Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hon får inte tillräckligt med mat

Skrivet av Ina m. Elina 8/4 -05
Nu är jag här igen.
Har skrivit några gånger förut, bl.a. om min dotter som inte går upp i vikt så fort och om hennes magont.

Det känns som att amningen håller på att haverera totalt här och det gör mig så himla ledsen. Jag ville helamma i minst 6 månader och sedan delamma i ett par år, men det verkar som att det kommer gå åt skogen med amningen.

Min dotter blir 5 månader om en vecka och går fortfarande upp alldeles för lite i vikt. Hon vägde 4 030 g vid födseln och väger nu ca. 5 400 g. Vi har redan varit en omgång på barnkliniken och tagit tester och nu ska vi snart bli kallade dit igen för en hel dag där med tester och vägning före och efter amning. Varken läkaren eller vi tror egentligen att vår dotter har någon sjukdom men de ska ändå testa henne mot alla möjliga saker. Läkaren vi träffade kallade dottern för "mager". *ledsen*
Hon är inte knubbig men hon GÅR upp i vikt, om än väldigt väldigt sakta.

Eftersom hon inte har någon sjukdom (vilket jag utgår ifrån, hon verkar jättepigg och tidigare tester har inte visat något) så innebär det att hon får i sig för lite mat. Jag helammar men ger 50-100 ml ersättning (Nutramigen eftersom hon verkar vara känslig mot komjölksprotein) innan sängdags. (Jag ger ersättningen, samt dagens sympatiläckage, _efter_ amningen. Detta har vi börjat med ganska nyligen, innan dess fick hon bröstmjölk från frysen men den är slut och jag kan tyvärr inte pumpa.) Hon verkar inte tycka ersättningen är god precis men kan ändå äta upp till 100 ml av den.

Jag ammar så fort dottern visar något tecken på att vilja ha och erbjuder även bröstet emellan. Men min dotter är helt enkelt inte särskilt intresserad av att amma. Hon äter bra i 1 minut (så länge som det verkligen sprutar mjölk) och sedan blir hon otålig, hon sparkar med benen, drar och sliter i bröstet, gnäller och börjar kämpa för att sätta sig upp, hon vrider och vänder sig för att titta på annat och krumbuktar sig tills hon ligger som en ostbåge. (Jag har lugnt omkring oss och ammar alltid på samma ställen.) Hon äter något bättre när vi liggammar så det försöker jag göra ofta, men även då blir hon frustrerad och släpper tutten hela tiden.
När jag byter bröst så äter hon bra i 1 minut och sedan är det samma visa.
Ibland vill hon inte amma alls, jag har försökt öka produktionen genom att intensivamma men jag kan ju inte tvinga dottern att suga.
Hon har börjat slarva med taget också den senaste tiden. Hon tar ibland bara vårtan i munnen, jag försöker rätta till men det är inte så lätt med en så pass stark och rörlig bebis som en 5-månaders. Om jag försöker vänta ut henne blir hon bara irriterad, grabbar tag i bröstet och drar sig till det själv. Ibland klämmer hon bröstvårtan mot gommen med tungan samt tuggar på den... det verkar som att hon mest leker med den. (Så är det dock inte vid varje amning.)

Jag har hela tiden velat tro att amningen räcker, men frågan är om jag inte varit ganska självisk... Jag har _velat_ att amningen skulle räcka, jag ville så väldigt gärna helamma.
Hon får ju uppenbarligen inte tillräckligt med mat. *ledsen*

Jag tror att det är så att jag inte har speciellt mycket mjölk och att det rinner väldigt sakta efter en kort stund, det är då dottern tröttnar. Problemet är att jag inte kan få henne att suga oftare och mina bröst går i baklås så fort de får se en pump. Har provat med handmjölkning men det fungerar inte heller, jag får inte ut mer än ett par droppar.

Det skär i hjärtat på mig att inse att dottern förmodligen fått för lite mat hela tiden. Hon är inte så stor i maten, hon nöjer sig lätt med en liten slurk och har därmed vant sig vid att äta lite.
Nu måste vi börja ge henne mer "annan mat" så hon får ordentligt med näring i sig. BVC har föreslagit modersmjölkersättning eftersom dotterns mage är känslig, men hon gillar ju som sagt inte Nutramigen. Mitt själviska jag tycker iofs att det är bra att hon inte gillar ersättningen så mycket för då konkurrerar den inte ut amningen... men jag vill ju samtidigt att hon ska tycka om maten och kunna äta det hon vill ha. (Det ser ofta ut som att hon vill ha mer att äta men att hon kväljs av Nutramigen.) Vet inte vad vi ska ge henne istället, om vi ska prova någon komjölkproteinfri välling/gröt eller börja med riktig-mat-smakisar snarast så att det kan utökas till riktiga matportioner. Hon måste i alla fall få mer mat i sig än hon får nu.

Jag är jätterädd att dottern ska föredra den nya maten och rata bröstet totalt, jag villll ju så gääärna amma länge. *uppgiven*

På amningshjälpens sida står att läsa att det är en fysisk omöjlighet att mjölken tar slut så länge man ammar, och jag har hela tiden fått höra att _mjölken räcker_. Jag upplever att jag fått mindre och mindre mjölk, trots försök att intensivamma. Varför skulle det inte kunna bli fel på denna "funktion" i kroppen? Man kan ju få alla möjliga fel i kroppen, varför skulle mjölkproduktionen vara ett undantag från detta? Amningshjälpens benhårda ställning (så upplever jag den) om att det inte kan bli fel i mjölktillgången om man gör allt rätt har gjort att jag mått väldigt dåligt och känt mig misslyckad. Det måste ju vara mitt fel om det inte funkar... Men måste det verkligen det? Varför skulle det inte kunna bli fel på signalerna till hjärnan eller på själva produktionen? Skulle detta vara den enda absolut felfria processen i kroppen då?
Kanske är det mitt fel, men jag har ändå svårt att tro på att det inte skulle kunna bli fel på mjölkproduktionen så att man har för lite mjölk för sitt barns behov, trots att man gjort allting "rätt" och barnet suger rätt och allt det där. (Säger inte att JAG gjort allt rätt utan pratar rent generellt nu.)
Ni får gärna tycka till och berätta hur ni tänker om detta.

De konkreta frågor jag har är:
Vad tror ni är bäst att jag ger mitt barn som tilläggsmat? Hon verkar ju som sagt inte gilla Nutramigen.
Tror ni risken finns att min dotter inte kommer vilja amma mer alls när vi börjar ge annan mat?

Usch vad ledsen jag känner mig. Aldrig kunde jag tro att det skulle bli så mycket problem med amningen.
Svar på tråden: Hon får inte tillräckligt med mat

Vad...

...tråkigt att höra att du är så ledsen! Men du - var inte det, det är ju verkligen inte på något sätt ditt fel att din lilla tjej går upp sakta i vikt! Du har ju gjort allt du har kunnat, du har verkligen tagit ditt mamma-ansvar och sett till att hon blir läkarundersökt och allt. När det gäller mjölktillgången så tror jag du kanske har missuppfattat Amningshjälpen. Vi har aldrig påstått att alla kvinnor kan helamma sina barn i sex månader. Utan det som vi brukar säga är att kvinnor med minst ett bröst och ett barn som kan suga har förutsättningar att amma, om det är vad de vill. Och \"amma\" är inte detsamma som \"helamma\". OM ett barn ammas helt fritt, så ofta det vill, har en optimal amningsteknik, inte erbjuds napp eller flaska och mamman vill amma och inte känner smärta eller annat obehag, så är det ett fåtal kvinnor vars mjölkproduktion inte räcker till helamning. Men de finns! Ibland hittar man ingen orsak, men visst finns det mammor som fast de är jättemotiverade att amma och fast de gör allting \"rätt\" ändå har barn som inte går upp tillräckligt i vikt och inte verkar få tillräckligt med näring. Som sagt så hittar man inte alltid orsaken till detta, som med en engelsk term brukar kallas \"failure to thrive\". Det finns många teorier och tänkbara förklaringar till detta fenomen, men som sagt- ibland hittar man ingen orsak. En teori är att bakom många av de \"oförklarliga\" fallen ligger en försvagas utdrivningsreflex hos mamman, vilket då skulle innebära att inte tillräckligt med mjölk drivs ut ur bröstet under amningen, vilket kan göra att vissa barn efter en stund \"lägger av\" att suga och låter sig nöjas trots att de hade behövt få i sig mer. Hormonella orsaker hos mamman är då en tänkbar orsak, här behövs mer forskning. Jag hoppas att du i alla fall kan försöka känna dig tillfreds med den amning du faktiskt har haft och med all en bröstmjölk som din dotter trots allt har fått! Och att du ger annan föda till henne innebär ju inte att amningen behöver ta slut, utan förhoppningsvis kan du ändå fortsätta amma henne precis så länge som du vill och trivs med! Nu till dina konkreta frågor: Som tilläggsmat skulle jag i första hand råda dig att ge gröt och/eller puréer. Med fast föda är det mindre risk att amningen konkurreras ut. Men om du t ex känner att du vill ge välling så kan du ju ge den med sked eller mugg om du vill undvika flaska, just för att inte riskera amningen. Jag tror att om du fortsätter att erbuda bröstet fritt, inte bara som mat utan också som ett sätt att ge tröst, närhet, mys och trygghet, så kommer hon troligen att vilja fortsätta amma även om hon får annan mat. Det är min erfarenhet att det framför allt är välling på flaska som kan konkurrera ut amningen, och då särskilt om barnet även använder napp och inte har vant sig vid att amma till tröst. Men det finns förstås också barn som dricker en eller två flaskor välling varje dag men som ändå fortsätter att amma länge till. Barn är olika och det finns inga regler för detta. Det absolut viktigaste är ju att du och din lilla tjej mår bra och att ni hittar ett avspänt förhållande till det här med maten. Viktigast är ju inte att du ammar utan att ni trivs tillsammans och att hon får i sig vad hon behöver. Men som sagt, du har alla chanser att kunna fortsätta amma ett bra tag till även om hon får annan mat också!
Skrivet av    Kattis

Artiklar från Familjeliv