Korttidsvistelse

Korttidsvistelse
Skrivet av	Susanne med Douglas 0301 och Ella 0501
Är det någon här som genom LSS har erfarenhet av korttidsvistelse i en annan familj för ett barn i 2-3 års åldern? Just nu har vi det väldigt jobbigt med Douglas och vi har från hab fått rådet att söka avlastning utanför hemmet. Känns tungt samtidigt som vi är väl medvetna om att det inte kommer att hålla i längden så som vi har det nu och det kommer inte att bli direkt lättare de kommande åren. Vill höra vad ni andra som har avlastning tycker om det och hur ni har löst det. Släkt? Vänner? Någon okänd genom LSS? Vi har ingen i vår omgivning som vi känner kan ta hand om Douglas i form av avlastning så för oss skulle det innebära en främmande familj och det känns väldigt olustigt.
Svar på tråden: Korttidsvistelse

inte ännu
Vi har också fått rådet att ta tag i att söka en avlastningsfamilj men vi har inte har inte kommit till skott ännu. Kommer nog att ta tag i detta till våren, antingen familj eller assistanstimmar eller både och. Vi har varit och pratat med habkuratornom detta.
Skrivet av Helene_med_Alexander
Tycker att
det känns tungt att lämna bort Douglas. Det gör ont i mig bara jag tänker på det. Även om jag vet att HAN kommer att ha jätteroligt. Jag är en kontrollmänniska ut i fingerspetsarna och känner att jag då har svårt att lita på att andra människor kan ta hand om mitt barn....suck. Tankar som \"Vem väljer att bli avlastningsfamilj? och Varför väljer man att bli det?\" far genom mitt huvud och jag ser värsta tänkbara framför mig. Blääääääää! Samtidigt vet vi att det inte kommer att hålla i längden. Vi orkar inte mycket längre till. Vi vet ju också att detta inte är en övergående fas. Visst, kan det bli lättare i framtiden, men också betydligt tuffare. Tack för ditt svar! Känns skönt att se att det är fler som står inför samma val.
Skrivet av Susanne med Douglas 0301 och Ella 0501

Delar med mig lite av vad jag känner
Vi har nyss fått en avlastningsfamilj eller rättare, vi skulle träffa dem. Jag ser från två håll. Innan vi fick Elias så tänkte vi bli avlastningsfamilj. Varför vill man det? För att man älskar barn, för att ett barn med handikapp lär en så mycket, för man har tid och ork, och vill göra något för en annan människa. Så blev jag med Elias och plötsligt var det vi som behövde avlastningsfamlj. Men nu när vi står med en familj som är villiga att träffa oss och våra barn så känner jag bara nej. Så illa är det inte att jag behöver skicka iväg mina två yngsta en helg i månaden. Så vi kommer tacka nej och avvakta. Mellantjejen ska utredas nu, och yngsta killen blir förhoppningsvis äldre och sover bättre. Men jag kan fortfarande tänka mig att bli avlastningsfamilj när barnen är äldre. Fast just nu när barnen fortfarande är så små ( de är bara 2 år och 3,5 år) så känns det fel, även om helgerna är helvetiska, så vill jag inte lämna dem till en främmande familj.
Skrivet av Wondergirl
Vi har
E på korttidshem. På hans specialförskola kan han stanna kvar en helg i månaden fre-sön. Han känner sig hemma, sover i samma säng som han gör på vilan på dagis, det är samma lokaler, bara lite annan personal under helgen. Det funkar jättebra. Vi försökte då E var 2 år men det gick inte att hitta någon familj som kunde/ville. Nu är han 4 och har detta sedan 1 år tillbaka (+ att vi har 20 tim avlösare i månaden.)
Skrivet av Anna med E
Vill faktiskt svara dig :)
Brukar bara läsa men kände att nu ska jag skriva :) Tänkte först som er att ha en avlastningsfamilj till min dotter men hade ingen i min närhet å lämna till en annan familj kändes fel.... Så jag fick träffa de som jobbade på korttidsboendet i min kommun ÅÅÅ gud va bra min dotter har det där, bra kunnig personal å hemtrevligt. Önskar jag kunde ha henne där istället för på dagiset. Så mitt tips blir att kolla korttidsboenden i er kommun. Vill även tillägga att jag hade stor skeptism och ångest att lämna mitt barn (vem kan ta hand om min dotter var tankarna) Har du fler frågor så bara ställ för det var det bästa val jag kunde göra för min dotter :D
Skrivet av Anne m Julia o Amanda

Vi har nyligen skaffat!
Hejsan! Vi har en dotter på drygt 3 år med Downs syndrom. Hon är väldigt intensiv och behöver passning i princip varje sekund som hon är vaken. Både för hennes, vår och hennes syskons skull (syskonen är 8 år och 1 år) har vi nu skaffat en avlastningsfamilj. Vi vände oss till vår LSS-handläggare, som också frågade om vi själva hade någon familj att föreslå, men det hade vi inte, då hjälper kommunen till att hitta en familj, vilket tog cirka 4 månader. Jag tänkte innan som du, vem vill göra detta frivilligt, till en ganska låg ersättning dessutom?? Men nu förstår jag att det finns familjer som gör det, för att de har tid, ork, älskar barn och vill hjälpa. \"Vår\" familj har själva en son på 8 år. Vi har i beslutet fått rätt att ha vår dotter hos familjen 6 tillfällen/månad (dagar eller kvällar) - eller 2 helger/månad, tiderna kommer vi själva överens om med familjen. Allt det här är ganska nytt för oss, vi startade i juni, men hittills har vår tjej varit där några kvällar/månad och någon hel lördag eller söndag. Hon har ännu inte sovit över, men vi tycker att det känns bra att \"inskolningen\" blir lång och på bästa sätt, både för oss och familjen. Hittills kan jag bara säga att det känns SUPER, så många härliga familer det finns, som vi hjälpa just oss... Jag skulle, om jag vore du, inte tveka! Du får gärna höra av dig om du har fler frågor!
Skrivet av Anna med Malva
En helt annan fråga...
Om du inte vill svara förstår jag så väl, men när jag såg åldrarna på dina barn vill jag gärna fråga nåt helt annat. Vi har två barn och det yngsta har ett syndrom som medför mkt försenad motorik, dåligt tal, utvecklingsstörning. Vi vill gärna ha ett barn till och tänkte vänta tills han är tre. Men nu verkar det som så att syskonet kommer redan när han är två år! Och vi känner oss förskräckta över hur det ska gå. Han kommer inte att kunna gå då, kanske sitta och krypa. Min fråga är (för ni verkar ha fått syskon till er Malva när hon var två) hur ni klarade av nya bäbisen så tätt inpå? Är det möjligt? Har ni några bra råd? Svara bara om du vill.
Skrivet av Sara
Hej
Vi har ansökt och har nog en familj på gång till lille Viggo (som bara är 1 år och 5 mån). Jag skrev en lista på alla vi känner i vår ort (vi är nyinflyttade) och sen strök jag alla omöjliga och då var bara en familj kvar. Jag förstod att de inte skulle vilja/orka för de har haft det jobbigt med sitt eget barn MEN -de kände en familj som skulle passa bra! Så mitt tips är att fråga sina vänner om de i sin tur känner nån lämplig. Då blir det ju en främmande familj, men jag tycker ändå att det känns bättre att nån man litar på har rekommenderat den. Vi har inte träffat familjen än och i väntan på det har vi fått avlösning i hemmet till Viggo. Hoppas ni har det bra och att det ordnar sig för er!
Skrivet av Sara med N-01 & V-04

Hej Sara!
Jag är inte Malvas mamma! Men jag har en tjej som har Downs som fick en lillebror när hon var 2,5 år. Det fungerade jättebra men om jag tittar tillbaka hade jag nog väntat liiiiiiiiiiiite längre men idag har dem jättekul tillsammans även om bråken är många också! OM er son går på dagis kan ni försöka få ha honom där mer än de 15 timmarna som alla föräldrarlediga har rätt till. Vi fick efter mycket bråk ha Emma 25 timmar per vecka på dagis. Lycka till! Nikki
Skrivet av Nikki
Hejsan Sara!
Självklart svarar jag på din fråga, om det kan hjälpa till! I princip på en gång när Malva föddes, och vi insåg att vi skulle få ett \"annorlunda\" barn, så bestämde vi oss för ytterligare ett barn (pga många olika anledningar). Vi tyckte dessutom att det var lika bra att få dem tätt, om vi nu ändå skulle ha ett tredje barn. Malva var 22,5 månader när Nora (lillasyster) föddes. Malva kunde krypa, men inte gå. Hon började gå när hon var 27 månader. Det var mycket bära och släpa, vilket det är fortfarande, trots att båda faktiskt kan gå nu, men det är in i bilen, ur bilen, upp på skötbordet, i barnstolen, ur barnstolen osv. Det som har varit jobbigast för oss, har varit att Malva är så intensiv, och kräver passning hela tiden, så nu har vi två tjejer, som man inte kan vända ryggen till mer än några sekunder... Kanske hade det varit enklare att vänta mer än 22,5 månader mellan barnen, men det ville vi ändå inte - och vi hade bestämt oss! Trots att det ibland fortfarande är ett litet helvete (ursäkta), så är det här det enda rätta för oss. Vi hade också Malva på dagis mer än 15 timmar i veckan, som Nikki skrev.Vi hade henne där 30 timmar/vecka, men det var aldrig nogåt problem för oss att få de extra timmarna, vi fick nästan allt vi bad om, hade jag en känsla av (medlidande?!). Du får hemskt gärna maila mig privat om du vill veta mera: [email protected]
Skrivet av Anna med Malva
avlastning
Nu är vår dotter ganska stor men när hon var 4 så börjde hon med avlastningsfamilj. Vi hade också stora våndor för detta men hon tyckte att det var jätteroligt. De andra syskonen tyckte att det var bra för då fick vi en helg bara för dom. Men ta det lugnt den helgen, från början så gjorde vi allt den helgen som vi inte kunde när Elin var hemma och var helt slutkörda när hon kom hem. Nu är hon på kortidsvistelse en gång i månaden, där det är andra barn och hon längtar dit.
Skrivet av Pillan

Vi har fått
korttidsboende på ett korttidshem för autister o det har varit våran räddning faktiskt. Vi har heller ingen som kan avlasta oss i familjen för Plorp är rätt omsorgskrävande o jag tycker släkten ska få vara släkt o inte vårdare hela tiden. Det började med en familj emn utsattheten för oss var större än vi kunde tro. De insåg inte vad de gett sig in på o sade upp sig efter några ggr. ( tror det kan vara svårt för dom som inte har erfarenhet att förstå det extrajobb som man har med dessa barn) Då kom boendet på tal o vi är inte missnöjda alls med det även om det sved i hjärtat över att behöva lämna honom på ett \"boende\". (Känns värre m ordet boende än stödfamilj va? S) Nu har vi haft sex ggr i månaden, han är 6 år, o får nu utökat till två vardagskvällar i veckan samt varannan helg, det är inte mkt enl LSS-tanten då Plorps omsorgsbehov är så stort. Det känns taskigt att dom som står en som närmast också är dom som är jobbigast o kräver mest av en, det är tungt att \"lämna bort\" då. Menför att orka ett helt liv till o vara ett stöd o orka älska när allt är för jobbigt, då måste man ha andrum att få vara en \"normal\" familj, det måste man bara. Det finns andra barn man ska hinna med också, det är deras barndom med..... Lycka till!
Skrivet av Ullet som inte skriver så ofta numer
Hej
Tack för svar! Ja nu är det testat och nog blir det syskon alltid... Två år och en månad är han när syskonet kommer, men han är ju väldigt sen. Nu är han ett år och fem månader och kan inte sitta än. Det kommer ju att bli som att ha två bäbisar. Men det får gå!
Skrivet av Sara
Tack!
Tack för fint svar! Vi bestämde oss också direkt för ett tredje barn när vi fick reda på att lillkillen var speciell. Vi hade faktiskt tänkt att den skulle komma redan till sommaren, med så tänkte vi om för att vi nog borde vila ut lite först. Men nu blir det syskon (har testat)! Han ska börja på dagis (fast hemma hos oss med en egen dagmamma) om en månad och efter sommaren får han förhoppningsvis plats i en fin liten grupp, så det borde inte vara några problem att få fler än 15 timmar. Han är väldigt sen och kan inte sitta än fast han är ett år och fem månader, så det blir till att bär två barn ett bra tag antar jag. Tur att han är liten och nätt... Jag mejlar gärna. Inte just nu, men när jag får panik inför trebarnstanken eller undrar nåt mer. Tack!
Skrivet av Sara

Sara!
Klart det går! Och barn kommer när dem kommer inte när vi tycker det är bäst S Lycka till med den nya bebisen! Nikki
Skrivet av Nikki
hej sara
Inte den du ställde frågan till men svarar ändå. Vi har precis fått en lillasyster till Alexander när han var ca 23 månader. Han kan sitta och åla men inte krypa och gå. Han har precis börjat på dagis 3x5 timmar. Det går och det går tom bättre än jag trodde men det är slitigt. Men jag skulle aldrig ångra mig. Vi skaffade ett syskon tätare än vi hade tänkt oss från början tack vare eller pga att Alexander är annorlunda. Så småningom kanske det blir ett tredje barn men inte än på ett tag. maila gärna, adress finns i mitt info kram
Skrivet av Helene_med_Alexander
korttidshem
Hej, svarar sent jag vet, min David har varit på korttidshem var 3 helg sen han var 1,5 år nu är han 12, det fungerar bra, det är flera barn där och flera assistenter. En familj var inget jag ville ha eftersom det känns tryggare med många vuxna och så träffar David kompisar där också förstås.
Skrivet av -Martina-

Korttidsvistelse

inte ännu

Tycker att

Delar med mig lite av vad jag känner

Vi har

Vill faktiskt svara dig :)

Vi har nyligen skaffat!

En helt annan fråga...

Hej

Hej Sara!

Hejsan Sara!

avlastning

Vi har fått

Hej

Tack!

Sara!

hej sara

korttidshem

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information