men det finns ju en annan aspekt av det hela. Om något eller några år kommer dottern kanske inte att berätta för oss vilka kompisar hon träffar om vi på det här sättet styr över henne nu. Det tycker jag skulle vara ännu värre än om hon väljer "fel" kompisar. Jag vill att vår dotter ska känna att vi litar på henne och att hon kan komma och prata med oss. Jag vill inte förstöra det. Men detta är knepigt. Hur tänker ni? Är det någon som har erfarenhet av något liknande, som vill dela med sig?
Svar på tråden: Hur mycket kan man/bör man styra över kompisval?

Hos oss är
alla barn ( nåja, det kanske inte är hel sant, men om jag säger att alla barn vi stött på än sålänge så stämmer det ) välkomna. Även om de beter sig på ett visst sätt så får de lov att komma hit om mina barn vill leka med dem. Här har jag koll på dem och kan prata med dem och påverka dem. Det skulle gå mycket, mycket långt om jag förbjöd mina barn att leka med andra här hemma. Däremot har jag sagt att de inte får vara hos andra och leka pga av vissa saker och barnen har köpt det rätt av för de har själv insett olikheterna i sättet man är mot barn i hemmen så för dem har det varit ok. Vad är det pojken har gjort? Vad han har sagt när han har pratat sex som var så allvarligt att han blev portad? Känner du dig osäker på pojken så tycker jag att de ska få leka hemma hos er där du har koll.
Skrivet av 71:an Nika
samma sak här
jag kan på rak arm inte komma på en enda sak som skulle få mig att förbjuda mina barn att leka med andra barn! Tror inte alls på den varianten att en del barn skulle vara \"elaka eller för framfusiga\" osv! Däremot kan jag styra så att de får vara här o leka om det är barn jag inte \"litar på\" . men förbjuda...no way!
Skrivet av mandelblomman

Helt ärligt? Spontant...
undrar jag om du inte är lite orättvis. Den här pojken är bara sex år, endast ett år äldre än din dotter. Gör din dotter aldrig något bus? Bara alla andra barn? Har hon ingen egen vilja? Varför skyller du allt på hennes kompis? Ofta kan barn \"trissa\" varandra. Är det inte bättre att försöka lära henne hur du vill att hon ska agera istället för att försöka skydda henne mot alla du tror har \"dåligt inflytande\". Och att han blev portförbjuden för att han pratade om sex. Herregud, han är sex år! Vore det inte bättre då att sätta er ner tillsammans och ta upp ev frågor de har. Jag tror man gör sina barn en björntjänst om man försöker förbjuda vissa kompisar istället för att försöka lära dem \"göra rätt\" oavsett vad andra gör.
Skrivet av Anna
Mmm...
Tycker att det du skriver är jättevettigt. Det känns som att det är så jag skulle vilja göra, inte bara när det gäller den här killen, utan även i framtiden. Och det var så jag tänkte mig att det skulle vara att ha familj, att barn och vuxna skulle vara välkomna hos oss. Fast då, förra sommaren, blev det bara för mycket. Sexpratet var som sagt bara droppen, men det började med att dottern berättade att de gömt sig hemma hos en tredje kompis och tittat på varandras snippa och snopp. Enligt dottern var det pojkens idé. Ganska oskyldigt tror jag egentligen, men nog hajade vi till ändå, vår tjej var ju bara fem år. (Antar att det känts för tidigt även om det varit några år senare:0) ) Någon vecka senare kom dottern in och berättade att pojken just bett henne ta av sig byxorna så han kunde knulla henne. Hon var arg och det blev jag också. Jag gick ut och försökte prata med pojken, sa att vi inte accepterar att han säger så till vår flicka. Då vände han sig till dottern och sa att \"din mamma kan knulla x(en annan kompis) pappa\". Sen stack han. Han verkade inte arg och det var inte någon som skrek och var otrevlig, utan det var mest som att han ville testa mig. Och jag kände att han gått över min gräns, detta var jag inte beredd att ta från en av min dotters kompisar. Min man kom hem i samma veva och blev mer arg än jag, sprang ut på gatan och skrek åt pojken att\" du är inte välkommen hos oss mer!\". Och så har det varit sen dess. Men nu känner även han att det kanske skulle vara bättre att ändå låta dem leka. Och då är ju ditt tips bra, att de leker hemma hos oss, så vi har mer koll på vad som händer.
Skrivet av Vildänglarnas mamma
Tack för ärligheten:0)
Fast nog tyckte jag du läste in lite för mycket och var lite orättvis mot mig. Kanske berättade jag för lite, men inlägget blev så långt ändå.. Jag skrev te.x att barnen tillsammas busade hos grannarna. Självklart är min dotter inte oskyldig, hon busar mycket hon också. Men hennes gräns för vad man inte gör kommer snabbare än hans. Hon hänger inte sönder några träd hemma hos andra kompisar. Och hon kom hem och grät när de kastat äpplen på grannens fönster. Hon var rädd för att de skulle vara arga på henne. Så jag tror inte hon hittat på det om hon varit ensam. Men visst kan hon vara gräsligt busig och visst trissar barn varandra. Om sexpratet kan du läsa i mitt svar till 71:an Nika. Sen kan du skriva vad du tycker om det. För mig blev det för svårt förra sommaren. Kanske vi valde den lösningen som verkade lättast just då, det har jag tänkt flera gånger. Men innan vi portförbjöd pojken hade vi många gånger pratat med dottern om vad vi tycker är OK och att vi blir ledsna och arga när de gör som de gjorde. Och gett henne förslag på hur hon skulle kunna stå upp emot honom när han kom med dumma förslag. Men det fungerade inte. Dessutom var det oftast dottern som fick städa upp efter dem båda hon kom hem igen efter att de stuckit iväg. Då var hon arg på honom, men det gick över till nästa gång. Jag är inte säker på att ett lekförhållande alltid är så jämställt. Dessutom tror jag int att jag kan vara helt objektiv. Det handlar ju om min dotter och vår familj. Jag VILL inte vara arg på hennes kompisar varje gång de är hos oss. Förra sommaren orkade jag inte det, jag gav upp att försöka. Men kanske kan jag och min man klara det nu?
Skrivet av Vildänglarnas mamma

Jag kan
förstå att du blev upprörd, för det blir man nog om det händer något sådant. Man är liksom inte beredd på det och när barnens kompisar säger åt en att man ska knulla så är det kanske så att antingen står man som en fågelholk eller så får man ett utbrott av varierande grad....Det är förmodligen inget man bara rycker på axlarna åt. Personligen har jag svårt för att känna att något barn går över min gräns. Jag känner det mer som att jag måste betämma mig för hur jag ska handskas med vad barnet säger eller gör. Låter jag mig bli provocerad så har _jag låtit_ barnet gå över gränsen, men om jag kan hålla mig lugn och prata, ( jag föredrar kortfattat, tycker inte om när det ska diskuteras i detalj och redas ut in i minsta beståndsdel ) och tala om för barnet vad det är man inte tycker om. Är det ordet knulla man hänger upp sig på, så får man tala om för barnet vad det finns för alternativ att säga, men är det så att barnet fortsätter att säga knulla så kommer det att skickas hem och det blir inte mer lek just den dagen. Jag tycker att det är bättre att ha gjort upp om reglerna innan det händer något som gör att man skickar hem barnet. För mig skulle det kännas som om jag verkligen hade förlorat, om jag inte klarade av stuationen utan gjorde det lätt för mig genom att skicka hem barnet. Det känns bättre att reda ut situationen och prata lite och att leken sedan får fortsätta. Jag hade i det läget sagt något i stil med att leken fick fortsätta nu, men om det är så att de fortsätter att \"kasta plommon på katten\", eller vad de nu pysslar med, så kommer leken att avbrytas. För mig är det viktigt att barn ska vara välkomna här, oavsett hur de är. Med viss reservation, men då pratar jag om barn som behöver 100% tillsyn och de har jag inte stött på än. Jag tänker som så att det barnet kanske inte har någon annan stans att vara. Vi kanske är de enda som låter honom komma och leka? Har några ex på sådana barn. De är inte här jätteofta, mer lite då och då. Den ene får jag alltid köra och hämta och lämna annars kan han inte komma. Lite så där halvvild är han, men jag tror att hans rykte är större än vad sanningen i det är....Hans vokabulär är inte det trevligaste, men oftast är han en mycket trevlig liten herre. Det funkar alltid bra när de är här, men jag skulle inte låta min son vara hemma hos honom och leka för där är det ingen som helst koll. Det andra barnet har mycket få kamrater pga sina problem men han och min son leker mycket bra ihop. En gång sade pojken till mig och sonen att han tyckte att min son var så modig. Jag frågade varför och då svarade han \"För att han vågar leka med mig. Det gör ingen annan. Alla är så rädda för mig och ingen får leka med mig\" Min son ( han vet inget om den andre pojkens problem )svarde bara att det var väl inget modigt med det, han var ju hur snäll som helst och han var väl inget att vara rädd för. Själv fick jag torka tårarna för jag tyckte så synd om killen som var så farlig.....Tänk att inte få komma hem till någon annan och leka för att man anses som farlig och elak!! Jag är glad att vi kan vara de för honom som tar emot honom som vilken unge som helst, och det är han verkligen. Inte en gång han har visat sina lite sämre sidor utan han sköter sig exemplariskt. Så långt det går så kan du ju försöka att de är hos er och leker. Försök att se hans fina sidor och glädjen din dotter har av honom. Hjälp till att slipa honom lite genom att prata med honom om buset och orden han säger.
Skrivet av 71:an Nika
jag skulle
inte bli arg på en 6 åring som prata om knulla.. vet en 6åring vad knulla är? vet din dotter vad det är /hur man gör? min son är snart 5 han har INGEN aning om ordet knulla.. däremot har vi använt ordet sex när vi talar om hur bebisar blir till.. kanske grabben helt enkelt behöver lite \"bebisundervisning\" tala om vad ordet betyder.. eller så.. jag tror inte en 6 åring har den kollen att han sa det som en 6 åring kan säjja jag ska SLÅ dej det fattar dom ju.. eller jag skall hugga dej med en kniv en sådan sak förstår dom oxå men knulla?! är det inte bara ett ord och dom vet att man e naken typ?... hur som.. jag tycker dom får leka ihop och får han sånna ideér så prata med honom om det.. en vacker dag får ni ta diskutionen om knulla sex kuk fitta osv men eran dotter så ta den med grabben oxå vettja! :)
Skrivet av Ayhanza
det jag undrar över
efter att ha läst dina inlägg är var sexåringens föräldrar är? Min spontana fråga är varför du inte tagit kontakt med sexåringens föräldrar och diskuterat barnens bus och sexsamtal? Vet de om att pojken går över gränsen för vad som är acceptabelt? Vad gör de för att hjälpa honom? Att bara förbjuda din dotter att leka utan att först reda ut med föräldrarna tycker jag är konstigt när jag hör det så här. KAnske finns det skäl som jag inte känner till, men spontant låter det som att du bör dra in föräldrarna så kanske era barn kan leka, du sätta gränser för vad du anser vara acceptabelt och hans föräldrar ta tag i det som går över styr.
Skrivet av Ev@

Ja, det är det svåraste av allt.
Det är där jag känner att jag misslyckats som mest. Rent fysiskt vet jag var föräldrarna är. Hans mamma var förra sommaren föräldraledig med hans lillasyster och är nu föräldraledig med hans nästa lillasyster. Och egentligen ville jag prata med henne. Men jag fick inte till det på något bra sätt. Först var det roligt att dottern fått en kompis. Så vi bytte telefonnummer och jag berättade om vilken tid vi brukade äta, så att de skulle kunna skicka hem dottern. Pojken hade aldrig någon tid att passa och hans föräldrar ringde aldrig och ville ha hem honom. Sen kom problemen ett efter ett. Han hade sönder saker som jag skrivit ovan och när jag försökte prata med honom om det sprang han iväg. Och jag kunde inte ta mig för att prata med hans mamma om det. Om vi hade känt varandra tidigare hade det nog gått, men som första kontakt? Och när sen pratet om att knulla kom så kan man väl säga att jag gav upp. Jag hade också en liten baby och var trött och ville ha lugn och ro och orkade inte bry mig om pojkens problem. Fast visst tycker jag att jag borde ha gjort det. Det som jag vet efter att ha pratat med den tredje kompisens mamma är att den här pojkens föräldrar verkar ha rätt lite koll på honom. Han hade te.x kommit hem till dem flera gånger vid tiotiden på kvällen och velat leka. Då sov deras barn sedan flera timmar. Han hade också ringt dem tidigt på morgonen och väckt dem. Efter ett tag hade de också sagt ifrån att de inte ville att han skulle leka med deras barn. (Ovetande om vårt liknande problem.) Sen vet jag genom vad dottern berättat att de tittat på vuxenfilmer med pojkens femtonårige storebror. Hur mycket sex de sett där vet jag inte riktigt, men det var iallafall tillräckligt för att vår dotter skulle rita rätt avancerade teckningar på ett knullande par under en period. Det känns även nu, ett år senare som att det är så mycket negativt och så mycket ansvarslöshet från föräldrarna att jag inte kan ta upp det med dem. Det blir ju bara anklagelser! Har du erfarenhet av att prata med andra föräldrar om sådana problem? Hur har du gjort?
Skrivet av Vildänglarnas mamma
Men.
Visst kan det bli så att ett barn genom sitt beteende förlorar alla sina kompisar. Men borde inte barnets föräldrar börja fundera då? Jag har träffat pojkens mamma flera gånger eftersom våra barn spelar fotboll ihop. Så om hon velat hade hon ju kunnat fråga om det var så att jag visste om barnen blivit ovänner eller varför de inte lekte mer. Eller om hennes son ställt till problem hos oss. Jag lovar att jag hade gjort det om det var min dotter som inte längre fick leka med ett annat barn! Då hade jag velat veta varför. Visst kan det vara synd om pojken, även om jag vet att han har kompisar. De brukar cykla omkring här på gatan. Men har jag mer ansvar för honom än hans föräldrar?
Skrivet av Vildänglarnas mamma
Ja, de visste redan då...
Vi har inte använt ordet knulla, men vi berättade för dottern hur barn blir till när hon var 4 år och skulle bli storasyster. Det var ju rätt naturligt att hon frågade då. Senare frågade hon vad ordet knulla betyder och fick veta det. Jag har inget problem med att prata om sex med barn, men det här var ju en totalt respektlös situation. Jag tyckte faktiskt att han kränkte vår dotter. Det han sa om mig bryr jag mig mindre om. Om du läser mitt svar till Ev@, så ser du att detta inte var det enda problemet. Det är nog väldigt olika hur mycket barn vet om sex, men en sexåring med tonårssyskon lär ha svårt att inte höra vad syskonen pratar om. Kanske får han också se filmer som han inte är riktigt mogen för. Så tror jag att det är med den här killen.
Skrivet av Vildänglarnas mamma

Nej, nej
Inte har du mer ansvar än hans föräldrar. Jag tycker inte att du har gjort _fel_, bara att du kunde gjort annorlunda. Kanske.... Jag kan absolut förstå att ni blev arga och portade honom, men jag tycker ändå inte att det är rätt. Inte alla barn har föräldrar som bryr sig om och frågar om sina barns relationer. Det kan både vara av ointresse eller att de helt enkelt inte har uppfattat det som att något har hänt. Hoppas att det löser sig iallafall :)
Skrivet av 71:an Nika
förstår att du drar dig
utifrån det du skriver nu när du berättar lite mer. Det är inte kul att gå över till främlingar och mer eller mindre säga att de gör ett uselt jobb som föräldrar. Pojken verkar ju ha det tufft hemma och då agerar han kanske därefter. Jag har inte varit i exakt din situation så jag vet inte om jag kan ge några tydliga råd. Det du kan och måste göra är ju att tydligt markera vilka regler och gränser gäller i ditt hem och för din dotter. Det är inte okej att de rusar iväg efter ett bus, där måste du markera jättetydligt för båda två. Och i ditt hus är vissa ord inte tillåtna, inte heller vissa typer av agerande. Sedan måste du förklara varför för barnen, både för din dotter och för pojken.Om han ska leka med din dotter måste din regler gälla hemma hos er. Min erfarenhet är att barn fixar regler om de får veta varför man inte får göra vissa saker. Därmed inte sagt att de aldrig testar igen... Det jag tänker med föräldrarna är att du kanske kan berätta för dem så där förälder till förälder hur du tillrättavisat deras son...kanske går det då upp ett ljus för dem att sonen går över gränsen. Det där med vuxenteve är dock bekymmersamt. Jag kan på många sätt förstå era starka reaktioner utifrån det du nu berättar och kan, tyvärr, se mig göra samma sak.
Skrivet av Ev@
Som någon annan här skrev
så brukar även jag välkomna alla barn i vårt hus. Även jag känner att det är bättre att de är här och jag kan ha lite \"koll\", för såsmåningom tappar man mer och mer av den möjligheten. Sen har vi regler i vårt hus och jag måste säga att alla barn som varit här respekterat det. Utan att vi egentligen talat om det för dem. Det är när konflikter uppstår som reglerna kommit fram. Som t.ex. att man inte säger elaka saker till varandra eller att man tillsammans bestämmer leken (flest röster vinner). Den som förstör, bråkar eller inte vill samarbeta kan alltid gå hem. Och det är såklart ingen som vill, därför blir det sällan problem. De kan ibland vara 7 barn inne på dotterns rum och det blir sällan bråk. Man blir fascinerad! Nu till sex-frågorna. Vi har haft lite samma problem här. Vi bor i ett radhusområde och det är säkert minst 12 barn som leker på vår baksida varje dag. Det finns två pojkar som är 4 år gamla som pratat sex. Man undrar ju var det kommer ifrån (de är ju rätt små), men visst.... man har faktiskt gjort det själv när man var liten. Viskat om det och tasslat om det och funderat. I vårt fall ville då killarna visa sina snoppar för min dotter och en flicka till. Sen skulle de i sin tur visa sina snippor för dem. Min dotter berättade duktigt om det hemma och självklart hade hon inte visat sin snippa, men det hade den andra flickan gjort. (säkert tänkte vi...) Jag pratade delvis med flickans mamma, men även med pojkarnas mamma om det.... jag berättade vad min dotter hade berättat och sa att det kanske är bra att vi håller lite koll på dem och pratar med dem. För det är ju klart att de är nyfikna på varandra, på hur man ser ut där nere. Jag sa till min dotter att om hon var nyfiken på sig själv, kunde hon ta en spegel och titta. Men det var så klart inte intressant. Och killarnas snopp hade hon ju sett.... pappa har ju en. :-) Det sjukaste av allt var en morgon när dottern gosade i sängen med oss på morgonen. Då kramades hon med pappa. Hon frågade om han var naken under täcket och han svarade ja. Jaha, sa hon - då knullar vi. Min man gick och duschade.... fick sig en chock kan jag säga. Jag tog tjuren vid hornen och frågade om hon visste vad det betydde. Och visst - det gjorde hon. Man stoppar snoppen i snippan. Så, då förklarade jag att det för det första finns ett annat ord. Att knulla faktiskt är ett väldigt fult ord... som t.ex. jävlar och sånt. Så det säger man inte. Man kan säga att man har sex eller att man älskar. Sen talade jag också om att det är inget som barn gör med barn. Och inget som barn gör med vuxna. Att ha sex har bara vi vuxna människor. Sen dess har vi inte pratat om det, så hon fick nog de svar hon ville ha. Men det kommer säkert nya frågor längre fram.... Hoppas det här ger dig lite svar på dina egna funderingar...
Skrivet av Mamma B

Skönt att höra.
Det är ju alltid skönt att höra att andra har varit med om liknande saker. Och jag kunde inte låta bli att le när jag läst om er dotters förslag till sin pappa. Jo, nog hajar man till, men samtidigt tycker jag att det känns bra att barnen vågar fråga om såna här saker. För nog har de redan fattat att det är nåt speciellt med sex. Vår dotter har frågat om jag och hennes pappa har knullat. Och då fick jag chansen att berätta att vi inte använder det ordet för att vi tycker att det inte låter så fint. Det som nog var det som skrämde oss när den här pojken sa till vår dotter att klä av sig så han kunde knulla henne, var att vi redan innan kände att det var han som bestämde mest när de lekte. Och att vi faktiskt var osäkra på vad dottern hade gjort om de varit ensamma. Kan säga att vi pratat och fortfarande pratar ofta om att det är hon som bestämmer över sin kropp och att hon ska gå hem om de äldre barnen hon leker med vill tvinga henne att göra något hon inte vill (där handlar det förstås inte bara om sex). Lustigt nog, sen jag skrev det första inlägget har ingen av barnen frågat efter att få leka med den andre. så vi får se hur det blir framöver. Men jag vill inte forsätta att portförbjuda pojken, utan det får bli så att de leker här om det blir aktuellt.
Skrivet av Vildänglarnas mamma

Hur mycket kan man/bör man styra över kompisval?

Hos oss är

samma sak här

Helt ärligt? Spontant...

Mmm...

Tack för ärligheten:0)

Jag kan

jag skulle

det jag undrar över

Ja, det är det svåraste av allt.

Men.

Ja, de visste redan då...

Nej, nej

förstår att du drar dig

Som någon annan här skrev

Skönt att höra.

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information