3 situationer

3 situationer
Skrivet av	Desperat, trött och väldigt ledsen mamma
jag kom på nu när jag gick här och funderade på vad ni skrivit. 1. Arga dottern får datorförbud och talar om att det skiter hon i. Anledningen är att hon ska ändå åka till en kompis efter skolan och där finns dator som de kommer att bli sittandes framför... 2. Arga dottern får datorförbud och för henne betyder det då att då kan hon fortsätta missköta sig eftersom hon ändå har datorförbud. Livet är liksom redan ett helvete, varför anstränga sig? Något liknande inträffar ibland på mornarna när hon ska till skolan. Vi säger åt henne att göra sig iordning, hon lallar runt och bråkar med lillebror eller nåt. Vi säger åt henne att nu åker vi och börjar dra oss mot bilen. Inget händer. Vi påminner igen och säger att hon måste börja NU för annars kommer hon försent till skolan coh så går vi ut och sätter oss i bilen och då vaknar hon till, arg ledsen och fly förbannad börjar hon gasta om att vi ska vänta, men gör ingen ansats till att göra sig iordning. Skynda dig då att göra dig klar säger vi. Men då är det plötsligt ingen idé att göra sig klar - hon kommer ju ändå att komma försent. Skrik, gråt och tandagnisslan. Men klä på dig då så hinner du. NÄäääääää, jag kommer förseeeeent!! Nej, du hinner om du gör dig iordning nu. Nääääää, det är ingen idééééé. Sen funderar jag på en tredje situation om vi nu t.ex. skulle införa belöningssystem för att tvätta sig innan sänggåendet. Detta skulle alltså få lov att kollas varje gång. Hon blir väldigt arg när man ber att få kolla att hon tvättat rumpan. Klart det, hon är 9 år! Men vet hon att manb inte kommer att kolla så tvättar hon sig inte. Tvättandet är bara ett exempel - hon kör samma stil rakt över.
Svar på tråden: 3 situationer

Försöker svara hur vi gjort i liknande situationer
1. Arga dottern får datorförbud och talar om att det skiter hon i. Anledningen är att hon ska ändå åka till en kompis efter skolan och där finns dator som de kommer att bli sittandes framför... * Endera skjuts data förbudet upp tills det faktiskt blir en konsekvens eller Dottern kommer _hem_ efter skolan, kompisar tillåtna men dator ska vara AV. 2. Arga dottern får datorförbud och för henne betyder det då att då kan hon fortsätta missköta sig eftersom hon ändå har datorförbud. Livet är liksom redan ett helvete, varför anstränga sig? Beror ju på _henne_ hur länge hon vill ha dataförbud. Själv försöker jag numera hålla korta tider på data förbuden av just den anledningen. Något liknande inträffar ibland på mornarna när hon ska till skolan. Vi säger åt henne att göra sig iordning, hon lallar runt och bråkar med lillebror eller nåt. Vi säger åt henne att nu åker vi och börjar dra oss mot bilen. Inget händer. Vi påminner igen och säger att hon måste börja NU för annars kommer hon försent till skolan coh så går vi ut och sätter oss i bilen och då vaknar hon till, arg ledsen och fly förbannad börjar hon gasta om att vi ska vänta, men gör ingen ansats till att göra sig iordning. Skynda dig då att göra dig klar säger vi. Men då är det plötsligt ingen idé att göra sig klar - hon kommer ju ändå att komma försent. Skrik, gråt och tandagnisslan. Men klä på dig då så hinner du. NÄäääääää, jag kommer förseeeeent!! Nej, du hinner om du gör dig iordning nu. Nääääää, det är ingen idééééé. * Färdig plockad klädpåse :-) som tas med i bilen så får surt barn klä sig där + macka i påse eller ev frukt.Man behöver inte göra nån större affär av det, det är bara EN lösning. Resten av familjen ska inte drabbas om det går att undvika.
Skrivet av marib
jag skulle ha
Jag skulle ha gjort lite som marib. Datorförbud är datorförbud. Ska det vara ett straff för fel beteende så ska det kännas. Inte hälsa på kompisen med dator tex. Eller om kompisen föräldrar kan kolla att de inte leker med den. Ge dig inte, för varje gång ni ger er efter att ni gett henne en konsekvens så \"vinner\" hon. Kläderna, skulle ha gjort precis som marib. Ha kläderna färdigvikta vid sängen/frukostbordet. Funkar inte det så klädpåse i bilen. Hon kommer nog inte tycka att det är kul att komma till skolan i pyamas eller klä på sig i bilen. I bästa fall räcker det med en gång. Jag har gjort just detta med min grabb. Tog hans jacka och skor och gick. Han gick barfota ca 2 meter och ville ha skor, det fick han och gick resten av biten utan jacka och mössa till bilen (mitt i vintern) och han har inte gjort det fler gånger. Belöningen... det där med att duscha kan vara problematiskt... vet inte riktigt hur man ska göra. Kan hon inte bada på kvällen istället? Finns det något annat som inte verkar \"rätt\"? Jag har diagnoserna ts/adhd och jag hade lite svårt för det där med att duscha när jag var liten för ljudet gjorde ont i öronen och vattnet från duschen gjorde ont på huden. Taktil överkänslighet. Nåt annat som slog mig om hon skiter i allt... Depression. Barn kan också bli det. Då skiter man i allt, även att duscha och om skolan går åt helsike. Hur går det i skolan?
Skrivet av Mammabus

Glömde ju :-)
jag skulle helt sonika struntat i stjärt tjat. Däremot inför obligatoriska bad varannan dag = rumpa ren per automatik.
Skrivet av marib
Gjorde ont?
Min dotter hatar att duscha, det blir nästan alltid bråk om det. Vågar inte fråga om det gör ont för då kanske hon tar det som anledning till att INTE behöva duscha.. Hon själv har inte sagt något om att det skulle göra ont men hon kanske inte är medveten om det?
Skrivet av Mi
fråga
Om det inte går att fråga rakt på sak om vad som är läskigt och sånt så kan du ju prova prata om läskiga saker. Berätta vad du är rädd för,tex ormar, spindlar eller nåt och sen får hon berätta. Men det går ju bara när hon är på bra humör och inte agressiv för då har hon nog låst sig i sitt eget \"trauma\" och alla andra är enl henne dumma i huvet. Jag gick runt hela min uppväxt och såg mig som nåt missfoster eftersom jag inte reagerade som andra eller funkade som andra. Jag kunde inte prata om såna saker som allt tvång mm var \"hemligt\" för det var FÖR ångestladdat att ens ta upp med någon. Men hade nån ställt rätt fråga hade det nog bubblat ut.
Skrivet av Mammabus

taktil
Det jag skrev om taktil överkänslighet är att kroppen på nåt sätt blandar ihop det man känner. En svag smekning gör ont/bränner/irriterar men en hårdare sådan känns bra. Kläder i visst material eller hur de är formade går ej att använda för det skaver, är för hårt osv. Jag har tex brutit fingret, näsan och tårna ett par gånger, paja knät och foten, handen men det gjorde inte speciellt ont. Däremot så kan en tröja i ett visst material \"bränna\" på huden och kännas som om den skär rakt igenom huden och skaver mot benen under.
Skrivet av Mammabus
Skruva av duschstrilen
... och använd bara slangen. Funkar bättre för min dotter som också hatar att duscha. Låter mindre också.
Skrivet av Fjärilens mamma
Vilken tur jag har
som har er här! Så viktig upplysning om något \"så enkelt\". För det där med kläder är också väääldigt speciellt. TACK! Ska forska vidare på områderna!
Skrivet av Mi

Hej
å vad dina inlägg berörde mig! Har också en son som får utbrott, inte precis likadant som din dotter men liknande. Och själv fick jag attacker av något av det din dotter verkar uttrycka. Mina föräldrar var helt OK mot mig vad jag minns, men det var rätt mcyket oro kring mig och det faktum att jag trots att jag var flicka pratade mycket och visade mycket känslor. Jag fic k inte heller höra med ord särskilt ofta att jag var älskad och även om ingen verkade tycka illa om mig minns jag att jag var väldigt tveksam över om jag öht var accepterad. Kan det vara nåt i den vägen din dotter känner - du älskar ju din dotter kan jag se men samtidigt är du väldigt orolig, och dottern kan tolka detta på fel sätt tror jag. hon rår uppenbarligen inte på sitt b eteende själv och hon uppfattar att hennes värde sitter i hur väl hon kan bete sig, så dåligt beteende=lågt värde. Lilla gumman!!! Hennes sätt att protestera verkar vara att devaluera era försök att få rätsida på det hela. Hon känner nog er tvekan, er oro. Jag håller med Marib om de konkreta tipsen och så skickar jag dig en cyberkram och ett cyberton ork!
Skrivet av sajko
Tack för de orden.
Jo, det är nog mycket så att hon inte känner sig älskad. Förutom allt detta bråk och tjafs så pratar hon även om att hon ska ta livet av sig och att ingen skulle sakna henne och sånt. Eftersom jag själv har det väldigt jobbigt med mina känslor för henne är det svårt fö rmig i de situationerna att verkligen visa henne hur mycket jag älskar henne. Det är det gamla talesättet \"älska mig mest när jag förtjänar det minst...\" du vet. Samtidigt är det ju då det är som svårtast att älska någon mest... Jag tänker ibland på hur otroligt RÄTT en del gamla talesätt är. Och det trots att de är så gamla, liksom. man kan inbilla sig att nu vet vi ju så mycket och har kommit så långt och ÄNDÅ finns det så mycket visdom i ett så pass gammalt talesätt.
Skrivet av Desperat, trött och väldigt ledsen mamma
Hej!
Jag hoppas verkligen inte att mina associationer till egen barndom osv gav dig en massa skuldkänslor - det var inte alls meningen. Som du säkert förstår kan det ju förhålla sig på ett helt annat sätt i er familj, att jag drar paralleller behöver ju inte alls vara relevant. Dock vill jag säga att om er dotter svänger sig frikostigt med självmordshot KAN det vara ett sätt att försöka hittta balans, kontroll och trygghet genom att manipulera, men det är ändå ett observandum att hon uttrycker sig på det sättet - kan du tänka dig att ta kontakt (kan man ju göra anonymt till att börja med) med BUP, bara för att försöka få lite råd och tips och framför allt hjälp med att inte känna skuld själv. Inga av dina känslor är förbjudna!!En del av dem är dock ganska viktiga att din dotter inte behöver ta del av. Jag tycker det är tydligt att er dotter inte mår bra. SEn om det beror på funktionshinder, för otydliga regler eller något annat är svårt att säga. Jag tror att du som mamma behöver mer stöd än du har idag, mycket mer stöd! Frågan är bara var du kan få det. BUP har ibland möjlighet att stötta på rätt sätt, men långt ifrån alltid. Andra föräldrar kan ha saker att säga som gör det enklare för dig. Men jag tänker att en sån sak som att något proffs kom och träffade din dotter i hemmiljön vore bra - det kan göra att saker och ting kan få kännas \"normala\" om ni får konkreta råd och tips om var fokus bör ligga, och du kan få prata av dig. Två konkreta idéer: 1) Skolan har tillgång till kommunanställda specialpedagoger. Du som förälder har rätt att (i samråd med din dotters lärare) be att en sådan kommer ut och observerar din dotter i skolmiljön under ett par dagar, för att sedan prata igenom konkreta problem och lösningar med dig och/eller läraren. Kanske kan du tom be specialpedagogen komma hem till er. 2)Via familjecentrum (det heter olika i olika kommuner, men bepansra dig med tålamod och ring kommunväxeln och fråga dig fram) kan man få stöd genom sk familjebehandlare. De kan stötta genom samtal, rådgivning och handfasta metoder såsom Marte Meo, vilket är en metod där man videofilmar interaktioner mellan familjemedlemmar och sedan analyserar detta och på så sätt hittar de sätt som fungerar när ni kommunicerar med dottern. Har ni tur hittar ni en specialpedagog som kan Marte Meo;-) Jag är övertygad om att det finns hjälp för er att få så att er dotter kan känna större trygghet och fungera bättre. Faran just nu tror jag är att hon fastnar i rollen som den som inte klarar samarbetet inom familjen och att den rollen förstärks genom dysfunktionella mönster och otrygghet för alla inblandade. DEtta är ingens fel! Men det kan behövas hjälp utifrån för att lösa låsningarna. Kollar här igen om du vill bolla mer senare.
Skrivet av sajko

Ingen fara.
Skuldkänslor har jag väl då och då, men de fanns där innan ditt inlägg. Det uppfattade jag enbart som positivt. Hihi, vi kanske skulle be specialpedagogen som ska observera den äldre dottern att gå in i ett annat klassrum och ta den yngre istället. Jag vet inte om det har något samband (kan egentligen inte förstå hur det skulle kunna ha det) men den äldre dottern reflekterar och ifrågasätter och har det senaste halvåret dragit ner på kontakten med 2 kompisar. Först flyttade den ena och nu har även den andra bytt skola. Vi föräldrar är inte så pigga på att våra barn umgås med dem, men de har varit hennes enda kompisar. Tyvärr har nu den yngre dottern tagit över kompisskapet med dem. Ingen av dem går i flickornas skola, men de umgås på fritiden. Skolan fungerade inte för 5 öre för den äldre dottern så sent som före sommarlovet och till ht-starten var det som att vända på handen. Hon tycker det är roligt i skolan, hon skriver i sin kontaktbok, hon är med på idrotten, hon äter i matsalen!!! Vi är helt förundrade och stolta och SÅ glada. Och vi hoppas verkligen att det håller i sig. Det kanske är så enkelt som att en har blivit större och den andra har kommit in i en period... Den äldre dottern har alltid agerat i skolan, den yngre hemma. Vi ska försöka få 5 min. idag och till att börja med sätta oss ner och bestämma dator-tid och vilka dagar man ska få vara med kompisar.
Skrivet av Desperat, trött och väldigt ledsen mamma
Det
där att er dotter beter sig jobbigt bara hemma och inte i skolan är ju i sig något att jobba efter. Det betyder ju något i sig, och det är inte alls självklart att en ev specialpedagog eller liknande kommer att dra slutsatsen att hon är otrygg i hemmet men inte i skolan - det kan lika gärna vara tvärtom! Men så förtvivlad som du låter tycker jag det vore värt ett försök - dottern får inte info om att hon ska observeras, specialpedagogen får hitta på nån annan förklaring til att hon/han är där. Hoppas det kan kännas lättare snart!
Skrivet av sajko

3 situationer

Försöker svara hur vi gjort i liknande situationer

jag skulle ha

Glömde ju :-)

Gjorde ont?

fråga

taktil

Skruva av duschstrilen

Vilken tur jag har

Hej

Tack för de orden.

Hej!

Ingen fara.

Det

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information