Att alltid vara rättvis med kärleken.

Att alltid vara rättvis med kärleken.
Skrivet av	cyenne
Hej.Jag undrar bara om det är någon som kan känna som jag?Jag känner inte alltid lika starkt för mina tvillingar.Har killen kommigt in i en"jobbig"period så känner jag lite mer för att vara med våran dotter och tvärtom.Det känns som om känslorna hoppar fram och tillbaka.Missförstå mig inte,jag älskar båda jätte mkt och skulle inte vilja vara utan dom.Kan ni känna likadant ibland eller är det bara jag.
Svar på tråden: Att alltid vara rättvis med kärleken.

Känner igen!
Jag tror att det är helt naturligt att man känner så som mamma. Jag har från början tyckt att det har varit svårt att \"gå upp i\" båda samtidigt. Tyckte t ex att det var jättesvårt att dubbelamma eftersom jag inte kunde koncentrera mig på varken Maja eller Björn. Jag vet inte hur gamla dina tvillingar är, men jag kan rekommendera att ni delar på er ibland med varsitt barn. Det kan handla om en timme eller om en hel dag med utflykt och allt. Detta har verkligen hjälpt mig att komma dem nära en och en. Jag vet också att Fredrik känner någonting liknande. Vi brukar säga att vi är i Majiga eller Björniga perioder och som tur är är jag alltid Björnig när han är Majig och tvärtom :) Jag vet inte heller om dina är lika varandra eller som mina totalt olika, men jag tror att olikheterna hos barnen bidrar till att det är svårt att ta in dem samtidigt. Vore intressant med andras erfareheter av detta. Kanske är det precis så det kan vara när man är \"vanlig\" tvåbarnsmamma och inte har tvillingar?
Skrivet av Silverkarin
Så är det väl med våra barn?
Själv har jag 3 stycken, en tjej som föddes två år innan killarna kom. Och det är PRECIS så som du skriver, vissa perioder skulle man kunna gå i TAKET för den ena, och den andra är hur ljuvlig som helst. För att nästa halvår vara precis tvärtom...=) Det här är känslor man har, tror jag. Inte så att man älskar den andra mindre för det, bara för att man kan tycka den ena är \"jobbig\" ibland... Sen har jag ett knep...jag kör efter \"älska mig mest när jag förtjänar det minst, det är då jag behöver det mest\"...=) Jag har märkt att när nån av barnen är \"jobbig\", så kramar jag och bryr mig om det barnet lite extra. (det andra/tredje barnet går ju av sig självt, eftersom man känner \"extra för det\" just då) Det slår aldrig fel: det vänder fort...=)
Skrivet av Ulrica m Simon och Victor 6 år

Bra!
det där tror jag är jätteviktigt, att bry sig mer om det \"jobbiga\" barnet.
Skrivet av Karin med Maja och Björn
absolut....
att det är \"jobbigt\" betyder ju att den är på väg någonstans i sin utveckling, att det är något som händer i själen. det minsta man kan göra då är ju att visa att \"jag är här\"...även om du stojar....=)
Skrivet av Ulrica m Simon och Victor 6 år
Känner oxå igen..(långt)
problemet! Med 3 i samma ålder som kan vara ojämna i humöret + en tonåring med svängigt hormontemperament så kan det bli jobbigt ibland. Ulrica har såå rätt i vad hon skriver tycker jag...ofta är det den som är \"jobbig\" som behöver lite extra kärlek. Men det kan vara svårt att se det och ge det när barnet har krävt uppmärksamhet på fel sätt. Exempelvis om det har varit elakt eller gjort ofog... Våra enäggs, Ida och Meg, har börjat leka mer och mer bara de två...de har samma humor etc. vilket gör Lovisa avundsjuk när hon inte får vara med eller förstår va de leker...hon förstör då gärna deras lek... Tror verkligen att det här med egen tid för varje barn är guld värt... Kram Olga
Skrivet av Olga m. triss 030927+Olivia-92

Att alltid vara rättvis med kärleken.

Känner igen!

Så är det väl med våra barn?

Bra!

absolut....

Känner oxå igen..(långt)

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information