Varför?

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Varför?
Skrivet av	Mamma till en pluttis
Varför har ni valt att ta emot ett/flera barn i er familj? Jag är mamma till ett ett handikappat barn på snart tre år. Vi har det väldigt tufft och har blivit förfrågade om vi inte ska söka för att vårt barn ska kunna vara iväg någon helg då och då. Men, jag tycker att det känns hemskt jobbigt att lämna bort mitt barn. Har helsjuka tanka om både det ena och andra om vad familjen ska hitta på med mitt barn. FÖRLÅT!!! Tänker ofta på varför någon frivilligt vill ta hand om vårt barn och allt det jobb som kommer med det. Vem vill bada i kräk......eller få hela nattsömnen förstörd? Hur ska jag kunna lita på att familjen tar hand om mitt barn på bästa sätt? Att alla mediciner ges? Detta tär väldigt mycket på mig och jag hoppas att någon vill ta sig tid att berätta lite för mig!!!
Svar på tråden: Varför?

Jag...
vill ta emot barn för att jag har stor empati och mycket kärlek att ge. Jag älskar barn. Jag vet att behovet är stort och jag mår bra av att hjälpa andra. Jag tror de allra allra flesta tar emot barn för att de bryr sig, vill hjälpa och har kärlek och tid över. Jag förstår att det måste kännas jättesvårt att lämna bort ditt barn. Men du, tänk på att du alltid har rätt att ångra dig. Du får träffa familjen först och själv bestämma dig för om det känns bra eller inte. Du har rätt att tacka nej! Prata med socialen om dina farhågor. Du bestämmer själv hur ofta/lite barnet ska vara borta. Och sedan är det inskolning. Du kan hela tiden dra dig ur. Du kan när du vill hämta hem ditt barn. Om du känner att det vore en avlastning så att du och pappan får lite andrum och därmed kan hämta styrka så tycker jag du kan ge det en chans. Det kan ju visa sig vara något bra för ditt barn också att få lite ombyte. Och barnet har ju glädje av att du är en utvilad mamma som får ladda batterierna emellanåt.
Skrivet av Ina m. Elina 8/4 -05
och vi...
Känner att vi har mer att ge både i kärlek, tid och engagemang i andra. Vi har både uppdrag på heltid och som avlastning nån gång i månaden (eller tätare) Skillnaden är (tycker jag) att när man är avlastning så är vi en förlängd arm till föräldrarna så de ska få den vila eller tid för annat som de behöver. Som familjehem på heltid går man mer in i hela föräldrabiten med totalt ansvar dygnet om. Våga ta steget och sök avlastning. Du kommer att få chans att träffa avlastningsfamiljen och själv avgöra om du tycker det känns ok. Lycka till!
Skrivet av MammaH

Mina föräldrar var fosterföräldrar
likaså är min man uppväxt i en familj med placerade barn. Detta är en egen teori men jag tror det blir ett sätt att leva. Nya människor tillför livet det där extra. Mina barn är uppväxta med foster barn o kontakt barn.När vi inte haft placeringar har de sagt vad det är tråkigt när extra rummet är tomt.Vi har fyra egna så särskilt tomt är det ju aldrig!!! Vi är båda utbildade och jobbar och tjänar bra så att stanna hemma med fosterbarn har inte varit intressant för oss utan vi har tagit placeringar som \"passat in i vår livstil\". Har heller inte sett det som ett sätt att kunna vara hemma med de egna barnen då varken jag eller min man är beredda att sluta jobba. Jag tror vad jag försöker säga är att alla har olika andledningar till varför man tar ett uppdrag lika många som vi är människor. Motiven varför man tar ett uppdrag är ju lika idividuellt som vi som människor är. Ekoniomiska motiv eller själviska vad du är duktig motiv behöver inte vara dåliga om familjen är villig att erbjuda trygghet och stabilitet. Att som förälder ifrågasätta och känna efter riktigt noga är skyddet som din dotter behöver. Jag vill gärna tro att alla familjer får genomgå den granskning vi fick innan vi blev godkända. Jag önskar dig lycka till hoppas du finner den perfekta familjen för er om detta blir den väg du väljer. Alla funkar inte tillsammans.... men med rätt personer kan det bli riktigt bra.
Skrivet av Varför jag?

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv